Det vill jag verkligen inte.
Daa... gumman... det är nog det du måste få hjälp med... att tysta den där andra rösten som säger de där negativa sakerna..."om du hade si eller så..." Du ÄR världens bästa mamma åt Parvlarna!!! Du HAR inte gjort något fel!! Du är däremot överjävligt trött 
Älskade vän... hade det varit liiiiiiiiiiiite, liiiiiiiiiiite närmare mellan oss så hade jag kvistat över ikväll och kramat om dig ordentligt. Men vi får ta det vid ett senare tillfälle. Snart hoppas jag!
Kraaaaaaaaaaam! ♥
Och ja, Blommis, det är så att man kan sitta och bocka av den där listan om Narcissisten och handlingsmönstret. Till punkt o pricka följer han den!!
Jag har bett min kurator läsa på om narscisissm och hur den som lever med en sån påverkas. Vad man får utstå och hur vägen tillbaka till ett "normalt" liv för oss anhöriga inte är helt lätt, ej heller så kort. Jag har ett JÄTTEJOBB framför mig... med mig själv. Och flickorna. Där tycker jag att kuratorn ska kunna stödja mig faktiskt.
Hej! Tänkte ge ifrån mig ett livstecken.
När ska ni ha trådträff?
Jag är i Sthlm 26-28/9. Ska fira min födelsedag där, tillsammans med min kusin.
Vägrar sitta hemma o gråta och minnas alla fina födelsedagsresor exet tog mig på...
Annars så har han både hunnit hota med advokat ett varv till och varit hemma och försökt lappa ihop. Legat på knä och bönat och bett gråtandes att jag ska förlåta honom och att vi ska börja om igen, göra ett nytt försök, för våra barns skull. Att om jag inte går med på det gör jag mina barn faderslösa. Han är i panik.
Jag sa att jag har förlåtit honom för länge sen... men jag kan inte fortsätta leva med honom, allt är förstört. Det går inte att bara stryka ett streck över allt som hänt. Jag kommer aldrig mer kunna lita på honom. Så... om det innebär att jag gör mina barn faderslösa så är det.... mycket sorgligt. Men att fortsätta skulle innebära att jag gör mina barn moderslösa... för jag skulle utplåna mig själv om jag stannade kvar i ett förhållande med den mannen. Även om en del av mig fortfarande älskar honom. Hoppas mina barn kan förlåta mig en dag och förstå varför jag gjorde det här valet.
Blomman, så glad jag är för din skull att du gör de framsteg du gör! Jättestarkt jobbat tjejen!
Heloise, största kramen till dig och fina, härliga, starke Elise. 
Och grattis igen till finaste Daa som fyller år idag! Kunde jag skulle jag ge dig en massa timmar sömn i present, vännen min ♥
Vad fjuttigt det där hjärtat såg ut... här får du ett riktigt, Daa:
Ingis: 
Blommis: 
Fan vad gött Blomman 
Bruttan 
!!! Hur har ni det på fjället?? Är jätteorolig ju!!!
Ingis
Jo, det har varit en bra helg. Både jobbig och härlig.
Fredagkväll dök en gammal vän med sin fru o barn upp och vi kollade Idol allihop och käkade popcorn. Flamsde o skrattade. Precis som förr. De har inte varit till oss på flera år... och så svängde de förbi bara sådär Jag blir så varm i hjärtat när jag tänker på vilka fina vänner jag har. Och att de dessutom finns kvar.
Lördag besökt jag en annan fin vän och på kvällen kom bästa väninnan till mig och vi lagade mat tillsammans och kollade Fångarna på fortet med alla ungar. Myyyyyyyyys!
Igår var exet hos mig med allt vad det innebär av känslostormar, förtäckta hot, gråt, bönande om att ta honom tillbaka. Jag stod på mig. Han tog en hel del grejor med sig och när han sen kom på kvällen för att hämta flickorna hade han lugnat sig och börjat inse saker o ting. Han hade tidigare på dagen beklagat sig att hans kompisar sviker (de flesta fortsätter ha en bra relation till mig, de t o m ringer därbortifrån och hör hur jag o flickorna har det), han har bråkat med några av dem, att han inte har nån familj mer därborta osv. Jag sa åt honom att vara rädd om sina vänner. Att han visst har kvar dem även om de fortsätter hålla kontakten med mig. Att inte bråka för småsaker med dem. Att han visst har en familj därborta, som faktiskt oroar sig för honom. De ringer MIG och frågar hur han har det. Jag bad honom kontakta sin pappa eftersom pappan är jätteorolig och själv inte har råd att ringa alla gånger.
När han kom då på kvällen för att hämta töserna så berättade han att han faktiskt ringt sin pappa, och att han tom hade fått några stöttande ord. Jag sa att "sedär. Att de stöttar mig o flickorna behöver inte betyda att de vänder DIG ryggen. Du är deras kött o blod, såklart de stöttar dig också, de vet att du också har det jobbigt. Men du måste ge dem chansen att finnas där för dig nu. Vi genomgår alla någonting jobbigt och vi måste hjälpas åt att ta oss igenom det här, så gott det går." Iaf så började han resonera mer normalt. Han vill förstås tllbaka till mig... han oroar sig för att han tappar kontakten med barnen... vilket jag sa precis som du Leksi... det är HELT upp till honom!! Eftersom jag inte tar tillbaka honom kommer han försöka bygga något med sin slamkrypare därborta...Jag önskade honom ärligt lycka till och jag hoppas verkligen att hon kommer acceptera våra flickor.
