Redo för bröllop, men inte barn?
Det första man kan konstatera är ju givetvis att man självfallet kan vilja gifta sig och leva i sin tvåsamhet alldeles utan att vilja ha barn över huvud taget.
Det andra jag själv funderat en hel del på, är vad i allsindar det egentligen är man väntar på att bli så "redo" för? Tror man att det ska tändas en grön lampa för "klara färdiga gå" eller vad?
För tyvärr så är det faktiskt så att det har blivit ett allt större problem i samhället att folk faktiskt väntar så in i vassen-för attprecis allting ska vara så himla klart och man ska ha ordnat allt, upplevt si och så mycket "först" och så vidare, att när man väl kommer på att man nog ändå är redo-så kommer detinga barn.
För att vi faktiskt som kvinnor tappar oerhört snabbt och mycket i fertilitet efter 30 och raset går SÅ mycket snabbare än vi vill veta om och ta in.
"Tack för den stressen" tänker du nu. men jag har dels själv gjort en egen resa och dessutom nära förljt så många andra, att jag faktiskt inte tycker det är schysst att undanhålla fakta i den här saken.
För att slippa utredningar, hormonbehandlingar, IVF:er och ångest över all väntan utan resultat, så kan jag inte annat än råda ALLA som vet att de vill ha barn "nån gång" och som kommit upp i 30-års åldern och har ett stabilt förhållande, att faktiskt låta livet hända en och glädjas åt ifall det funkar.
Jag födde min första son när jag nyss fyllt 30. I tio år har jag önskat oss syskon, och vi har försökt allt som vi någonsin kunnat-men det bev aldrig något mer barn för oss. Alldeles för någon vecka sedan sa läkaren att det inte är troligt att det någonsin kommer att lyckas fö oss. Nu fyller jag 40 om några veckor och jag kan bara sörja hur vansinnigt fort de här tio åren gick och hur jag nu sitter med den stängda dörren i ansiktet och iropar inombords "inte redan inte redan!"
Att det då dyker upp 40+are som hojtar " men jAG fick två barn efter 40 så det behöver inte vara kört" känns mer som att man måste ju inse att det finns alltid undantag.
Men sanningen är att efter 35 blir det väldigt mycket svårare att bli gravid än vid 30. och efter 38 behandlas man som ett akutärende inom vården. Efter 42 får man inte adoptera och inte göra IVF heller.
Så det är fakstiskt så, att har ni tänkte er fler än ett barn och varje barn kanske tar uppåt ett år att "få till" så bör du kanske förklara kalla fakta för din man. Min sambo har NU fattat hur bråttom det var. Det var ju så dags....
Jag säger inte det här för att öka någon börda eller stressa upp någon, utan för att jag numera vet hur otroligt mycket BÅDE män och kvinnor överskattar kvinnans fertila ålder och hur mycket tid man har på sig. Vet man fakta i sammanhanget, så kan man fatta sina beslut utan att eftråt känna sig lurad och "varför SA ingen något"
Lycka till med ert familjebildande. Jag hoppas du slipper uppleva smärtan i att inte få välja hur många barn man vill ha.