Adoption

Men samtidigt så är det ju en garanti för att bara såna som verkligen vill ha ett barn får det, man kan ju inte ge till vem som helst heller, det är väl ett bevis på att man verkligen vill också...

Ja, det är klart! Men man betalar inte 200000 om man inte vill ha ett så mycket... Klart man kan vilja ha det även om man inte har så mycket pengar...

Och allt detta, som kan tyckas orättvist i mångas öron, grundas på grundvärderingen inom adoption - barnets rätt till föräldrar och ett bra liv, inte föräldrars rätt till ett barn...

Jo, jag vet att många har ont om tid. Vad jag menade var att många lägger år efter år och 100 000 efter 100 000 på att få barn på naturlig väg. Visst får kvinnor barn senare och senare, men det kräver också större insatser och ingrepp för att lyckas och därmed mer pengar.

Jag och blivande har inte börjat försöka få barn än men jag vet ju med mig sen tidigare att det kommer bli en lång och jobbig process. Alltså kommer vi spara i god tid. Först till bröllopet, sen till bebis..

Och vad gäller lån och en bebis på avbetalning , jo, håller med - låter ju helknäppt! Men inte knäppare än att betala ur egen ficka eller att få bidrag för att "införskaffa" en. Men jag ser det inte så, det är ju barnen och barnhemmen som måste få vara första prioritet och de kostar. Se det istället som att du "ersätter" barnhemmet för de kostnader de generöst nog har lagt ut för att ditt lilla barn skulle få en bättre tillvaro i sin sorgliga start i livet. Då kan barnhemmet hjälpa nästa barn efter ditt...

Slutsumma (enl sammanställning gjord okt 2010) efter bidraget om man anlitar BFA (Barnen Framför Allt):

Thailand - 44 000 kr
Tjeckien - 45 000 kr
Sri Lanka - 47 000 kr
Litauen - 56 000 kr
Slovarien - 61 000 kr
Polen - 64 000 kr
Indien - 72 000 kr
Vietnam - 75 000 kr
Kenya - 76 000 kr
Bolivia - 88 000 kr
Bulgarien - 110 000 kr
Taiwan - 111 000 kr



Inga 200 000 kr alltså, det finns hopp för oss alla... Och bankerna har särkilda adoptionslån!

Ja, visst är det överkomligt för de allra flesta som har vanligt jobb och bostad. Och det måste man ju ha...

Varför det är olika priser - adoptionsländerna avgör ju själva och jag antar att det går i proposion till ländernas egen ekonomi, hur barnhemmen finansieras osv. Sen ingår (fast de är inräknade i ovanstående siffror) det MASSOR extraavgifter, juristers arbete (det är sanslöst mkt pappersarbete både i adoptionslandet och i Sverige), reskostnader (ju längre bort, ju högre kostnad) för flyg osv och de skiljer oxå jättestort mellan länderna.

Vissa länder kräver minst 2 eller 3 besök i landet innan man får med sig barnet hem och det kostar ju, ni nämnde ju att vissa lägger pengar på semesterresor istället. Dessa pengar ska täcka ett antal resor och vistelser i adoptionslandet. Minns att nåt land krävde att man skulle vistad som "turist" i några veckor för att lära känna kulturen som barnet kommer ifrån innan man fick barnet och pappren skrevs på. I nåt land var man tvungen att stanna nån vecka (efter att man fått barnet) innan man fick åka hem, vilket vissa föräldrar tyckte var ganska jobbigt och de ville bara hem till sverige. De bodde på ett hotell med ett skrikande barn som ännu  var ovan vid de nya föräldrarna. Alla var magsjuka, både föräldrarna och barnet och de satt isolerade på rummet hela veckan...

Oj, det var stor skillnad! Antar att BFA tar mindre i avgift själva? 250 000 kr låter konstigt. Har surfat enormt mkt på detta i flera år så minns inte alla sidor jag läst på men jag har sen länge tillbaka varit inställd på runt 100 000 kr eftersom vissa av de "billiga" länderna har långa väntetider.

