Jag vill inte ha den Tärna jag frågat :(

Vad tråkigt att det inte känns bra..
Kanske tänker jag tokigt, men jag känner såhär:
Nu är hon tillfrågad. Svårt att ta tillbaka det barasådär.
Ta denna brud och tärnetid att få tillbaka det ni hade. Kämpa på lite, ordna lite tjejkvällar,  shoppingrundor där hon känner sig delaktig som tärna. Att hon får vara med som smakråd, och känner att du verkligen vill ha hennes hjälp och vänskap.

Jag vet inte hur ni gled isär, men sånt händer ibland tyvärr. Vem vet, hon kanske saknar dig? Men vet inte hur hon ska göra för att ni ska bli som förr.

Tycker att detta är en kanonanledning att hitta tillbaka till varandra.

Skulle du verkligen få noll respons tillbaka. Ja då kanske du får säga som du känner. Att det inte känns bra att henne som tärna om det ska vara som nu.  Att du inte känner någon vänskap från hennes sida. Osv osv.. 

Men jag tror ni kan lösa detta!
Lycka till!

Jag tror att det även är superviktigt att du är intresserad av henne och hennes liv och frågar om det, så att det inte blir så att allt handlar om bröllop och barn för då kommer hon garanterat att tycka att du har blivit annorlunda och att du inte bryr sig om hennes liv längre. Och man kan faktiskt ha kvar vänskap med människor även om dom rent ytligt inte lever samma liv som man själv. Det krävs ansträngning från båda håll, men det går att fortsätta vara vänner även om den ena är gift och har barn och den andra är singel och inga barn har. Man kan ha ganska mycket gemensamt även om den ena är gift och den andra singel och det gäller även med folk som har barn även om man själv inte har det.

Det är så lätt att bli "inne i sig sitt eget" speciellt när man ska gifta sig men allt det är ju alltid mest intressant för bruden och brudgummen. Nu säger jag INTE att du är eller kommer bli ego MEN man kan ibland behöva tänka på det så att man inte riskerar att hamna där. Ge och ta är så viktigt i vänskap. Jag är inte alltid jätteintresserad av mina vänners jobb eller barn eller nya killar, så ibland (inte alltid!) måste jag anstränga mig för att vara intresserad och ställa fråga och då brukar jag alltid bli mer intresserad på riktigt eller vad man ska säga.

Jag skulle vara ärlig och berätta hur jag känner. Istället för att hålla på med taktiker hit o dit för att det ska vara så bekvämt som möjligt för dig..

Ring upp henne, stäm träff och kläck ur dig hur du känner, kanske sitter hon på sin kant o känner att du inte lever upp till hennes förväntningar heller... Det är inte bara om dig och ditt bröllop o hennes tärnskap som er vänskap handlar om.. Även vänskap får man jobba för, inte bara kärlek.

Och man kan visst ta tillbaka frågan. Det är fortfarande ditt bröllop det handlar om och att DU OCH DIN BLIVANDA MAN ska ha det som NI VILL ha det.

Ärlighet vara längst..

Jag vill bara lägga in en liten brasklapp som en extra tankeställare. Har också haft en vän sedan jättemånga år och vi har alltid pratat om att hon skulle vara tärna på mitt bröllop. I våras började jag ångra mig lite. Jag ringde, mailade och sms:ade, men hon hörde aldrig av sig. Tyckte som du att det kändes konstigt att hon skulle vara tärna om vi aldrig hördes av längre. 

Så hörde hon plötsligt av sig, och berättade att hon var sjukskriven och under behandling, men att hon inte haft ork att berätta hur det låg till och därför hade hon låtit bli att svara alls. Nu när jag vet hur det ligger till och hon vet att hon inte behöver förklara det mer så hörs vi av som vanligt igen, när hon orkar.

Visst är det ERT bröllop och ER dag, som en del uttrycker det, men ibland är det faktiskt inte så enkelt som att en god vän plötsligt blir en dålig vän, utan att det ligger mer bakom. 

