Fråga prästerna 14

Ni kan ju inte ta bort Gud ur en kyrklig vigsel. Alltså är Gud och tron på honom det centrala i vigseln om ni väljer att vigas i en kyrka.
Skulle det kännas riktigt bra för er att lova trohet inför Gud osv, om ni inte tror på honom alls?

Ni kan få en underbart vacker cermoni som påminner om den kyrkliga, i en lokal som ni väljer (borg, fd kyrka, vacker trädgård.. osv...) Där det är NI som står i centrum och inte Gud. Det kanske passar er bättre?

Jo förvisso... Men om man inte tror på Gud så kan man känna sig lite undanskuffad eftersom det ju är en gudstjänst, och tal om Gud, psalmer och allt sådant kan göra att det känns lite "mycket"  

Jag tänkte mer på hur man kan uppfatta cermonin och gudstjänsten om man inte är troende.

Jag brukar beskriva mig själv som agnostiker. Jag tror om jag kan överbevisas. (men agnostiker är inte riktigt korrekt för mig)
Att Gud är en man, är inte något jag är helt övertygad om. Däremot så tror jag på att det finns "något". En högre makt som gärna kan benämnas Gud, men jag har inget ansikte på denne.
Det gör att jag kan reagera lite när Gud benämns som Han eller Honom. Och om jag som ju då ändå i viss mån är troende kan reagera på den lilla detaljen, så kan nog någon som inte tror alls, reagera på att Gud nämns rätt ofta och känna sig undanskuffad...

Jag tycker nog att man ska ha en relation till kyrkan på något sätt i alla fall för att gifta sig där, eller döpa sina barn.
Kyrkan är inte en kuliss, utan den förtjänar respekt av de som väljer att delta i dom kyrkliga cermonierna.

Att frågeställaren ställde frågan visar ju att hon vill visa respekt ska jag bara tillägga, så ingen kommer och blir arg för att jag skriver om respekt mot kyrkan nu

Åh, dina gudstjänster skulle jag gärna bevista i så fall

Det finns ett sådant lugn i kyrkan, man kan riktigt känna historiens vingslag där. Jag går alltid ut ur kyrkan och känner mig lätt om hjärtat, även om anledningen till besöket har varit att sörja en anhörig.
Och oavsett kyrka så känner jag mig alltid nära mina anhöriga som gått bort när jag besöker en kyrka och tänder ett ljus för dom.

Länsstyrelsen har lista över vilka som finns nära dig.
Du borde kunna hitta någon på kommunen som vet också

Lycka till vad du än bestämmer i slutänden

Jag kan ju fråga Kjell då...
Bara så du har något att göra alltså  

Fader vår på latin?
Jag har fått ett utdrag på en översättning från Wikipedia. Men är det den som gäller (om man vill ha den på latin) eller finns det någon annan?

Den jag fick ser ut så här:

Pater noster, qui es in caelis
sanctificetur Nomen Tuum
adveniat Regnum Tuum
fiat voluntas Tua
sicut in caelo, et in terra.
Panem Nostrum cotidianum da nobis hodie
et dimitte nois debita nostra
Sicut et nos dimittimus debitoribus nostris
et ne nos inducas in tentationem
sed libera nos a Malo 

Ojdå, jag trodde att det var obligatoriskt för präster att kunna latin 
Men då får vi nog leva med den översättningen då misstänker jag 

Tack, missade inlägget tidigare :) Vi ska träffa prästen i dag. Ska bli riktigt spännande :D
Men tja, ska det vara så ska det väl vara... *hehe* 

När vi träffade vår präst så pratade vi om vilken ordning vi skulle gå in i kyrkan (vi hade redan pratat om det med henne innan, men nu spikade vi det).
Vi pratade in och utgångsmusik, psalmer och solosånger. Vi fick frågan om någon ville läsa de bitar som man kunde låta någon annan än prästen läsa och vilken form vi ville ha på löftena (Tager du NN - alltså prästen läser före. Eller Jag NN tager dig - alltså att vi memorerar dom och läser själva, eller om vi ville ha egna löften och i så fall hur dom skulle se ut).
Och sen pratade vi om vart vi skulle ta vägen när vi var klara, stanna utanför kyrkan eller gå kanske 50 meter till en underbart vacker klockstapel och där invänta alla som skulle ta kort och gratulera...

Vi gick inte in på hur vi möttes, eller något sådant. inga teologiska frågor. Inga konstigheter...
Jag tror inte att det varierar jättemycket. Men det är nog inget ni behöver oroa er för om man säger så  

Jo jag förstår det. Och jag tycker att det är bra att du gör det.
Men vår präst frågade oss inte om något sådant. Inte för att hon känner oss speciellt mycket. Men då vi hade temabröllop och hon höll i mammas begravning en månad innan så kanske hon kände att hon hade nog mycket att fylla det med...
Vet inte varför hon inte frågade om något sådant, men hon gjorde inte det i alla fall...

Annars är det ju trevligt om prästen kan prata lite om brudparet och inte bara köra på någon "standardmall"

Jag menade mest att frågeställaren inte behövde oroa sig. Det brukar inte vara några konstiga frågor.

Ja nu lär nog ingen ha några tveksamheter