I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Det här var ta mig tusan det bästa jag läst på länge!
HURRA! Grattis Flamman! Shit vad s k ö n t! *går loss med utropstecken och fetstil överallt*
Nu har han bra mycket mindre makt över ditt liv. Hejja!

Nu dags för dagens raskaste och längsta promenad. Få se om Trulserulsen orkar haka på.

Syrinx, USCH vad hemskt det är när man får vänta just av den anledningen! Tyvärr är det i Sthlm rätt vanligt. När det ropas ut att tågen är stoppade pga problem på spåret, så är det verkligen inte bara löv och is det kan handla om. Ju luddigare besked, desto troligare att det är en "PUT" Person UnderTåget, och det är inget man bara sopar undan så att säa. FY fan för att ha det jobbet! *kräks och svimmar*
Min morbror är pensionerad lokförare, och han mådde verkligen ap-dåligt den gången det var han som körde. Snacka om mardrömmar efteråt man skulle få. Hu!Och vad folk kläcker ur sig i parti och minut, orkar jag knappt tänka på.

När det är skolbarn ute på rast som gör det när jag råkar gå förbi och höra, då måste jag iofs reagera. Så, idag har jag tagit ett gäng ungar uppspetade i en klätterställning, en riktig äkta Passion-erad åthutning. Det blev moltyst både i den och i klätterställningen bredvid. "VAD är det här för slags lek och HUR är det egentligen möjlig att någon av er lyckats inbilla er själva att det finns NÅGOT i det här som skulle vara roligt? Nu känner jag inte er som sitter här, några av er vet jag vilka det är, men jag förutsätter att ni allihop äger intelligens nog för att begripa att så här ska det inte vara på rasten och så här tilltalar man inte varandra. Sånt här vill jag INTE höra och se när jag går förbi skolan! Jag utgår ifrån att ni hör vad jag äger och förstår vad jag säger. Skulle någon av er till äventyrs inte göra det, uatn behöver prata vidare om saken, så är ni varmt välkomna hem til mig i Sagohuset och så kan vi prata vidare över en fika tills vi förstår varandra. Annars är det bara SLUT på det här nu, och så tar ni och visar att det där faddersystemet ni har är värt namnet och att ni vet hur en bra kompis är." och så vidare ....

Jädrar i min låda vad jag känner att jag bara inte tycker att man som vuxen får skita i sådant man ser och hör. Och kanske faktiskt oftare redan när det är relativt litet-innan det blir helt åt pipan.
När rastvakterna kom ångande, så bölev jag lite rädd att de skulle bli arga och tycka jag la mig i. "jag skulle kunna krama dig och TÄNK om fler vuxna som rör sig häromkring tyckte att de självklart ska engagera sig i sådant de ser och hör. Jag hyllar dig!" Sa ena fröken. Så då kändes det bra.

Vi hade föräldramöte igårkväll, och gjorde små grupparbeten med tankar om hur man förebygger kränkningar och problem. Alla vill ha mer info från skolan, kommunikation mellan föräldrar och personal och så. Massor av bra tips och idéer.
Någon sa "...ja för man kan ju inte fostra andras ungar", men då måste jag inflika att det tycker jag visst att vi i ganska stor mån faktiskt både ska, måste och gör. Varje barn som träffar dig möter dina värderingar , ser dina gränser och hör vart de har dig någonstans. Att finna sin plats bland andra människor och formas till en fungerande länk i samhälle, familj och alla sina olika miljöer, det ÄR fostran, och jag fattar inte när det blev varje förälders enskilda angelägenhet? Eller hur det skulle kunna handla om skola vs föräldrar som någon isolerad grej?
Nä, jag sa till hela klassens föräldrar att jag personligen förväntar mig att de är vuxna gentemot min son överallt de träffar honom. Uppmuntran och att var sedd för detbra man gör, och tillrättavisning och vägledning när man gör mindre bra eller farliga saker. Det är våra barn, vårt ansvar, hla tiden och varje gång vi möter dem. Jag tror det är farligt och förödande när barn existerar i någon slags parallell verklighet, där vuxa passerar osynligt, tyst och anonymt hela tiden. JAG SER DIG tror jag de behöver veta.
Åh nu gick jag igång sådär igen...