Jag pratar och berättar om mig och mitt liv, inte bara om bröllop och planer utan om jobb smink osv, men hon pratar eller berättar aldrig något om sig själv. Hon har träffat en ny kille men berättar ingenting om honom för mig utan bara till sina andra kompisar.
Vi har alltid varit olika varandra men inte så här. Det är så tydligt nu. Jag känner att jag försöker få med henne i planerna och frågar jämt hur hon har det på jobbet och med killen men hon berättar ingenting tillbaka, hur ska jag göra mer menar ni ?
Jag vet att hon har andra kompisar hon står närmre men vi har alltid haft en stabil vänskap och kunnat ha roligt ihop men ja det känns konstigt helt enkelt, jag ser väl också andra sidor hos henne nu än vad jag såg innan, vi tänker nog lite olika.
Ja jag får hoppas att det ger med sig. Men när hon inte svarar på sms eller aldrig ringer upp när jag ringt, vad mer kan jag göra ?

Vi träffades i oktober och då var allt bra på alla plan, hon träffar andra vänner och så. Jag är absolut inte svartsjuk på dem men när hon inte ens vill berätta om killen hon träffar för mig fast hon gör det för alla andra ja då känns det inte så bra.

Jag skulle säga som det är. Risken är ju att ni kommer glida ifrån varandra ännu mer och kanske till och med bli osams om du håller inne med detta under hela planeringstiden. Hon kommer märka att det är nått som tynger dig. Och du ska ju lägga fokus på roliga saker och tänka på det roliga med att gifta sig. Tyvärr tycks de som att de flesta som gifter sig får ett litet wake up call när det kommer till någon som de tidigare varit nära. Kanske för att de är en så speciell tid som kräver lite mer av de relationer man har och då kanske inte de klarar prövningen och man inser saker som varit där länge men som man blundat för. Ni kan ju fortfarande vara nära vänner men kanske inte påtvingat "bästa vänner" :) Lycka till med allt!!!!

Jag håller också med om att man kanske bör prova med att vara ärlig och faktiskt prata om det.
Även om det kan vara något annat som gnager så pratar man i alla fall om det.
Försök att få tag i henne och bestäm en träff och förklara hur du känner.
Det skulle jag känna (för mej) var det rätta.

Jag är i ungefär samma situation.
Nu är det låååångt kvar tills de blir bröllop.
Men nu har jag och min allra bästa vän glidigt längre och längre ifrån varann.
Och ibland känns det som att jag inte alls känner henne längre.
Hon har förändrats jättemycket sen i somras (ja faktiskt på bara några månader) och nu är det inte alls den person som jag kände.
Vilket känns jättetrist.
För nu känns det som att det inte kommer att bli som förut igen och de gör att jag inte kommer att fråga henne att va tärna på bröllopet.
Om det fortsätter som det är nu.
Och det är svårt att prata om det.
Jag har försökt att prata med henne, att hon har förändrats.
Att något har hänt. Men hon tycker inte det. Så det kan vara svårt.

Men jag skulle ändå råda dig att prata med henne eftersom det faktiskt är DIN och DIN BLIVANDE MANS dag. Och då ska ni få det ni vill ha och ha det som ni vill ha! :D

Jag tjatar inte sönder öronen på min tärna utan jag lägger band på mig ibland för att hon inte ska tycka att det är tjatigt....Jag menar inte att du tjatar sönder öronen på den där tjejen...men att försöka få med henne i planeringen fungerar ju uppenbarligen inte, kanske att du ska lägga ner bröllopssnackandet ett tag med henne? Det kan lätt bli tjatigt även om man är intresserad....Precis som att om min vän är gravid så är jag självklart glad för hennes skull och intresserad av bebisen och graviditet meeen....om det är det enda hon kan fokusera sig på och prata om så kommer jag tycka att hon är väldigt självupptagen och att kommande åren kommer bli en stor prövning av vänskapen.

