Det här med namn känns knepigt...

Vi har varit i samma situation.. Då min M2B har ett son namn som är ett av de vanligaste och då jag heter Maria och har ett ovanlig efternamn nu, ville jag inte ta hans... Så vi var helt inställda på att ta ett släktnamn eller lägga ihop våra till ett nytt. Men nu har min M2B bestämt att han vill ta mitt namn då även våra söner har det (Och vår stora son, blev ledsen då han inte ville byta namn) Så nu tar vi mitt efternamn. Ni får försöka sätta er ner och kolla var ni båda står och komma fram till vad som känns rätt för er båda!! Hoppas ni kommer fram till något!! Lycka till =)

Tack för ditt svar.

Vi har försökt prata om det, jag börjar å han säger vet inte, å frågar vad jag tycker å jag säger vet inte.... så har vi gjort typ tio gånger nu...

Vi vet inte heller än, och nu är vi redan gifta, han har ett mer vanligt namn och jag ett annorlunda inte supervanligt. Nu hör det till saken att vi har tre barn var från tidigare äktenskap som då har våra efternamn. Tanken med namnändringen för oss var att vi ska knyta ihop familjen med namnen men jag vill inte vara den enda som gör det så.

Nu har jag gett på förslag att antingen ändrar jag inte mitt namn och behåller mitt gamla, tycker jag verkligen man kan göra eller så ändrar vi så att vi båda två har två efternamn i samma ordning

Vi får väl se vad vi kommer fram till. Eftersom jag varit gift innan och bytte bort mitt flicknamn då men sen tog tillbaka det så vill jag inte göra samma sak en gång till. Jag trivs med mitt namn och ibland sysslar jag med konst och signerar mina konstverk därefter så mitt efternamn känns viktigt av den orsaken med.

Hej hej

Jag förstår era funderingar och åsikter, ett son namn är inte mycket att hålla fast vid kan jag tycka (heter själv Nilsson och tycker att det är vanligt och tråkigt). Min sambo har ett ovanligare namn så vi kommer att ta hans efternamn båda två och hade det varit tvärtom hade han tagit mitt efternamn.
Jag kan inte säga att det är rätt att göra på det ena eller andra sättet utan det måste ni komma fram till själva vad som känns bäst för er. Hoppas att ni kommer fram till något snart och att det känns bra för er.

Heter också Nilsson men för min del hade det nog varit bra att ha kvar det. Har ett bibliskt förnamn vilket gör att ingen tror att jag är svensk (är 100% svensk :P) och nu kommer jag byta efternamn till ett syrianskt som låter grekiskt! Så alla kommer tro att jag är grek XD

Vi har också haft svårt för efternamn, tycker det är väldigt dumt att man inte får ha dubbelnamn då det skulle löst allt! :) Vet att man kan fippla runt med namnen så det blir samma mellannamn och efternamn, men då kommer inte bägge vidare till barnen (då man får sådana i framtiden :)). Min blivande är inte så sugen på att byta namn, han är väldigt nostalgisk och "gillar sitt namn". Jag är också fäst vid mitt efternamn och skulle tycka det var konstigt att byta bort det helt. Vi har bägge ovanliga efternamn så det fungerar inte heller som argument. Sedan har hans föräldrar sina egna efternamn och tycker inte nödvändigtvis att vi ska ha samma, men jag är väldigt inne på att hela vår familj (återigen framtida barn) ska ha samma efternamn, vet inte varför jag är så men tycker om det. :)

Så efter mycket om och men bestämde jag mig för att ta hans efternamn som mellan namn. På så sätt får jag mitt namn och ett gemensamt namn i mellannamn. Och så kan han hålla fast vid sin nostalgi ;)

Jag tycker det är otroligt svårt att bestämma namnfrågan... Vi har båda enstaviga efternamn -- mitt rätt ovanligt men ingenting märkvärdigt, och hans ganska vanligt. Vi är båda etablerade med respektive namn, och vill var och en behålla det.
Samtidigt vill han gärna att jag ska ta hans namn, dels för att han är en traditionell typ och dels för att han tycker det är fint att alla i familjen har samma namn (vi har dock inga barn /än/).
Jag har varit inne på att använda det ena som mellannamn. Men i vilken ordning man än tar dem låter det fel med dessa korta namn... Jag skulle heta antingen typ XXXXXXXXX Lund Berg eller XXXXXXXXX Berg Lund (det är inte alls dessa namn, men ni förstår nog vad jag menar).

Exakt, som katten runt het gröt! Jag har försökt skjuta upp det hela för att komma på någon bra lösning, men det gör det nog inte...

I en tidigare namntråd här på BT fanns intressanta upplysningar om svenska namnlagar och namnskicket genom tiderna, och om vilken kort period det trots allt varit så att ”kvinnan tar mannens efternamn”. Jag vet inte hur jag ska hitta den igen och är tacksam för tips!

Sen är det tydligen heller inte helt lätt att få till namnen som man vill, man måste tydligen kringå vissa namnregler sa dom igår till mig på skatteverket för att få samma ordning på namnen hos mig och min man. Svårt med namn, det är ju ens identitet.

Min sambo hade ett av de vanligaste sonnamnen och jag ett namn som är medel-ovanligt i Sverige, men hyffsat vanligt i staden där vi bor. Vi kommer bo kvar här och för mig kommer det yrkesmässigt vara en fördel att ha ett unikt namn, plus att jag alltid tänkt att jag vill byta.

Våran lösning var att mannen tog ett gammalt släktnamn, och jag tar hans namn vid vigseln. Då blir jag den enda i landet med kombinationen av mitt förnamn och det efternamnet. =]