-
Haha! Nä. Jag har vikt hela helgen from fredag, men jag vet att Ninnis sa att hon har svårt att vara borta mer än en natt. Jag har ingen koll! När kommer ni?Fru E skrev 2011-09-16 20:17:13 följande:Hörrni har vi bestämt vilka dagar vi ska gästa dig Blommis
-
Lanovia, vilken vecka är du i nu? Sorry, jag har helt tappat all koll på allas veckor i "mina" trådar.
-
Det brukar inte vara så "bara" det där med att vara kvinna och faktiskt både lyssna OCH sedan verkligen vila när man behöver.lanovia 08 skrev 2011-09-19 11:25:26 följande:Skulle bara se till att lyssna på kroppen o vila när jag behöver.
-
Ibland tycker jag det är skönt att höra att även andra måste tänka sig för även med så "små" saker som frisörbesök.
När min systerdotter var här, klippte och tonade hon mig, och klippte även sonen. Hon gjorde det gratis, men jag gav henne senare en slant, för jag vill inte utnyttja henne totalt. Då var det över 14 månader sedan jag klippte mig senast-och det var hon som gjorde det den gången med.
För en tid sedan gick min sista BH helt enkelt av. jag var ju såklart tvungen att köpa nya, och då köpte jag tre-MED tillhörande trosor, på en kvalitetsaffär. Sambon sa argt att det är väl flr fan klart att du måste köpa sådana saker! Och sedan går båda med råångest över att vi har så dåligt med pengar att sådant som "alla andra" bara skaffar utan att tänka, måste prioriteras in och att det dessutom egentligen inte alls finns pengar till det.
Det är så knäckande att ha en ekonomi som hela tiden ligger på gränsen för vad man får ihop och klarar, år ut och år in av olika skäl. Även när vi båda jobbar, så är vi ju låginkomttagare, med begränsade möjligheter och alltså är livet sådant att man inte tål hur många saker som helst som händer för att det ska bli väldigt krisigt. När man då inte jobbat alls på ett bra tag OCH har ivf:at, bytt panna, diskmaskin, tvättmaskin och lagat bilar till förbannelse det senaste året, ja då börjar det vara tämligen ansträngt och skitjätteslut överallt. Inte minst isen i magen börjar ha tinat till en skvalpig värkande välling av magont över hur fasen det ska gå.
Prata om det vill man inte heller, för det låter så deppigt och man brukar dessutom överösas av tips som "jamen kan du inte jobba lite nere på ICA då?" Vilket bekräftar mina isstankar om att de flesta nog tror att jag bara är lat och nog egentligen inte vill jobba.
Just nu är jag mer avundsjuk på dem som har 30 000 och mer i inkomst, än på dem som har de barn de vill ha.
-
Åh, det där var ett tungt erkännande....undrar om det är skämsfaktorn i att inte ha pengar, som gör att så många låtsas inför både sig själva och alla andra, genom att sätta sig i skiten med alla krediter och sådant?
-
Igår var vi iväg på säsongens näst sista fotbollsmatch för sonens del. Vi hade farmor och farfar med oss, som ju varit här ihelgen. de skulle sedan vidare hem till Västerås. Destinationen var Vimmerby.
Vi hade stort manfall i laget, så de tre bilar vi var (förutm sväronens) var inte fulla.
TUR var väl det. Eftersom det hände sig som så, att väl framme och med barnen avlämpade i omklädningsrummet, skulle sambon åka och tanka. Plötsligt ringer han på svärfars mobil och jag tänker "jaha, soppatorsk". Nä. Fläktremmen hade gått av.
Ja, man får ju vara glad att detta hände efter att vi kommit fram (och inte längs vägen), att bilen inte var full av andras barn (som den var då jag senast körde) att vi skulle till en stad (och inte rätt ut i spenaten till någon minimal by långt bortom ära och redbarhet, som det oftast är). Alltså fanns där ju en verkstad att lämpa av bilen utanför, med lapp på rutan och "hilfe". Detta kunde ju likaväl hänt då jag nyss satt som ensam vuxen i bilen 12 mil hemifrån och mitt ute i skogen, helt utan vare sig mack, verkstad eller möjlghet att få hem mig eller barnen. De andra bilarna då var ju också proppfulla.
Nu hade vi ju den stora turen att sväronen kunde plocka in oss tre i sin bil och tyvärr få lov att kör hem oss igen inann de kunde få påbörja sin egen hemresa.
Tyvärr vet vi nu inte när de kan ha lagat bilen-det var visst inte så enkelt som bara fläktremmen utan något lager och skit "plocka ner kylaren2 hörde jag, sedan blev det dyrt dyrt dyrt i mina öron och jag stängde av infödet. Vi ska åka till Stockholm/Västerås i helgen. Jag har sedan länge bestämt att jag skulle fira min 40-årsmilstolpe ihop med mina två väninnor som också fyller i år. Jag skulle bjuda dem på restaurang och vi skulle hinna prata ikapp lite av allt vi aldrig hinner.