Har du träffat den här killen som hon har? Är deras relation väldigt ny? Jag vet ju inte hur det är men jag kan säga att jag hade en vän som ibland frågade lite löst om m2b men det var på ett ganska ytligt sätt eller vad jag ska säga...Det var tydligt att hon frågade för att fråga, inte för att hon var intresserad egentligen och hon var aldrig intresserad av att träffa m2b....När hon väl träffade m2b så var det på en fest hon hade och hon sa bara typ "Hej" till honom, inget mer....Visst hon hade väl hört lite av mig och av andra kanske och visst det var fest men...Jag kände att hon kunde varit mycket mer intresserad av att prata med honom och vara intresserad av att lära känna honom men icke! Jag blev väldigt besviken och är det fortfarande! Hon har fortfarande inte visat nåt större intresse av mitt liv så som det är nu (och har varit de senaste 4 åren)...

Och som nån hade exempel på i tråden, det kan ju vara en del saker som hon vill hålla för sig själv eller har det jobbigt med, nånting som hon upplever att hennes andra vänner förstår mer? Det kan ju vara så att hon på nåt sätt har det svårt och att hon inte vill "belasta" dig med massa jobbiga saker nu när du verkar ha det så bra? Eller att hon tror att du inte kommer förstå? Jag vet inte,  jag känner ingen av er och jag vet inte något om era liv men ibland kan man om man är olycklig och har det svårt känna att någon som har det bra inte riktigt förstår eller att den personen tycker att man lägger sorti på deras lycka...

Kanske att du ska vända dig till andra vänner eller familjen för att få prata bröllop och få hjälp med planeringen? Du kan ju ta ett steg tillbaka och låta den här tjejen ta initiativet till kontakt? Och om hon inte hör av sig och det börjar närma sig bröllop så får du ringa och fråga om hon fortfarande är intresserad för annars tar du någon annan som tärna. När gifter ni er? Är det mer än ett halvår kvar? Jag tänker att är det mer än ett par månader kvar så kan det ju vara ett klassiskt fall av "det kännsännu inte lika angeläget för andra som för brudparet"?

Vi ska inte gifta oss fören till hösten 2011 så visst är det tid kvar.
Jag försöker inte involvera henne så mycket för jag är en som fixar mycket själv men när jag mailar bilder på klänningen jag valt och får hem snart och berättar om vilket färgtema vi bestämt hade det ju varit roligt med ett svar.
Det är nog så att vänskapen sätts på prov. Det har kunnat gå över ett halvår och vi hör inte av varandra men när vi väl träffas så klickar det i alla fall. Men ju äldre vi blir (vi är inte så gamla under 25 båda och lika gamla) desto mindre har vi gemensamt, vi har alltid varit olika men nu är vi kanske för olika ? Många saker vi tänker helt olika på och prioriterar olika.
Jag är har lämnet festandet bakom mig, satsar mer på familj och kommer alltid göra, de satsar på sina karriärer och familj kommer i andra hand för dem, men trots att vi är olika har jag trott att vi skulle vara kompisar alltid.
Bara ett exempel när jag fyllde år sist fick jag en present låt oss säga att det var kaffe. Då säger jag så klart tack så mycket vad söta ni är eller något i den stilen, får tillbaka: ja du dricker väl kaffe eller hur är det nu?
De visste inte ens om jag dricker kaffe (kan tillägga att jag inte gör det och har aldrig gjort) Tanken som räknas absolut men jag vet ju sådana grejor om mina kompisar i alla fall. Jag väntar till feb/mars och ser hur det känns då. Ska försöka få med henne och övriga kompisar på bröllopsmässa i början av nästa år.

Ja jag får hoppas detta bara är en period och att det blir bättre i det nya året.
Som tur är har jag tid på mig. Men jag har bara tänk ha en tärna min kompis, kanske ska jag fråga en till för att det ska kännas bättre ?

Jag sladdar in lite på slutet. du verkar ha fått jättefina råd redan. Klart att du inte ska ge dig utan att försöka "fixa er vänskap." Jag vill egentligen bara stoppa in en tanke jag fick.
 
En känsla går aldrig åt endast ett håll. Om du känner att ni har glidit ifrån varandra är det så är det så gott som säkert att hon känner likandant. Jag tror att hon också känner att det är konstigt att vara din tärna under dessa omständigheter, men att hon tackat ja redan. Förmodligen blir hon lättad om du tar upp ämnet, särskilt om avsikten är att ert förhållande skall bli bättre.

