I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Åh, Blommis, så det skär i hjärtat när jag läser om skulden du känner.
Det är så orättvist! Det är det sista du skulle behöva bära på utöver allt annat. Men jag kan förstå att det där fartyget kommer...
Men det är verkligen orättvist, för om det är någonstans en människa kan växa och blomstra, få glädje, ork och växtkraft så är det vid sidan av människor som du. Du som ser människorna omkring dig, även människor som inte är så nära (forumet här är ett exempel) och du bryr dig helt och fullt.
Det där fartyget skulle vi behöva spränga i bitar, men jag vet tyvärr inte hur.