I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Jag har fått veta att han har träffat en annan. Själv nekar han i sten.
Efter en mycket trubulent kväll så släppte han ner garden och bröt nästan ihop.
Så nu är läget så att vi ska fylla i skilsmässoansökan. Då får vi sex månaders betänketid båda två. Under tiden ska han börja äta medicin mot ADHD och gå på den stora ADHD-utredningen som han fått förtur till (normalt två års väntetid). Gäller bara att få ner blodtrycket först.
Jag vet inte vart detta slutar. Jag vet inte vad jag känner och vad jag vill. Jag vet inte om jag kan förlåta ett sånt svek. Jag vet inte hur han kommer svara på medicinen. Jag vet inte något alls. Bara att vi ska göra ett sista försök. Jag måste på nåt vis försöka ta en dag i taget.
Gode Gud, giv mig styrka!
Tack för hälsningar och sms. Det värmer oerhört och betyder enormt mycket.
Jag tar inte illa upp för tuffa ord och goda råd. Jag behöver sånt. Sen väljer jag själv vad jag vill ta åt mig.
KRAM!