Får ni ekonomisk hjälp av era föräldrar eller andra?

I mitt fall så sa ju jag och min MB direkt att "det blir ingen fest" när vi meddelade att vi ska gifta oss. Detta är för att festen är sekundär, vi har råd med det som är viktigast (vigsel, kläder, blommor, ring, middag för närmsta familjen, 25 pers, resa osv). Men visst vore det roligt med en fest också (fast det sa vi inte då). Då sa våra båda föräldrapar att de ville hjälpa till att ordna och betala på festen om vi kan tänka oss det. Så det sa vi ja till och får ekonomisk hjälp för. I övrigt är det så som vi planerat och det vi vill och kan betala för.

jag tycker för min del alla gör som dom vill..
Jag känner mig lika mycket gift fastän jag tar bidrag från mina föräldrar.. Sen är det ju upp till var och en att känna olika!

Vi är yngre. Kommer vara 23 och 25 år då och båda studenter. MB gör examensjobb nu och har deadline i september, så han kommer vara redo för arbetsmarknaden i höst. Vår månatliga inkomst är än så länge mestadels CSN.
Sedan verkar det som att alla runt om tycker att festen är väldigt, väldigt viktig, till skillnad från oss som tycker det vore roligt men egentligen inte ett måste. Och då kan de ju lika gärna få betala på det också, eftersom vi annars skulle struntat i det. Vi har den gärna alltså, men det är inte avgörande för om vi ska gifta oss eller inte. För gifta oss ska vi!

Svårt att veta, det kan vi ju bara spekulera kring. I min familjs fall är det ju så att min bror också gifter sig i sommar. Både våra och hans fästmös föräldrar kommer betala på deras bröllop. Båda är närmare 30 år. Hon är välutbildad och har ett höginkomstyrke, min bror har jobbat i några år och har nu kommit halvvägs på en högre utbildning samtidigt som han arbetar extra. De har det klart bättre ställt än vi, men de accepterar att ta emot pengar. Eftersom då min bror får pengar för bröllop så hade jag tagit emot pengar när det var min tur, även om jag hade haft tillräckligt. Men det för att det ska bli rättvist. När mina föräldrar erbjöd sig nu frågade jag först om de skulle sponsra brorsan också. Hade de inte gjort det skulle jag sagt nej tack.

Om det nu var så att hela syskongrejen inte existerade så vet jag inte hur jag skulle göra. Det beror på familjesituationen då tror jag. Om vi har barn, huslån osv. Men om mina föräldrar inte egentligen skulle ha råd så skulle jag säga nej.

Mina föräldrar meddeladde oss efter vi berättat att det skulle bli bröllop att deras "present" till oss var att dom ville ställa upp med att betala maten... jag som då är väldigt ekonomiskt lagd (ej snål) tänkte då i banorna på en buffé.
Kan alla plocka vad dom vill och kan äta med tanke på allergier etc...
Presenterade denna idé för mina föräldrar, vilken buffé vi ville ha och varifrån vi hade tänkt beställa den.
Pappa tittade på mig och sa "men förrätt och efterrätt då?"
Så det blev att fint beställa både och till, vilket inte var tanken från mig från början då jag ville vara snäll och hålla kostnaderna nere. Då berättade pappa att dom betalt maten till min brors bröllop och ville givetvis göra samma sak för oss...
Både jag och min man blev rörda av gesten och ser det inte som något negativt trots att vi båda är 30+ och har fasta jobb och inkomster.... Kan dock tiööägga att vi fick mycket annan hjälp av både vårt värdpar och även av min bror med familj som ställde upp med både det ena och det andra under kvällens gång....

Vi har inte frågat ännu men det är på G. Jag tycker det känns lite orättvisst eftersom jag bara har en förälder kvar medans han har båda sina föräldrar ( skillda) han misstänker att båda hans föräldrar kommer att lämna någonslags bidag medans min pappa nog kommer säga nej. Jag vill inte fråga nu heller eftersom han är i sorg då hans fru dog precis.Usch svårt det där.
Men vi vill iaf klara oss själva så mycket vi kan. Maten och lokalen är det den största posten

Varför skulle det vara fel att få hjälp?
Kan det verkligen finnas någon som tycker det!
Kanske lite avundsjuka på vissa håll i så fall

Jag förstår hur du tänker, men jag kan inte låte bli att undra...
Om det inte handlar om att man inte har råd utan att personen i fråga vill ge pengar som en gåva oavsett. Är det då fel? Även om man har allt på det torra med budgeten inför bröllopet... Ska man tacka nej till pengar som böllopsgåva av princip för att man "ska" klara sig själv fastän man redan gör just det?

Jag tycker detta är väldigt intressant då jag och min sambo får 10.000 i bröllopspresent av mina föräldrar. De pengarna lägger vi på att uppgradera till jacuzzi på vår bröllopsresa. Med andra ord så har vi råd med vårt bröllop och vår bröllopsresa. Vi har sparat ihop allt själva, men vi får pengar i present och kan därför krydda på lite.
Anser du då att det är lika fel att ta emot presenter då också? ...i alla fall om man har en önskelista eller önskar sig något specifikt? Jag menar enligt resonemanget så klarar man ju inte sig själv om man inte köper sin brödrost och sina bestick själv heller då... för att inte tala om hur fel presentkort borde anses vara....
Nu retas jag bara lite....men är det verkligen så att man bara klarar sig själv om man drar en stenhård gräns mellan sig själv och andra?

Faktum är att mina föräldrar har varit med från början och sparat pengar. Till en början sa vi nej, men mamma och pappa är envisa och insisterade på att få hjälpa till. Så vi satte upp en fond dit alla då kunde spara en slant varje månad. Även fästis föräldrar har lagt in lite pengar där, men sedan erbjöd dom sig att betala uppehället för alla som reser hit från Iran.

Totalt har vi nu sparat ihop över 200 000.

Vi hade kunnat betala exakt den summan som brölloppet kommer kosta helt själva med egna besparingar (och då är vi ändå båda 19 år vid vigseln) men då min familj erbjuder sig att betala middag + lokal (ca. 40000) tackar man inte nej. Dels för att det är ohyfsat att tacka nej till en gåva och dels för att vi då kan använda våra bröllopspengar till att starta ett fint liv ihop :)

Egentligen så "får" jag ju inte skriva här längre,
men kan inte låta bli att protestera lite mot SeptemberBrud,
jag förstår att inte alla vill ta emot bidrag, men om man får bidrag helt utan vidare, då spelar det väl ingen roll?
Det är ju en annan sak att fråga och be om pengar - det skulle aldrig vi gjort,
precis som thean skriver; man behöver inte be om pengar, men om man får ett bidrag är det väl bara att tacka och ta emot? Dom som ger bidrag vill ju bara väl..