Lycka till.

Jag upplever att ju äldre jag blir (och mina vänner också) desto mer olika blir vi. Vilket är ganska naturligt ändå, för vi är uppfostrade olika och prioriterar olika i livet..

Men det är inte hur lika eller olika vi är som gör oss vänner och som gör att vi håller av varandra. En relation kan inte finnas om inte förståelse är inblandad. Om man inte är villig att försöka förstå sin vän, så är det omöjligt att ha en relation. Och det måste ju såklart vara ömsesidigt.

Jag och mina bästa två väninnor är tre helt olika tjejer, med olika tankar om hur livet bör se ut och framtidsmål.. Det vi har gemensamt är viljan att vara vänner och en vilja att förstå och bli förstådd. Ett ömsesidigt utbyte av förståelse vilket gör att vi fortsätter vara vänner, trots att vi faktiskt väldigt sällan kan leva upp till varandras förväntningar! Vi kan ha roligt ihop fortfarande, efter många års vänskap. Men idag, så har vi roligt på helt olika sätt!

Hoppas du förstår vad jag försöker säga.. Livet förändras och det är naturligt.. Och eftersom livet förändras olika för oss alla så är det också naturligt att vänskapen ser annorlunda ut ju längre tiden går.. Ibland kan det gå en hel månad utan att jag o mina väninnor setts, men de är fortfarande MINA bästisar.. ;)

Prata med henne... Det är det enda sätt du kan få reda på vad hon vill med er vänskap!

Kanske en tanke i förändringarnas tider...

Kram o lycka till...

Hej! Jag hoppar in lite i sluttampen och läste alla fina råd du har fått redan! Jag ville bara berätta att jag råkade ut för ungefär samma sak, jag förivrade mig lite och frågade min närmsta väninna om hon ville vara min tärna (jag frågde 1.5 år innan...). Jag skulle ha två tärnor, vänninan och min syster. Då var vi jättetajta, pratades vid flera gånger i veckan, nästan varje dag, och stod varandra jättenära. Sen flyttade hon från stan och tillbaks till sin hemstad och där även hennes sambo bodde och slutade höra av sig till mig helt. Så fort jag mailade eller sms så dröjde det innan hon svarade, eller så var hon kort i meningarna mm. Sen ringde hon och berättade att hon skulle gifta sig, men att hon valt att fråga sin syster till tärna istället, (vilket var helt okej för mig!), men att hon ville att jag skulle hjälpa henne med smink, vara med innan vigseln etc. Det blev aldrig så, utan när jag frågade om hon ville ha min hjälp så behövde hon inte det i alla fall.
När det hade gått över två månader utan att hon hörde av sig spontant till mig (utan det var bara jag som tog kontakt) så tog jag tillbaks min förfrågan och berättade att vi inte skulle ha den typen av bröllop med tärnor och marskalker och att min syster ska vara med mig under dagen och hålla mig sällskap etc. (Det kanske är att vara tärna, men det jag menar är att jag och min sambo inte vill ha flera tärnor eller marskalker utan jag vill mer ha med min syster som sällskap under dagen.)

Summan av kardemumman är att jag kände att i och med att min väninnan tappade intresset helt av vår vänskap (det har gått över ett år efter frågan ställdes och 7 månader efter att hon flyttade och det är fortfarande likadant) så har jag inte dåligt samvete för att jag tog tillbaks min tärneförfrågan. Det kan säkert tyckas hårt och otrevligt, men när man ställer en sådan fråga måste man se till tillfället när man gjorde det, och inse att det var pga den vänskapen och känslan etc man hade då som var viktigt och finns inte den senare då är det inte värt för vare sig bruden eller tärnan att dela den dagen tillsammans.

Med det säger jag inte att du inte ska kämpa för vänskapen, för det tycker jag, men känner du ändå efter det att du inte vill ha henne som tärna, då ska du inte ha det. Det är din och din sambos dag och det ska kännas rätt i magen!

Lycka till!