I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Lanovia: tack för förlossningsberättelsen, alltid intressant att läsa tycker jag!

Jag såg ett program om smärta på typ Vetenskapsmagasinet (el vad heter det på svt?). De hade undersökt vad det är som gör att vi upplever smärta och hur det kommer sig att den upplevs så olika stark. Tex var det en kille i USA el Kanada som fastnat med sin arm på något sätt bakom värmepannan i källaren i huset och ingen hörde honom när han ropade. Han insåg efter några dygn att han skulle bli tvungen att skära sig loss, dvs kapa armen. Och tydligen så tyckte han inte att det gjorde särskilt ont, iaf inte så ont som han trodde. Och de kom fram till att om vi upplever att en smärta är nödvändig så gör den mindre ont. Intressant aspekt i samband med förlossningar tycker jag...

Vinkar in hastigt. Hade "grannfruarna" på gatan (6 st) på glögg och pepparkakor här på förmiddagen. Nu dagishämt och så nästa besök snart. Kram!

Blomman: beklagar sorgen efter din morfar!

Heloise : Argh känner igen mig i ditt resonemang. Jag ville inte göras fvp med tjejerna pga mf-risken när det tagit oss 1,5 år att få till dem. Berättar mer imorgon när jag är vid datorn, nu på väg till kompis 40-års firande.

Heloise: jag kände igen mig jättemycket i dina funderingar kring MKP. "Alla" (speciellt inom vården) ville övertyga mig om att missfallsrisken är mycket liten vid FVP (0,5-1 % om jag inte missminner mig). Men det betyder ju att 1 på 100 får missfall och helt plötsligt kändes den risken för stor. Vårdpersonal sa att de aldrig hört talas om någon som fått missfall av FVP men det måste ju hända om statistiken är 1%. Vi bestämde iaf att avstå FVP och gå på NUPP-UL och känslan efter det. Jag förstår att det inte är något alternativ för er så vi kom lindrigt undan. Men jag förstår beslutsångesten så väl Jag kände exakt som du att tänk om barnet är friskt och man orsakar ett missfall genom testet. Och sedan efter missfallet får man reda på att barnet var friskt. Och i mitt fall kändes det inte som att jag kunde bli gravid igen heller. Det är jättesvåra frågor men jag tror att beslutet växer fram.

Här har vi äntligen fått in en gran. Hade tänkt fixa det redan förra helgen. Ja jag vet att det är tidigt men eftersom vi är borta flera dagar under julhelgen så hade vi tänkt njuta av den ett tag innan - efter jul har man lite tröttnat. Jaja den kom in idag iaf... Och klädde den tillsammans med Moa ikväll, mysigt! Första julen hon är med och klär ordentligt. Hon var med lite förra året men då hängde hon allt på samma ställe - i år hade hon lite mer koll Sedan är jag ju stilfascist (som maken skulle sagt) så jag hänger om diverse saker i smyg, moahahaha. Viktigast att hon fått vara med, hon märker inte att saker flyttar på sig ändå

Ninnnis och EA: trist med irritation! Kan det vara någon outklarad konflikt? Tex att ni gjort mycket mer hemma nu när era makar varit borta? Kanske bra att ta upp det och klara ut det innan jul...?

Apropå mammor så ska inte min mamma med till sväronen där vi alltid firar jul Hon har varit med sedan.... typ 2005 el så. Men i år får hon ju inte plats i bilen och då var det sagt att hon skulle åka tåg men nu orkar hon visst inte det. El rättare; hon orkar nog inte fira med så många människor för hon känner sig inte tillräckligt fit för det. Så tråkigt att hon ska sitta själv (även om hon påstår att hon vill sitta själv) och tråkigt för Moa, tråkigt för mig, ... Så det känns inte som någon perfekt jul heller tyvärr

Jag har haft två irriterade småtjejer ett bra tag nu; verkar gå långsamt med krypet. Beda är på gång och flyttar sig rätt fort åt sidan el bakåt, så hon är lite nöjdare för hon kommer iaf någonstans. Ada blir mest förbannad för hon tycker det är jobbigt och ligger mest och sprattlar som en säl på mage utan att komma någonstans. Även om det blir jobbigt så längtar jag tills de kryper så att det blir mindre gnäll. Och snart är det bara en månad kvar av min mammaledighet, GULP! Är inte särskilt sugen på att börja jobba faktiskt...

Tittade för övrigt på några små videosnuttar från när Moa var liten och hon jollrade betydligt mer redan när hon var 2-3 mån än vad dessa tjejer gör nu vid 7 mån, så de här två kommer nog inte att prata tidigt som Moa gjorde. Moa är i full gång med att öva bokstäver och siffror och kan skriva mama (ibland blir det mamama el likn) och papa, sitt namn såklart (har hon kunnat länge) och snart kan hon även småsyskonens namn. Hon kan läsa vissa saker på mönsterigenkänning men har inte knäckt läskoden ännu, och så är hon väldigt intresserad av att lära sig engelska Hon kan lite ord som car, candy, lollipop, hello, bye bye etc.

(Obs - det är inte vi som pushar med bokstäver och engelska utan helt styrt av hennes egna intresse, hon frågar och vill veta. Bara så ni inte tror att vi är sådana där jobbiga föräldrar som drillar barnen.)

Beda har precis blivit utsatt för Näsfridapremiär så jag laddar för en jobbig natt. Men som maken sa: tack gode gud att de klarar att somna utan napp iaf (för hon kan knappt andas genom näsan). Och tack och lov för Näsfridan, denna manick!

Ingis: jodå har lagt dem på v-rumsmattan flera gånger. Men tror det är för mycket friktion där, de får liksom inte upp benen. Däremot i sin säng går det, så jag prövade även två skötbäddar. Det var lagom mkt friktion men man hamnar ju snart utanför... Äh det kommer när det kommer.

Ska till jobbet idag och fira av en kollega + ha vår traditionsenliga julklappslotteri (alla köper en klapp för max 50 kr och så lottar man ut dem). I min klapp är det en lyxigare liten flaska med chiliflakes från ICA maxi för 49:90 - undrar vad jag får istället?

Ikväll är jag ensam med barnen för maken är på sin jobbjulfest. Håller på och förbereder så mkt som möjligt så det som går är klart när vi kommer hem efter jobbgrejen och alla är hungriga och trötta.

PB: meeeeeeeeen! Skickar onda ögat till villavagnsköparen!