Kriser i ett förhållande

Självklart kommer det kriser! Den som tro något annat kommer bli besviken. Men de är ju förstås olika stora, kriserna.

Jag har nog ganska tur nu för även om vi har våra kriser så är jag aldrig rädd att det ska gå så illa. Men i tidigare förhållanden var jag det. Och jag tror så här: JAG tänker alltid lägga ner tid och energi på att få förhållandet att funka. För om det inte funkar ändå, då har åtminstone JAG gjort allt jag kunnat! Om den andra personen inte har samma intresse att kämpa, då kan man inte göra något åt det. Men man kan alltid påverka hur man själv gör. Och om det visar sig att det skulle gå åt skogen då kan jag gå rakryggad ur relationen och med vetskapen om att det där var inte rätt. Jag försökte.

Och om båda parter har den inställningen, då är riskerna väldigt små att det skulle gå åt skogen.

Däremot förstår jag verkligen att du har blivit sårad av att hon vacklar... Jag anser att känslorna hela tiden förändras och att man aldrig kan känna samma sak år ut och år in. Men det behöver inte vara något fel i det. Det är bara normalt och visar att förhållandet utvecklas. Och om du kan finnas där för henne genom detta så kanske hon kan se att känslorna ni har för varandra är starka. Och att du inte ger upp i första taget. Och en dag kanske du har det jobbigt och behöver henne, och då är det hennes tur att vara stark. Så tro jag att man jobbar i ett förhållande. Man finns där för varandra, i nöd och lust.