Det här med namn känns knepigt...

Vi vet inte heller än, och nu är vi redan gifta, han har ett mer vanligt namn och jag ett annorlunda inte supervanligt. Nu hör det till saken att vi har tre barn var från tidigare äktenskap som då har våra efternamn. Tanken med namnändringen för oss var att vi ska knyta ihop familjen med namnen men jag vill inte vara den enda som gör det så.

Nu har jag gett på förslag att antingen ändrar jag inte mitt namn och behåller mitt gamla, tycker jag verkligen man kan göra eller så ändrar vi så att vi båda två har två efternamn i samma ordning

Vi får väl se vad vi kommer fram till. Eftersom jag varit gift innan och bytte bort mitt flicknamn då men sen tog tillbaka det så vill jag inte göra samma sak en gång till. Jag trivs med mitt namn och ibland sysslar jag med konst och signerar mina konstverk därefter så mitt efternamn känns viktigt av den orsaken med.

Nali

Äldre 4 Jan 11:40

#9

Sen är det tydligen heller inte helt lätt att få till namnen som man vill, man måste tydligen kringå vissa namnregler sa dom igår till mig på skatteverket för att få samma ordning på namnen hos mig och min man. Svårt med namn, det är ju ens identitet.

Nali

Äldre 4 Jan 11:59

#12

Kemist skrev 2011-01-04 11:48:23 följande:

Jag har inte egentligen ett problem, min killes namn är det bara hans familj som har i Sverige, så det är ovanligt. Mitt efternamn är ett utav de vanligaste -son namnen. Däremot har jag haft svårt att komma till sans med att jag blir av med mitt namn, att jag tar hans. Jag vill inte ha dubbelnamn, för hans namn kan folk tycka är svårt att stava till (även om det ligger bra på tungan) och jag vill inte komplicera det ytterligare med att lägga till mitt namn där nånstans. Nu har jag bestämt mig för att ta hans namn, och är glad för det, men har stött på en hel del grymtningar från t.ex arbetskamrater som säger saker som att "jag skulle då ALDRIG ta nån annans namn, det är jag för stark för, varför ska kvinnan alltid byta?". Och det är den trevligaste formuleringen jag hört från de som ställer sig negativa. Den inställningen gör mig ju lite nere, gillar inte känslan av att jag skulle vara svag bara för att jag byter efternamn.
Sen finns det ytterligare faktorer som drar ner, jag är forskare och har publicerat i mitt gamla namn. När jag sen byter namn kommer det ju se ut som att jag har färre artiklar än jag har, när jag väl fortsatt publicera i det nya namnet. Men det är smällar man får ta tycker jag.

Jag tycker det är viktigt att om man publicerat i ett namn att man tänker på det, du har ju jobbat hårt och ditt namn är ju det som gör att folk hittar just dig. Många som frågat mig om inte jag ska byta namn, men känner lite som dina arbetskamrater uttryckte, varför ska jag göra det och inte han?

Nali

Äldre 4 Jan 12:18

#15

Kemist skrev 2011-01-04 12:09:32 följande:

Nali : Jag håller väl delvis med, dvs om jag hade det ovanliga namnet och han det vanliga hade jag inte ens övervägt det, just pga mitt arbete. Men nu har han det ovanliga namnet och det finns absolut ingen anledning för honom att byta till mitt som är så vanligt. Ska jag vara ärlig så är mitt efternamn ett sånt som jag aldrig riktigt varit stolt över, eftersom alla har det. Så då får jag ta ställning till om vi ska ha olika namn, eller om vi ska dela hans. Hans namn är det hans föräldrar, bror och fru som har (och nu deras barn), så det finns något fint att försöka hålla det namnet i liv också. Hoppas på att folk som kollar upp mina artiklar kan leta sig tillbaks och lista ut att jag är densamma (men det är nog inte så troligt).

Du kan inte ha båda namnen ett tag om du nu hinner publicera något under tiden och sen ändra till bara hans namn? Mitt namn är heller inte jättevanligt, mitt förnamn är absolut inte det, men tycker det klingar bra som jag har det nu.

Nali

Äldre 4 Jan 12:37

#19

sofi 88 skrev 2011-01-04 12:27:13 följande:

Vi har också diskuterat detta, livligt... Ingen av oss har något son-namn, hans namn finns dock ganska många som har och mitt är väldigt vanligt i tyskland. Han kunde tänka sig att ta mitt men när vi lyssnade på hur namnet lät så lät det otroligt tyskt och ingen av oss vill förknippas så mycket med tyskland, haha. Så vi har kollat lite på släktnamn, hans släkt är finsk och det finns en del fina namn men problemet är att folk kommer förutsätta att vi är finskar och kan finska och det kan ingen av oss heller. Hittade ett jättefint och ovanligt efternamn som min farmors mamma hade men det vill inte min m2b ha... Men vi gifter oss först 2012 så vi har lite tid kvar att bestämma oss. Vill absolut att vi ska ha samma namn eftersom jag personligen tycker att det känns som att man är mer en enhet då. Sen förstår jag att inte alla tycker på samma sätt där.

Om man inte har fått än eller har gemensamma barn så vill man kanske heta samma sak, men i en familj med två barnkullar från varje sida så blir det jättekonstigt att ha ett och samma namn, sen vill ju makens ex ha med sitt namn med på barnen så vi skulle nog aldrig kunna få till någon lösning med att alla skulle heta samma, bara vi vuxna som kan ändra så vi har samma som de flesta barnen.

Nali

Äldre 4 Jan 12:54

#23

sofi 88 skrev 2011-01-04 12:41:21 följande:

Absolut, det kan jag förstå, vi är inte helt annan situation med andra möjligheter. Vi är båda utan barn och unga (23 och 26 när vi gifter oss nästa år) så våra namn är inte lika "etablerade" som jag kan förstå att det blir när man varit yrkesverksam i 10-20 år. Därför skulle det vara väldigt roligt att byta till något gemensamt efternamn.

Hade gjort samma som ni funderar över, första gången jag gifte mig var det en självklarhet att vi skulle heta samma både han och jag och våra kommande barn, jag var 20 och han 23 då. Men attans svårt nu med hur man ska göra

Det här med namn känns knepigt...

INNEHÅLL