Är det DÅLIG STIL att ta kuvertavgift? Varför? Varför Inte?

Jag skulle själv aldrig kunna ta kuvertavgift av den anledning att jag vill bjuda in mina nära och kära och dela vår dag. Och för mig innebär det att bjuda på mat och dryck till maten, kaffe, tårta. Däremot får de betala ev drinkar själva efteråt  om de vill ha det. Presenter behöver vi inte ha, är bara glada att de kommer. Och vill de ge något är en presentkort på en resa av största värde för oss men självklart får de ju välja vad de vill ge.
(Och vi får inga pengabidrag till bröllopet av föräldrar, vi står och kämpar ihop till bröllopet alldelles själva.)

Jag kan inte säga att jag tycker det är fel med kuvertavgift, jag skulle inte se ner eller tycka illa om jag blir bjuden på ett bröllop med kuvertavgift. Men en rimlig kuvertavgift i så fall skulle väl ligga på 300 kr/pers som max tycker jag. Om det stod 500 kr i inbjudan så skulle jag nog reagera lite faktiskt för det skulle innebära 1000 kr för oss och det är ganska mycket pengar. Och då kanske man som bjuder in och tar kuvertavgift får räkna med att kanske missa gäster om man lägger i den summan. Likväl som man får respektera kuvertavgift som gäst så får ju den som tar ut det även respektera de som kanske inte är så sugen på att betala.

Så är det enl mig skillnad på att ge kuvertavgift och på att ge present. Köper jag en present så är det ju något personligt från mig även om det är en presentkort till en resa; dels väljer jag vad jag vill ge och för hur mycket. Att betala kuvertavgift tycker jag kan kännas lite trist, visst jag bidrar till bröllopet och det blir ju indirekt presenten men samtidigt betalar jag för något om jag inte fått bestämma själv eller vet ens om jag nu skulle gilla maten. Det blir liksom ett krav över det hela som jag personligen inte tycker är så roligt.

Men jag skulle inte sitta och fördöma om mina vänner bjöd in på det på så vis, det skulle ju självklart vara upp till dem.

Jag tycker ändå att man som förälder ska vara någorlunda rättvis; jag skulle inte lägga ner massa krut på första barnet som tex gifter sig och sedan känna att jag inte har ekonomisk förutsättning när det är dags för andra barnet och tredje. Då skulle jag bidra med mindre till första och så att de andra två kan få en lika stor del när det gäller sen. Det skulle ju inte kunna vara så svårt att göra.  Hellre mindre och alla får än mycket till bara en.

Vi lever själv så att min blivande och jag får mindre möjligheter än min blivandes bror med familj. Och det gäller hur de ställer upp och ex är barnvakt, låter en få komma och sova osv. Till sambons bror kan de ta vård av barn, ja de är i princip alltid lediga när de behöver, vid högtider som jul bokas allt efter honom, ja vi kan få nej till svar för att just han kanske behöver hjälp och det går ju före fast vi behöver. När vi födde vårt tredje barn hade de barnen och åkte hem på natten när sambon kom hem efter att ha varit vaken över ett dygn och lämnade honom med 2 barn att ta hand om. När brodern fick barn så tog de ledigt i 2 dagar var för att vara där och avlasta så att de kunde få vila ut trots att han varit ledig hela helgen och de födde på söndag natt. Så han fick vila ut till tisdag kväll. Och ja det tycker jag är orrätvisa för man håller inte på och säger nej till det ena barnet och ja till det andra.  Antagligen hjälper man ju båda och tycker att båda bör få liknande möjligheter eller så gör man inte det mot någon. Sedan varierar ju såklart antalet ggr utefter tidsperioder, jag menar ibland behöver de mer och ibland vi och självklart kan inte dem alltid. Men man särar inte på det på det sättet tycker jag.
Alltså man kan vara lika villig och tillgänglig mot alla sina barn men man behöver ju inte räkna antalet ggr om ni förstår vad jag menar.

Etheleglin: som du säger ni har fått olika behandlingar men det är ändå rättvist. De har inte gjort allt för den ena och hoppat över den andra.