Min sambo och son skulle under tiden följa med två andra pappor med söner ut i segelbåt och fiska och sova över, så blev det en rolig resa för hela familjen och värt att ta bilen så pass långt.
Nu borde jag väl egentligen ställa in min middag, för penarna finns ju inte alls till allt det här-inte med en billagning TILL, utöver dem vi redan sitter och betalar av.
Men då blir det ju precis så som det brukar. det blir inget firande vid mina bemärkelsedagar. Jag firade inget med kompisar när jag fyllde 30 heller, för då var jag sjukskriven, höggravid och deprimerad. Jag tänker genomföra den här middagen på ena eller andra sättet.
Om ni vill får ni hålla en tumme, be en bön eller vad ni tror hjälper, för att en man som ska titta på vår villavagn imorgon, faktiskt köper den.(Den vi försökte sälja redan då vi flyttade hit, men som vi sedan fick lov att frakta ner hit, ställa på en camping och som sedan dess inte hänt något alls med. En kvarnsten runt våra fötter och halsar som vi inte orkat ta tag i.) Får vi den nu såld, då löser sig väldigt väldigt mycket för vår del. Vi kan isåfall få bort alla sådana där saker som släpar efter och ligger och kostar. Det hade varit en ren välsignelse.
-
Bilskrälle(n) är det enda vi har och FY vad bilar kostar pengar!
Ordet bilverkstad ger ju magknip bara man viskar det...
-
Fru Bygg, storkram! Det ÄR skitjobbigt ibland i slutfasen av en graviditet! Man kan gå ner sig något oerhört av sömnbrist, värk och väntan som tillslut känns helt tröstlös.
"Bara" att sova för lite, är verkligen katastrof för hälsa och välmående. Den där dokumentären jag såg "dödstrött", gav verkligen kött på benen och insikt i HUR allvarligt det är att inte sova det man behöver.
Varför skulle någon ta illa upp för att du har det kämpigt? Om någon gör det, så ligger de känslorna hos DEN personen-de kan var fullt naturliga, lätta att förstå och förklara, men de är fortfarande den personens egna och subjektiva känslor.
Andras vedermödor i livet gör inte att du är utsövd, smärtfri och i form mentalt. Banka inte på dig själv och skäms inte!
Man mår faktiskt utifrån hur man är van att må, förväntar sig må, skulle vilja må och behöver må för att fungera. Inte utifrån ifall någon annan har det värre. på ena eller andra sättet.
Däremot kan det ju vara nyttigt att ställas inför proportioner i livet ibland. Inte minst för just det där "hur man förväntar sig", eftersom det kanske nyanserar ens egna kravlista i tillvaron en aning.
Om man tex väntar sig att ha råd med tre utlandsresor varje år, är det kanske skittdeppigt att inte klara av mer än två ett år. Men det kan ju kanske ställa ens egen "syndomfaktor" i ett annat ljus, om man en sekund betänker att det finns massor av barn i Sverige som aldrig varit på semester. Alls. Någonstans.
Jag tycker man behöver andras livsberättelser som balans till sin egen och att ibland tänka till utanför sin egen lilla värld-ofta tycker jag ens egna bekymmer krymper ihop,inte av tvång utan faktiskt på riktigt, när man sätter sig in i någon annans situation,. Men fortfarande; har man själv migrän, gör det ont i huvudet och då spelar det inte någon roll om någon annan har e hjärntumör-det funkar inte bra i ens egna liv, förrän migränanfallet avtar.
-
Gott!Fru Bygg skrev 2011-09-19 15:17:00 följande:Tack så mkt för kramen, blommis! Den värmde verkligen, precis som dina ord! Jag ska spara dem och läsa dem om och om igen nu om dagarna.
Skickar över en extra kram, så du har att fylla på med. -
Nä, nu måste jag ta mig i kragen och knyta på mig MBT-skorna- Mina promenader har verkligen blivit kortare och färre den senaste veckan, eftersom vi haft besök så pass många dagar och dessutom var tvugna att storstäda innan dess. Jag får vara ytterst tacksam att vågen bara visar 2 hg mer idag än i måndags, efter all god mat vi dessutom ätit.
Egentligen är jag seg som sirap och håller kanske på att bli förkyld eller så? Det gör liksom sådär krypigt ont i kroppen. men jag tar en lite lugn promenad, så är det säkert mest nyttigt. Hunden måste ju ändå få komma ut. Sedan är här två hungriga killar som tycker det vore fint med lite mat.