Gravid...

Kan  bara säga: ALLA är rädda. Det är ett skitläskigt beslut att ta. Att behålla ett barn, oavsett om man kämpat eller om det hände helt plötsligt så är det mycket som ställs på ända. Hur kommer livet se ut när bebisen kommit? Kan vi fortsätta med det vi gör? Kommer vi hålla ihop? Klarar jag av att bli förälder? osv. Att skaffa barn är det största beslut man kan ta, det förändrar livet något helt otroligt. Vissa saker får stå åt sidan under en period, men man får också uppleva så otroligt många positiva saker som man aldrig kan uppleva på något annat sätt.

Om man har möjligheterna runt omkring sig, någon/några som finns med dig i detta, och en ekonomisk grund så tycker jag du BARA ska gå på magkänslan. Strunta i alla "stora" frågor och funderingar på hur framtiden kommer att se ut. Det löser ni varteftersom.

Lycka till i ert stora val, oavsett hur ni väljer att göra!

Du borde ingenting. Du borde inte vara överlycklig, du borde inte vara jätteledsen, du borde bara vara precis så som du känner dig!
Det växer något inne i dig, något som kommer att förändra ditt liv drastiskt. Och att förstå detta tar lång lång tid. Jag har själv tre barn, och jag minns att med första barnet behövde jag absolut de 9 månader som Isak fanns i mig för att förbereda mig på att bli förälder. Och när han kom ut tog  det ytterligare en tid innan det inte längre kändes konstigt att kalla sig för mamma. Mamma är ju sådant som andra är, inte jag. Även om jag var överlycklig för min älskade son!
När Isak blev till hade jag precis läst klart min första termin på högskolan, jag tog ledigt då han skulle födas och hoppade på efter ett år med årskursen under. Att vara hemma med barn är ett giltigt skäl för studieuppehåll! Kolla bara av så att de kommer starta upp ungefär samma utbildning nästa år!
När barn två föddes så hade jag 1 ½ termin kvar på högskolan och jag läste färdigt med bebis på vänsterarmen och pennan i högerhanden. Inget jag rekommenderar i efterhand och särskilt inte med första barnet.

Ni kommer att lösa det här. Det kommer kännas konstigt, overkligt och underligt. Men ni kommer sakta men säkert växa in i rollen som blivande/föräldrar. När du ringer till din barnmorska så tala om hur du känner, hon kan säkert hjälpa dig en bit på vägen. Om inte annat så var en av mina stora händelser där jag faktiskt förstod och vågade tro på att jag skulle bli förälder, ultraljudet. Då fick man se en liten liten varelse, med armar, ben och huvud som sprattlade runt och som var inne i MIG. Och inte långt efter kommer första sparkarna. Då kommer det kännas verkligt!

Du hinner läsa upp dina betyg på komvux innan det är dags för liten att komma ut. Se till att plugga ordentligt och sök till högskolan. Har du väl kommit in så har du din plats och kan sedan söka om studieuppehåll. Du bör med andra ord inte ens behöva påbörja dina studier. Jag förstår att du inte vill dra på det mer, men om du söker och kommer in, så har du ju ändå din plats. Att plugga samtidigt som man får sitt första barn skulle jag inte rekommendera. Men det är absolut fullt möjligt. Om man inte har väldigt mycket studier i skolan och så. Beror ju lite på vad du ska söka för utbildning och så.
Jag personligen kan känna att jag missade ganska mycket av min dotters spädbarnstid när jag pluggade på heltid. Pappan fick ju vara hemma väldigt tidigt med dottern när hon började "störa" på lektionerna, dvs. när hon inte var alldeles alldeles nyfödd längre. Så risken är stor att man missar saker som första leendet, första gången de sitter, ja många första-gånger.

Men allt sådant kommer ni att lösa. PÅ ERAT SÄTT! Om ni känner er säkra i erat beslut behöver ni inte fokusera på något annat än er själva just nu. Rollen som föräldrar kommer ni som jag skrev att växa i. Graviditeten kommer så småningom bli påtaglig, men just nu, försök att landa i er själva och ta hand om er. Kramas en massa och berätta om vad ni känner och tänker!

Stort lycka till med allt!

Vad roligt!
Lycka till nu med allting!

Och ja, att vara livrädd är en del av alltihop. Är man inte livrädd så är man heller inte medveten om vilken omställning det kommer innebära. Så din rädsla känns sund!