hur blev ni ihop?
Jag träffade min blivande man på SF i vår stad den 15 mars 2009.
Jag skulle på bio med en kille jag dejtade och hans kompis G skulle se filmen med oss. Ja blev presenterad för G och sträckte fram handen. Han skulle ta min hand i sin, men ändrade sig plötsligt och gav mig en kram istället!
Det blev inte så långlivat med killen jag dejtade. Dels jobbade han natt, tränade alla dagar och sen "råkade" han säga att min dotter var ett hinder. Ingen ide att bygga vidare på det.
Ett tag senare kommenterade jag en bild på fb som tillhörde G som jag hann träffa ett par gånger till innan det var helt slut med hans polare.
Jag och G började att prata via fb och sedan msn.
En regnig trist måndag frågade jag om han ville komma och se en film hos mig och det ville han!
Efter det träffades vi mer och mer. Först på kvällarna då min dotter gått och lagt sig, sedan började vi att göra saker på dagen då hon var med.
Den 27 juni var första gången vi var ut på stan bland folk alla tre och han hade min dotter på axlarna och jag höll hans hand.
Det var första gången min dotter såg oss pussas också.
Vi räknar det som att vi blev tillsammans den dagen.
Ett år senare flyttade vi ihop i en femma och nu har vi en liten kille som kryper omkring här hemma.
Kärleken är ljuvlig!
Han är den mest omtänksamma och underbara man jag någonsin träffat och jag kan alltid lita på att han finns då då jag behöver honom.
Han lättar på tunga bördor lika mycket som han lättar upp de som inte alls är lika tunga.
Nästa sommar gifter vi oss :)
...jag kanske kan tillägga att hans kompis blev jätte upprörd då vi berättade (redan dagen efter) att G varit hem till mig och sett film.
Vi hade inte gjort något annat än att se filmen och suttit och pratat så just då var det väldigt oskyldigt.
Men kompisen som jag dejtat lite lätt innan tyckte att vi var de värsta människorna på jorden för att vi inte bett om lov innan vi hade träffats.
Bett om lov?
Vi är väl vuxna människor som får träffa vem vi vill?
Vi sa ju till honom på en gång att vi hade träffats och det var just för att INTE gå bakom ryggen på honom.
Det slutade med att G fick välja mellan att fortsätta ha kontakt med mig oavsett om det skulle leda till något eller inte, eller att ha kvar vänskapen.
Han ansåg att en sån vänskap inte var särskilt mycket att hänga i julgranen eller midsommarstången så vi fortsatte att träffas istället och det är inget min älskade ha ångrat :D