Min tärna vill inte vara med längre - hela planeringen förstörd!!!

Jag förstår faktiskt inte heller varför sex månaders planering går upp i rök av en sådan sak. Om klänningarna var uppsydda, så skulle det möjligen kunna vara ett problem, men det verkar de ju inte vara.?

Visst är det tråkigt att hon inte vågar, men knappast tråkigare än att hon har förlorat sitt arbete. Att du skäller över henne i en sådan situation känns inte schysst. Var hennes vän om hon har det svårt! Du kanske tycker att hon kunde tänkt på det tidigare, men faktum är att arbetslöshet förändrar mycket i en människas livssituation. Självförtroendet kan också få sig en törn, inte bara inkomsten.
Precis som ovanstående så undrar jag varför hon inte får göra sig i ordning hemma.? Att hennes upplägg inte duger kanske gör att hon upplever att du har väldigt höga krav på henne som hon inte orkar leva upp till just nu. Även om du har erbjudit dig att betala så kan det kännas jobbigt, dels för att hon kanske tycker bättre om att fixa i ordning sig själv och dels för att hon inte känner sig bekväm med att du betalar för henne. Jag hade hellre gjort mig i ordning själv än låtit en kompis betala för mina utgifter. Jag hade dessutom varit mer bekväm med att göra i ordning mig själv än att gå till en person som inte jag hade valt för att styla mig.

Ibland glömmer vi blivande brudar att inte alla andras liv kretsar kring våra bröllop. 

Du ska väl fortfarande gifta dig, eller hur?! Och vill du kan du fråga en annan vän om att vara tärna. Vill du inte det så går det bra det med. På vilket sätt omintetgör det här ett halvårs planering? 

Jag tycker inte alls att vi är okänsliga, men vi har frågat vad i planeringen som faktiskt blir förstört av att hon hoppar av.

Som jag nämnde, så förstår jag också att det hade varit ett problem om klänningarna var uppsydda till tärnorna, men så har jag inte uppfattat att det var. Är det däremot så, så har jag förståelse för att det blir ett problem.

Däremot har jag uppmanat TS till förståelse för att den här personens livssituation har förändrats och det kan innebär mycket för vissa. Hon kanske inte är bekväm med att låta någon annan betala för henne och om TS då ställer krav på att hår och smink måste fixas av ett proffs så kanske det är högre krav än vad tärnan orkar uppfylla i nuläget.
Om självförtroendet dessutom har fått ett törn av att hon förlorat sitt jobb så kan det gott vara så att hon är mer osäker än vanligt och har hon då lite scenskräck sedan innan så kan den mycket väl ha blivit värre av detta.

Jag säger bara att vi (även jag, självklart) brudar ibland har en tendens att blåsa upp saker till något större än vad de är. Sex månaders planering flög knappast rätt ut genom fönstret med detta, om man ser sakligt på det. Det är naturligtvis tråkigt, men faktum är att kompisens situation kanske är betydligt svårare än så och att skälla och kalla henne snål är knappast en bra lösning.  

Bröllopet är i juli, vilket står att läsa i inläggets första mening.

I övrigt så måste jag säga att jag känner mig en aning trött när jag läser kommentaren "som om ni vore helt perfekta". Det är en fras som du ofta använder och inte något som någon har påstått, den här gången heller. Ingen här har påstått sig vara perfekt, men jag tror att du måste inse att inte alla reagerar på samma sätt för det.

Vi som har svarat tillhör de som inte upplever en tärnas avhopp ett halvår före bröllopet som en stor grej, under förutsättningen att man inte redan haft stora kostnadsutlägg för denne. Som redan nämnts finns det självklart saker som skulle kunna göra en upprörd och om lokalen hade brunnit ner hade man naturligtvis varit ledsen över det och matt över tanken på att leta efter något annat. Men jag tycker inte det är samma sak som om en vän till mig förlorar sitt arbete. Om hon mår dåligt över det så är det ett betydligt viktigare problem än hur jag ska klara mig med en tärna. 

Allra första meningen:
"För ett halvår sedan frågade jag mina vänner ifall de ville vara tärnor på mitt bröllop som är u juli."

