bäbis-sug

Jag känner att jag också blivit lite galen på sistone vilket är konstigt eftersom jag för bara nåt år sedan inte ens var säker på om jag ville ha barn. Jag har dessutom också alltid sagt att jag ska få igång en ordentlig karriär först och absolut inte skaffa barn innan jag är 30. Nu är jag 24  och väntar bara på att jag ska bli klar med min utbildning (förhoppningsvis klar till sommaren) och få ett jobb så att vi kan börja försöka sen. Känns helt galet! Ännu konstigare är att min sambo, snart make, också är helt inne på barn nu fast han också varit lite osäker förut på om han vill ha några. Dessutom är det inte så att alla våra kompisar och släktingar har barn eller så. Tillsammans har vi 2 syskon och 12 kusiner som skulle ha kunnat skaffa barn vid det här laget men ingen har gjort det. Sambon har heller inga kompisar som har barn och jag har bara en kompis som bor långt bort och som jag inte ens träffar så ofta som fått barn.

Förstår verkligen inte var de här bäbissugkänslorna kommer ifrån!

Jag har aldig varit rädd för det förut, mitt förstahandsalternativ har varit adoption sen jag var typ 10 år. Nu har jag dock fått veta att jag på grund av en sjukdom jag har inte kommer kunna adoptera eftersom alla givareländer kräver fullt friska adotionsföräldrar. Så nu är vi inne på andrahandsalternativet, dvs biologiska barn. Detta gör att jag har blivit mer orolig för om jag kanske inte kan få barn. Det är också en anledning till att jag inte vill vänta för länge med att försöka bli gravid med första barnet, det blir ju inte lättare med åldern och krånglar det så kan saker ta väldigt lång tid.

mattiasFästmö: Tror säkert allt kommer gå bra för er men om inte så finns det ju andra lösningar. Hur känner ni inför exempelvis adoption?