Ninnis, ibland är man ju bara på lite mindre kul humör och lite allmänt ilsk utan så värst mycket anledning. Eller, jag iallafall någon enstaka gång ibland...hehe
Jag tror ungarna också är ur fas ibland och fast det minsann är lättare sagt än gjort, så tror jag att man som förälder får lyfta lite på hatten och låta det passera om det inte är ihållande och varaktigt. Fast som sagt, det är ju lätt att säga. Man är ju helt hormoninställd på omedelbar felsökning och känner sig så korkad och hjälplös när man inte förstår och lyckas avhjälpa.

Det var ingen lek. De skrek "jävla idiot, dra åt helvete" och annat käckt åt varandra, puttades och höll låda. Fast de ville gärna ha det till att "det var bara på skoj".
Bullshit! Försök med någon annan, jag är varken tappad bakom en vagn eller född i går.

Ninnis, nä, facit hade ju varit lite skönt ibland. På hela livet och alla valen och hur man ska göra, hur det ska bli och om det man tänker sig är rätt. eller åtminstone åt rätt håll. Och att kunna Veta. Men si det ingår visst inte i förmånerna. Det enda man vet är att man ska dö och det enda man kan trösta sig med är att man lär väl få se hur det går fram till dess-och försöka inbilla sig att just det är spännande och intressant nog.

...och med vänner som er, går det för det mesta rätt bra tycker jag. Med lite bryt här och där, innan man kommer igen.

Nu har jag petat i pesto/fetaröra i kycklingfiléer och lindat bacon om, skurit upp blomkål och kluttat på röra med resten av baconet, peppar och ost i creme  fraîche och ska skjutsa in det i ugnen. Rensat, förvällt och slängt i frysen rödgul trumpetsvamp, svart trumpetsvamp och kantareller samt plockat ur och i diskmaskinen. Då är det bara fixa sallad och koka pasta kvar. Vi käkar sena middagar i vårt hus.

Fru Bygg, du är välkommen vilken månad som helst! Vi tänker inte flytta.

Bekännelse: Jag har något att erkänna, som nu är så långvarigt att det verkligen är pinsamt å det värsta att säga högt i tråden, men jag får väl köra på "bättre sent än aldrig".
Jo, Fru Bygg och Leksi....

...jag blandar ihop er!!! *rodnar mycket kraftigt*
Alltså, det är något med era avatarer som är lika fast jag ju ser att de är olika, och det blir så att jag inte skiljer på er inser jag. Det är som att ni är samma, och så får jag inte ihop era liv. Konstigt va? Med två helt olika familjer och vardagar. *skäms ännu mer* Jag får jämt tänka efter vem av det är som egentligen sa en sak och vem jag riktar mig till. Har säkert ändå sagt fel massor.

Jag vet att jag haft lika svårt med ett par personers nick i andra tråden, det tog lång lång tid innan jag fick isär Mugglan och Telis tex. Något med det blå där. Och Liten och Kängu som båda har en disneyfigur, har jag också blandat ihop duktigt under åren.

Iallafall; ingen ska ju byta avatar för min skull, men jag undrar om det är jag som är HELT bakom flötet eller om andra också blandar ihop ibland? Jag vet att när jag tog den lila passionsblomman ett tag, så blev det väldigt förvirrat och alldeles för mycket lilarosa i för mångas bilder.

Flamman, jag undrar som EA gjorde nyligt: vem finns som kan vara närvarande och stötta dig from nu? För jag tycker inte att du i någon utsträckning alls bör träffa honom ensam.  Har du rekat för eget ombud, så du är redo när han drar igång? Ifall han nu gör det menar jag? Har du ringt polisen och anmält att du har hotats av honom ett flertal gånger (för du inser att det han säger om att då ska du aldrig få se barnen mer, är ett hot va?) och har du anmält att det föreligger risk för egenmäktigt förfarande med barn alternativt kidnappning? För Flamman, det är människor som tidigare älskat och levt med varandra som gör sådana saker mot sina barn och den de fått dem med.  Kontakta folk i förväg!

Och du-om han stämmer dig så är det så att all framtida kontakt ska ske via era två ombud. Det hade kanske på ett sätt varit lite skönt...

Jag räknar med minst dig! Och Mini hoppas jag verkligen följer med! Och vovven! Och kanske skulle väl EA komma med, beroende på schemat för höstens prövningar. Och kanske skulle Heloise och Panzer komma också? Och kanske Mugglan?

Om det så enbart blir du blir det jättekul och blir det fler blir det jättekul!