Barnen blir drabbade

Jag tycker det är starkt och bra att du vågar berätta om det. Förstår att det gör ont. Men tänk nu positivt, det är bara två dagar kvar och då ska ni ska göra nått fantastiskt!

Jag vet inte hur involverade barnen är i bröllopet men om ni inte redan gör det så se till att prata med barnen (och varandra). Bara man vet att den andra önskar att han/hon skulle kunna finnas där 100% så gör det livet lättare. Jag upplever att barn förstår mer än man anar, bara de får höra att ni är ledsna att ni inte hinner umgås och berättar att ni har mkt att göra så tror jag att de accepterar det bättre. Även om inte ord kan ersätta tid så kan det definitivt underlätta att höra att man är älskad. Så tänk bättre med kvalitet än kvantitet just nu, det är ju som sagt inte lång tid kvar! Överös dem med långa kramar och kärleksord även om det bara blir korta stunder. Det är dessutom bra stresshantering för dej själv att bara kramas i 10 sek och vara i nuet!

Lycka till!!

Tusen tack för dina värmande ord. Det behövde jag =)

Barnen känns ganska små ännu (2 år och 1 år) men ändå fick de sitta med vid köksbordet och pilla på de fina rosbladen som vi har skaffat till dem. Men de var så nöjda så. Det var väldigt skönt.
Dessutom fick vi ju chansen att sjunga lite sånger och busa lite vid bordet!

Men jag ska blicka framåt och tänka att nästa vecka har ju jag och barnen julledigt så då får vi passa på att busa och ha det mysigt hela dagarna!

Tack för allt!

åh vad ja känner igen mig från tiden precis innan bröllopet för oss.. allt tar ju sån tid, och så känner man sig sliten mellan att göra saker inför bröllopet som måste göras, som man vill kanske pyssla med o samtidigt hinna med varandra, barnen, hitta på saker ihop.
Försökte involvera barnen i bröllopspysslet. De fick egna papper och tygremsor och glittriga pennor att gå loss med. De tyckte att det var rätt kul medans mitt dåliga samvete lättade litegrann iallafall.