Är problem med övervikt/rökning verkligen något som bara angår en själv?
Lite OT kanske men jag läste precis en sjukt intressant bok om hjärnan och vikten. Den är skriven av en hjärnforskare och en medicinsk journalist och den hade många väldigt intressanta synpunkter. T.ex. förr i tiden överlevde de männsikorna som var konstant hungriga, och åt så mycket det bara kunde. Smalisar som inte var hungriga däremot svalt ihjäl. Vändningen kom på 1950-talet i samband med att vi för första gången fick ett överskott på mat. I takt med detta slutade vi mer och mer med fysiska yrken och började som växeltelefonister, kontorsarbetare osv.
Hjärna drivmedel är ju glukos, alltså väldigt spjälkat socker. Men hjärnan har inte hängt med i utvecklingen och skickar därför fortfarand ut signaler om att vi måste äta hela tiden - och helst socker. Sockret vi inte förbränner lagras sedan som fett i våra celler i väntan på svåra tider, precis som förr i tiden. Det är alltså inte smör i såsen som gör oss feta, det är alla snabba kolhydrater som ombildas till bukfett.
Vidare har alla muskler och även levern något som kallas för glukogendepåer. Det är den energireserv som kroppen tar av först vid arbete. Dessa är i regel alltid sprängdfyllda hos överviktiga personer. Det medför att om jag äter en muffin, så lagras kolhydraterna direkt i fettdepån eftersom det nödvändiga energilagret redan är fyllt.
Hos en person som tränar regelbundet och har god fysik är dessa glukogenlager bara delvis fyllda eller tom tömda. Äter den personen en muffins så fylls glykogenlagren bara på, och sedan förbränns det under dagen.
Det är därför överviktiga har så enormt mycket svårare att gå ner i vikt om de önskar. Det tar nämligen ungefär 3 dagar att helt tömma glykogenlagren, och då måste du köra någon form av extramdiet. Först dag 3 börjar alltså kroppen förbränna fett, förutsatt att man inte stoppar i sig kolhydrater under den tiden. Samtidigt pumpar hjärnan ut SOCKER!!!!!!!!!! till kroppen så man får verkligen ha stenhård diciplin för att lyckas.
Summan av kardemumman är således att en smal, vältränad person inte "lider" någon skada av fredagsfikat medan en stillasittande tjockis fika lägger sig direkt i fettlagren.
Jag själv gick upp mycket efter gymnasiet. Men jag tog mig i kragen och gick ner 16 kg nu under hösten, men hjälp av cambridgemetoden. Åt bara pulver i 6 veckor och gick då ner 12 kg. Sedan har jag fortsatt gå ner efter det - trots lördagsgodis och fredagsfika - eftersom jag tränar 3-4 ggr/vecka.
Jag tycker att så man ser ut och lever sitt liv är helt okej, så länge det inte skadar någon annan. Passiv rökning är faktiskt värre att utsättas för, eftersom vi som drar in röken inte har något filter som samlar upp alla rökpartiklar. Sedan är jag själv rökallergiker vilket gör att jag spyr av all form av rök, om jag andas in för länge. Så jag brukar bli rätt irreterad på folk som röker i hållplatskurerna och skiter i rökning förbjuden skylten. Jag skulle inte gå fram och fisa dig i ansiktet, så varför håller du inte ciggen så att jag slipper röken undrar jag? Alla har vi ett val och ett ansvar. Och så länge alla gör sitt yttersta för att inte det ska drabba andra så tycker jag övervikt och rökning är okej. Även om det kostar mig pengar. De flesta har ju ändå redan betalat för sin sjukvård genom arbete ändå.
Oj, detta blev verkligen långt. Men hoppas ni orkade läsa ändå!