I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Så skönt att Moa trivs på dagis. Hur går det att hämta? DET var nämligen det stora problemet för oss när T var på dagis 15 tim/v och vi var hemma med K. T ville aldrig hem!! Hon började storgrina och vrålade "Nääääää-ääääää, jag vill inte heeeeeeeeeeeem!!!!!!!!!!" när vi kom för att hämta henne
Sen var det värsta scenen...

Lycka till imorgon med kalaset Mugglan! Fasen vilket projekt... Jaga inte livet ur dig bara

*hjärtar Ninnis och fru E:s vovvar som lekt som tokar*

Jag skulle ju inte fälla mer tårar... Det höll EN dag!!!
Ärkeaset (ja numer går även MITT ex under den benämningen, det har han gjort sig förtjänt av) har bett mig scanna över papper på lägenheten som han har därborte, som vår äldsta dotter står som ägare på. Igår kväll så ville han ha ännu fler papper, som jag snäll scannade över. Sen började jag få en sån där olustkänsla i kroppen. Han har ju sagt att han ska fixa upp lägenheten och bo där själv. Inte med någon utan själv. "jag har ingen därborta, vi är bara vänner, jag ska leva själv, det är inte säkert det blir något mellan oss. Kanske jag kommer tillbaka till dig (!)". Varför behöver han alla dessa papper. För att bo där. Inget hindrar att han bor i lägenheten även om dottern står som ägare. Trodde först att det hade med renoveringen att göra... men nu började jag bli misstänksam.
Så jag frågade om han ska sälja lägenheten. JA!!!!! blev svaret
Han ska alltså antingen sälja den och leva upp pengarna (flickornas "arv") eller så ska han köpa nytt boende tillsammans med HENNE. Inte kan de ju bo i en etta på 22 m2 om de ska bilda familj och ha minst två barn...
Sen när jag letade efter pappren så hittade jag en inbjudan som han har låtit en av våra bekanta som har egen firma göra. En aff'ärsinbjudan om ETT ÅRS VISUM till HENNE för resor till Sverige (och Schengen)!!!
Så nu ska han dra hit henne en massa gånger och "visa upp" för hela stan, och förnedra mig ännu mer, medan han bor kvar här. Han har sagt åt sina bekanta att han flyttar tillbaka till sitt hemland efter nyår.
Alltså, ni anar inte hur förnedrad, lurad, sviken, jag känner mig. Jag vill bara lägga mig ner och döööööö
Jag VILL inte se henne här!!! Jag vill inte att hon ska träffa barnen. Inte ännu. Det är på tok för tidigt!!!!!
Blä.
Sorry för ytterligare ett egoinlägg.
Idag ska jag o kuratorn boka tid, så snart kan jag gå till henne och ösa ur mig, så slipper ni detta.

Vet du Villemoa, i det där landet är allt möjligt med rätt kontakter och rätt "presenter". Lägenheten har han fått som lön av sin tidigare arbetsgivare (klubben där han spelade), det vara bara en teknikalitet som gjorde att vi var tvungen att registrera lägenhetn på vår dotter. Jag är bara rädd att han kastar bort pengarna... det är ju våra barns gemensamma arv. Att han blåser dem på det. Det rör sig om ca 700000.
Men då får han ha det på sitt samvete då. Och det har han ju inget, som bekant.
Jag har gråtit och gråtit idag. Här lever man efter principen att behandla andra som man själv vill bli behandlad,vänder andra kinden till och försöker vara förlåtande och hjälpsam och inte bitter. Men kan man fan bli annat än bitter när man har att göra med såna här jävla VAMPYRER som han?!?!
Man får ju för fan noll och ingenting tillbak för det. BAra mer skit, bara mer förödmjukelse, blir bara mer utnyttjad. Jag vill verkligen göra allt för att inte förstöra relationen mellan honom och barnen, genom att inte bråka med honom. Men nu orkar jag inte mer.
Jag har suttit och minnts tillbaka. I dec, veckan innan han åkte till den där skidorten i finland med henne, bakom min rygg, då var vi och handlade julklappar. Han bad mig hjälpa honom att hitta ett par vita vinterkängor, varma. Strl 37. Han var alldeles nojjig om att de skulle vara snygga och fick inte ha några defekter. Han sa astt de var till hans kompis fru som bett honom köpa. Han brydde sig mer om de där skorna än julklapp till mig o ungarna. Rent pliktskyldigt köpte han stövlar åt mig. Som jag egentligen inte var så himla brydd om. Men han var noga med att hitta NÅGOT åt mig, liksom för att döva sitt samvete...
Sen när han hade varit därborta så hittade jag slängt i soptunnan kvitton på två kvinnliga skiddressar. Och ett returkvitto på att den ena var returnerad. Det sa han också att det var till kompisens fru. Slalomhandskar kvinnliga, fanns med på ett kvitto. Också till kompisens fru...
Jag fick dåliga vibbar redan då, och jag skulle ha följt dem!!! Men jag intalade mig att jag barra var överdrivet svartsjuk, att jag måste ju lita på honom osv.
Och när jag bad att få komma med honom på den där svängen upp under jul så sa han ju, "inte den här gången". Jag borde ha åkt dit själv!! KOmmit dit och tagit dem på bar gärning!!!
Han sa att det var chefen för stugorna som kom dit och kompisen via vilken vi brukar låna stugorna, det var hans chef, ville inte att chefen skulle få veta att vi brukar komma dit och bo. Min make skulle bara dit och visa honom hur renoveringen gått och göra färdigt lite småfix. Därför fick jag inte följa med.
Jo tjena! Alltihop var förmodligen bara ljug, ljug, ljug!!!

