Ja, vilken bra idé! Jag skulle köpa boken bums. 
Flamman: bra att du har sagt till!
Jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Om pojkarnas betende hela tiden bortförklaras med de ursäkter du nämnde, hur ska de då lära sig? Snart är de unga förvirrade män som inte har fått lära sig att de inte kan ta för sig av tjejerna hur som helst.
Och vad lär sig tjejerna av att deras klagomål viftas bort? Det är inte heller någon bra lärdom, att kränkningar är något man bara ska ta. 
Smiter in med ett Godmorgon! innan det är dags att stämpla in.
Godmorgon på er!<3
Lanovia: kramar i massor. Vi finns här för dig.
Syrinx: hemska tider vilken upplevelse! 
Jag vill också gärna höra hur det går.
Blommis: åååh, vilken bilfärd! *ryser av obehag och minns min egen skräckfärd i vintras*
Hej på er!
Lanovia: skönt att ni får ha hunden hos er ett tag till *håller tummarna för många fler år med en frisk och glad T*
Syrinx: åh så fina missar! Jag får inte visa sådana bilder för maken, för han gillar katter skarpt men tål dem inte.
*funderar över hur länge sedan det är jag sist skrev och vad som har hänt sedan dess...*
Vi jobbar på i parvelfamiljen. Axel och Fälga har blivit allt mer envisa när det gäller att fortsätta göra saker som jag tycker att de ska sluta med och jag blir så sjukt provocerad. Jag vet ganska väl vad för typ av förälder jag vill vara och vad jag tycker är viktigt i mitt föräldraskap, men jag misslyckas så ofta att jag börjar tro att det är kört för min del. Vi säger Hej, Martyrmamman! Du är inte välkommen här, ändå är det dig jag ser i spegeln.
Hur ändrar man sin personlighet? Från att vara frustrationsallergiker och snarstucken till att vara lugn och tålmodig?
Eller i alla fall lär sig att dra några djupa andetag och låtsas att man är lugn och tålmodig? Som sagt, martyrmamman är inte välkommen här, men är ändå en ständig gäst. Parvlarna förtjänar bättre (för de är faktiskt alldeles, alldeles ljuvliga *hjärtar* (och även om de inte var alldeles, alldeles ljuvliga skulle de förtjäna bättre))
Men jo, vi har äntligen beställt tapeter till parvlarnas rum! Då finns det en chans att de kommer att flytta ut ur vårt sovrum så vi kan få en normal möblering därinne innan de blir två och ett halvt.
Hejsan.
Så det är fler som får besök av Martyrmamman? Enveten en, det där. Men brukar mor Rabiata Skataragata komma förbi då? Jag är då nöjd över varje dag jag slipper se henne.
Blommis: stackars blompojken. Så himla förargligt!
Maxmamma och Boringbrick: hej på er! *vinkar*
Senare idag är det luciafirande på parvlarnas förskola. Vet inte om de ska vara med i något luciatåg, men utklädda skulle alla barn vara. Parvlarna blir pepparkaksbarn.
Ninnis: fina Mini!
Nu är det bäst att jag går och får i mig lite mat så jag orkar med eftermiddagen. Det har kommit fram lite saker här som gör att stämningen på jobbet är lite sådär. Avundsjuka och missunnsamhet orsakad av orättvisa får ibland lite väl stora proportioner...
Gah. Jag har känt mig gravid i sisådär en två veckor och indianerna är sena. Droppen kom idag när det började kännas märkligt i tuttarna på riktigt, så nu har jag testat. Inget överraskningsplus den här gången heller. *andas ut* Det är inte läge för det. Nu gäller det bara att lita på det där testet och i lugn och ro vänta på att kroppen rättar in sig i ledet.
Lanovia: så tråkigt att hunden är sämre igen. Håller tummarna för att det är en svacka bara.
Men så kul att träffa fru Bygg!
Lanovia: ett överraskningsplus skulle inte vara helt igenom oönskat, men det skulle vara olämpligt och skrämmande. Förutom den inte så lilla detaljen att maken inte vill ha fler än två barn och aldrig har velat det, så är det ju så att det där med att få tvillingar var lite mer än jag klarade av. För tusan, jag är fortfarande i efterdyningarna av förlossningsdepressionen och äter fortfarande antidepressiva och är innerst inne övertygad om att jag har fått en permanent hjärnskada och aldrig kommer att sova naturligt igen (det där sista tror jag egentligen inte på, men faktiskt är det så att jag inte kan tänka mig att det en dag ska fungera som innan). Barnen fyller två år den 27.
Väntan på indianerna blev för övrigt inte lång. Skönt, då är det snart överstökat för den här gången. 31-dagarscykel, ja tack, men helst utan gravidsymptomliknande symptom. 