Tveksamt om länder som Iran och Irak godkänner adoption till kristna länder? Men jag har inga belägg för det mer än att de flesta länder där religionen är så pass viktig som den är där brukar kräva att barnet ska behålla sin/hemlandets religion? De enda länder som inte är mindre noga med det är de med buddism och hinduism.

Har faktiskt aldrig sett Iran på några listor, kan mkt väl vara så att de inte godkänt Sverige som adoptionsmottagare. Men om du själv (eller din man) är muslim och/eller iranier kan jag tänka mig att andra regler gäller. Särskilt om någon av er eller i familjen har iraniskt medborgarskap?

Många adoptionsländer och förmedlare har i alla fall mycket stor förståelse för att barnet ska likna föräldrarna och många väljer särskilt ut barn med liknande drag utefter foton på föräldrar. Svenskar väljer ju ofta att adoptera från de baltiska länderna samt ryssland enbart av det skälet. Så det är säkert ett vinnande argument om du kommer ifrån! Kanske du skulle höra av dig direkt till Irans myndigheter?

Kanske har inte heller Iran ett behov av att adoptera utanför landets gränser (det tillåter ju inte Sverige heller eftersom behovet inte finns) utan barn utan föräldrar adopteras av barnets släktingar eller nya föräldrar inom landet. Främst är det ju länder där det inte är tillåtet/accepterat för ensamstående ogifta kvinnor att få barn och som lämnar bort sina barn annars blir både kvinnan och barnet utstötta och förskjutna från samhälle och familj. Kanske är det inte alls så i Iran i dagsläget? För då finns kanske inte behovet av adoptioner. Jag vet inte riktigt... För några årtionden var väl samhållet hårdare hållet än idag? Vissa muslimska länder är väl väldigt strikta i sin kvinnosyn (precis som vissa kristna) och då borde väl oönskade barn födas även där? Kanske är ute och cyklar, inte vet jag...

Lapinette - det var jättebra och informativt skrivet!

Enligt en väldigt nära vän, OM man har varit fosterbarn en viss tid och modern och fader har visat sig  inte kunnat ta hand om barnet och kommer inte kunna ta hand om barnet iframtiden, kan  en adoption beviljas.

Hon sa nej tills han var 20, hennes fosterföräldrar är guld värda och såg till att hon hade en relation tills sin mamma och döljde inte  orsakerna när mamma inte dök upp eller försvann.  Hon visste att drogerna var viktigare  för mamma och  fosterföräldrarna lät henne själv klura ut vad hon ville ha i livet.

Jag ska adoptera, hoppas det går men jag väljer den lätta vägen, jag ska adoptera min mans dotter, vilket ska  vara lättare, ingen undersökning om vi är bra föräldrar eller så och ska kosta under 500 kr.

Jag har inte lyxen att kunna adoptera ett litet barn från ett annat land, min man är på gränsen för gammal, jag är  kronisk sjuk  och vi är för fattiga och tillhör ingen kyrka.

Man måste också komma ihåg att barn från barnhem är inte alltid 100% mental friska, om de är över 1 år risken större att de har upplevt mycket mer än vi tror, de blir inte gosade, gungade och älskade på barnhem och barn behöver det.

En av mina klasskompisar kom hit som undernärd flicka  1½ år gammal,  idag är hon väldigt egotisk, humörsväningar och elak.  De har kollat varför och hennes hjärna är ärrad av undernärningen så hon saknar vissa bitar som behövs att vara trevlig och social. 

Min väns dotter är livrädd för varmvatten, hon kom hit som 2 åring från Kina, hon har svår skräck för varmvatten och går nu i lekterapi för det  och hon gråter inte som ett barn borde, hon blir tyst och låter tårarna rinna och frågar man henne om hon gråter, torkar hon tårarna snabbt och börjar le och skratta. 

En annan  barn jag känner , gråter inte heller  när den slår sig, det blir bara tyst och sen agerar som inget har hänt,  barnet kom hit när det var 2 från ett sydamerikansk barnhem.

Så man måste vara beredd på det med, det inte bara ett barn att ösa kärlek över, det kan komma udda problem med det.