TS frågade för ett halvår sedan. Bröllopet är i juli, vilket är ytterligare ett halvår bort. Finns det verkligen något annat sätt att tolka den meningen?
 

Men hon kanske inte var införstådd med att du hade så höga krav på konformitet. Jag har själv varit både tärna och näbb. Att ha likadana klänningar är ganska vanligt och att samtliga som ska bära klänningen har godkänt den känns därför rimligt. Jag tycker inte det är okej att man kör över sina tärnor och bestämmer åt dem.
Hade någon bestämt att jag skulle ha en klänning som jag absolut inte skulle passa i så hade jag sagt ifrån. Och att någon skulle lägga sig i mitt smink hade aldrig ens förespeglat när jag blev tillfrågad om att vara tärna. Det hade jag inte varit bekväm med; Särskilt inte om det kostade pengar.

Det kan finnas många anledningar till att man inte vill göra sig i ordning hos ett proffs, faktiskt. Ett skäl kan naturligtvis vara att man inte har pengar och att man inte känner sig bekväm med att någon annan betalar för en. 

Du säger att du inte förstår vilken tjej som inte skulle vilja få det fixat och det kanske mest är ett uttryck från dina sida. Annars du behöver få lite mer förståelse för att alla tjejer inte är likadana som du själv. Jag är exempelvis extremt skeptisk till att låta någon annan sminka mig. Jag är petig med detaljer, har en väldigt bestämd uppfattning om hur jag vill se ut och trivs absolut inte i "osynligt" smink. Förutom det så är både hår och smink något som är väldigt personligt för mig och jag hade inte varit bekväm med att någon bokade tid för mig hos någon som jag själv inte hade valt eller hade förtroende för.

Som jag sa, så är det ingen självklarhet att man ska sätta upp håret och sminka sig på det sätt som bruden säger, bara för att man är tärna. Det är inte heller någon självklarhet att man ska gå till den salongen som bruden säger åt en. Har man som brud den typen av krav, så får man också inse att det kanske inte passar alla.

Jag säger alltså inte att det är fel att du vill bestämma hur deras hår och smink ska se ut, men att du kanske måste inse att du med detta själv har del i varför tärnan inte vill vara med längre. Hennes ekonomiska situation är ändrad och du ställer krav på henne som hon kanske inte har varit införstådd med sedan tidigare. Skyll henne inte för att hon inte lever upp till det du hade tänkt att hon skulle ställa upp på som tärna, utan respektera henne för att hon sa ifrån när hon insåg att det innebar mer från henne än vad hon var bekväm med.

Det finns som sagt tid att fråga någon annan fortfarande om du välsigt gärna vill ha två tärnor. Var då tydlig mot nästa tillfrågade om att hår och smink förväntas vara likadant och gjort på salongen som du har valt. För det är som sagt inte en självklarhet bara för att man är tärna.

Och naturligtvis har man rätt att bli besviken på att saker inte blir som man har tänkt, men det är inte samma sak som att vara besviken på din vän.

Jag tror att det kan vara bra att försöka hålla en lugnare och mindre konfrontationsbenägen ton när man engagerar sig i ett diskussionforum på Internet, eftersom det är svårt att avgöra vad andra tänker och menar. Det tipset kan jag ge med gott samvete, eftersom jag själv har varit ganska konfrontationsbenägen tidigare och man tjänar ingenting alls på det.

Och jag väntar mig varken att du ska "be på dina bara knän" (lite väl dramatiskt, tycker du inte?) eller något annat, utan det verkade vara en del diskussioner fram och tillbaka om både hur lång tid innan som frågande hade ställts och hur lång tid det var kvar. Så jag poängterade den första meningen därför att jag tyckte att den klargjorde alltihop. Det var inte specifikt riktat till dig, (notera ex att det inte fanns någon referens till dig) utan till hela diskussionen om vad TS egentligen hade sagt. 

Försök att inte ta saker så personligt förrän du vet att det är så det är menat. Och visst, det kanske är en personlighetsfråga om man väljer att överdramatisera, men det leder knappast till något positivt.

Detta var OT och jag ber om ursäkt till TS för det, men jag kände att jag behövde förklara mig.