Nån mer som saknar sin mamma? Förlorat en förälder?

Tack för dina ord.

Håller verkligen med om den där bitterheten över att ha blivit övergiven på nåt sätt. Jag kan ibland bli så himla arg för att hon lämnade oss, mig. min pappa och tre bröder. Plus hennes bror och föräldrar... hennes bror hade redan förlorat sin fru två år innan... och tre år efter min mamma tog livet av sig tog även min kusin livet av sig... morbrors son allstå. Åhh! det låter som världens labilaste familj... men så hände det och inom loppet av fem sex år dog tre stycken alldelse för tidigt i familjen. 

Men som sagt ibland blir jag så arg för att hon lämnat oss och ibland förstår jag henne även fast jag inte förstår allt... men jag kan iblnad känna igen hennes inre sorg vilket ibland skrämmer mig även fast jag vet att det inte betyder samma sak för mig som det kanske gjorde för henne.  Jag tor ibland att jag känner samma känslor och utanförskap som hon gjorde.

Katten89: kramar tillbaka till dig! Jag har i af en pappa, tänker på dig.. har du någon mor eller farförälder i livet? precis som du säger man får vara kreativ när det kommer till bordsplaceringen.. men min pappa har en ny kvinna som jag tycker mycket om så hon kommer att få sitta med oss vid honnörsbordet på den plats min mamma skulle haft. Sen blir det svärisarna och min farmor och farfar sen vet jag inte vilka mer... jag har 3 bröder, min m2b har 2 systrar en bror som e bestman. Hans ena syrra ska va med i toastmadame-paret med min kusin...

Åh, Love Story, det måste vara en jobbig situation för dig att behöva ta ställning till och förstår den jobbiga känslan att andra inte förstår eller accepterar ditt ställningstagande. Men de vet ju heller inte hela sanningen, alltså hur situationen har varit för dig. Det är så vanligt att folk dömmer utan att veta något egentligen. Jag är alltid noga med att aldrig döma andra eftersom man inte alltid vet deras historia. Försök att tänka att de faktiskt inte vet allt om hur det varit för dig och tänk att det ändå är för att du ska må bra och slippa oroa dig över vad hon kan tänkas hitta på eller ställa till med på Er dag.
Jag förstår att det måste kännas för dig som att din mamma på sätt och vis är "död". Din riktiga mamma, den fina personen har försvunnit och är på sätt och vis död. Förstår sorgen i att ha förlorat den personen även fast "skalet" fortfarande lever.
Det måste vara jobbigt att behöva säga det till henne, har ni regelbunden kontakt eller är det bara sällan ni hörs av? Har nån annan i din familj kontakt med henne? Syskon, pappa eller liknande? De kanske kan stötta dig i denna situation. Det blir säkert jobbigt att ta snacket med henne, kanske någon kan vara med dig så att du har lite stöd. Men snacket måste ju tas, annars får hon ju säkert reda på det via andra vägar och det är ju bäst att du tar det personligen med henne. Är det länge till ni ska ha bröllopet?

Testa: tänker på dig! det kan inte vara lätt att gå med ovissheten, att slitas mellan hopp och förtvivlan. Hoppas verkligen att din mamma blir frisk och att benmärgstransplantation fungerar!!! Försök att inte känna skuld för att ni inte gift er eller hunnit få barn tidigare! Man vet ju aldrig vilka vändningar livet tar och man kan ju inte planera för allt och vara redo för allt. Det är ju givetvis tråkigt om hon inte får vara med och uppleva och dela det med er och hemskt ledsamt för er att hon inte finns med i så fall, men man kan aldrig veta här i livet vad som ska hända. Därmed kan man aldrig vara förberedd fullt ut för stigens krökar och snubbelrötter. Men jag hoppas verkligen att det går bra för er och att hon får tiden att vara med er.

Jag tänker alltid på livet som en vandring i en törnrosbuske: det fins så mycket vackert att uppleva. Massa vackra rosor att skåda och känna doften av. Men det finns också massa vassa törnar som man lätt kan skada sig på. Vissa taggar är väldigt vassa och river stora sår som tar lång tid att läka och lämnar fula ärr efter sig. Men när man river sig på dessa törnar får man försöka att minnas de vackra rosor man sett och även försöka att se de nya rosor man möter. Ibland vissnar rosorna och det tycks inte finnas en ros så långt ögat når. Men sen kommer våren och de börjar blomma igen...