Nä nu jävlar har jag fått nog.

Ninnis! Din nattsuddare, är du vaken??

Hoppas Mini sover sig igenom bröllopet

Jag har haft en bekant på besök ikväll. Hennes man är min makes bästa polare. Hon är själv ryska. Hon hade en HEL DEL intressant information att komma med....
Min exman är jättekär i sin gamla tonårskärlek. Hon har ett chefsjobb på en byggfirma, är väldigt självständig, ekonomiskt oberoende, betalar för sig själv i alla lägen (vilket är lite ovanligt för kvinnorna från hans hemland),  hon vill inte överge sitt välbetalda jobb därborta, men min exmake vill genast, typ i september ta hit henne och visa henne vår stad och att hon ska träffa våra barn !
De hade pratat med honom och han är mycket lycklig, han ska åka med henne till Egypten och han vet inte vad som blir i framtiden mellan dem, men de är kääääääraaaa!!!

Men så gulligt då!
Bitter? Jag??? Hrm.... Tja elva år verkar vara helt utsuddade för honom. Tack...

Daa: Jag håller med Blomman i allt hon skriver. VAR INTE SÅ HÅRD MOT DIG SJÄLV!!! Du är världens bästa mamma till Parvlarna Att de sover på olika tider och att din ork tryter för att du drabbats av sömnstörningar gör väl inte dig till en dålig mamma?! *skakar på huvudet* Nej, du är alldeles för hård mot dig själv... *kramar om länge, länge* Du är världens finaste medmänniska, vän, fru och mamma!! Glöm ALDRIG det !!

Blomman, HÄRLIGT att ha dig tillbaka här med intressanta, kloka inlägg som ger substans åt tråden
Allt du skriver är sant, rätt och riktigt, och jag behöver höra det. Men jag vill bara inflika, så att alla förstår det, jag talar ALDRIG illa om barnens pappa inför dem. Är aldrig ironisk eller visar konstiga grimaser, ni vet snörper på munnen eller himlar med ögonen när han kommer på tal. Klart att de ser att det gör ont i mamma när pappa kommer på tal, jag kan ju inte utplåna alla mina känslor. Men jag anstränger mig VERKLIGEN för att prata om pappa med en vänlig uppmuntrande ton och bejakar dem när de säger att de älskar pappa och att pappa är så snäll osv. Min egen ilska och galla spyr jag ut hos mina allra närmaste i familjen och bästa vänninorna och er. Inte på stan, inte till kreti och pleti, framför allti inte till barnen.
Jag är ytterst noga med det. Men självklart fattar barnen att mamma är ledsen och besviken på pappa.
Och när de ställer de där kniviga frågorna, precis som du tog upp, så svarar jag precis så. "Jag vet inte. Jag kan inte säga. Ni får fråga pappa. Pappa vet nog inte själv riktigt..." Precis så. Jag målar inte upp någon rosa bild av att allt är toppen och bra.
Men ni känner ju mig vid det här laget, så det vet ni nog redan
Ville bara förtydliga... Finns ju smygläsara här inne också

Hur blev det med morfar, Blommis? Hur mår han?

Partyt var jätteroligt. Vart först bjuden på förfest hos en manlig kollega och hans fru som jag känner lite sen tidigare. För att hon är hans fru. Och vi har jobbat ihop en kort period också. Jättetrevligt
Sen var det hur roligt som helst på festen och mig hade de ju placerat vid den andra och enda singeln på festen... En mysig musiker som spelade i bandet. Jag har träffat honom förr. Han är yngre än mig, flera, flera år. Jag känner hans pappa väl Vi har jobbat ihop. Gud, va gammal jag känner mig... Iaf så var det flera parlekar där man skulle tävla i lag med sin "partner". Vi hade jätteskoj, och han vart väldigt bettuad i mig... om man säger så...
Men sen så blev jag biten av en hund (ingen liten, vi talar stor stående fåglehund) rätt uppe i halsen, högg flera gånger mot strupen. Så det gick hål på flera ställen och blödde. Så det vart ilfärd till akuten och få stelkrampsspruta, men de sydde inte. Åkte tillbaka till festen, men jag måste ha fått nån efterreaktion (jag var kolugn när allt detta hände), för jag blev tvärtrött, så där så jag nästan somnade sittandes. Och migrän. KOm hem halv två och spydde ner hela toan och har legat i migrän till mitt på dagen idag
Svullen och blå och oooont på halsen. Ser ut som att jag slagits med en vampyr. Jag kommer förmodligen få ärr.
Tur det inte tog i själva ansiktet, eller ännu värre, kroppspulsådern !!
Tur i oturen alltså.
Så är det när jag är i farten... alltid händer det nåt. Drama Queen.

Det var min kompis hund. De har två. De var okopplade och gick lösa i festlokalen. Den som bet mig är gammal och halvblind och halvdöv. Och uppenbarligen sinnessvag. För jag är van vid hundar så det var inte så att jag prackade mig på den. Vi hälsade på varann och den nosade mig i ansiktet. Uppenbarligen tyckte han jag såg god ut och beslöt sig för att ta sig en munsbit...
Jag har varit lite skakig idag, skallebank, ingen matlust. Men nuhar jag ätit två stora bitar smörgåstårta hos brorsan, och känner livet komma tillbaka. Men det är jäkligt ömt på halsen och svullet. Inte alls snyggt!

Ja, visst är det helt ofattbart. Hjälper mot det mesta