hur blev ni ihop?

Vi träffades ute på midaag med kompisar.
Kärlek vid första ögonkastet. Jag skickade sms till mina kompisar "jag har träffat mannen jag ska gifta mig med" och ja...nu ska jag ju det, två år senare. :)

Jag skrev om det i min blogg dagen efter att vi träffades, a k a den långa versionen:

http://lasoleromana.blogspot.com/2009/07/burning-ice.html 

Jag var uppfödare av ormar och han hade väl två ormar. Det var alltså jag som raggade tag på han:). Pratade på det där forumet ett tag , sen tele och efter ca 3 månader så träffades vi och sen dess har det varit vi. Det var4 nov -03. och nu ska vi gifta oss den 21 maj.. så det kan gå:)

Sommaren 2007 efter att jag hade flyttat tillbaka till Sverige började jag sommarjobba på TAB, nuvarande SMD, som tidningsbud under tre veckor. Min blivande jobbade där och i en packsal för en av de två tidingarna som trycks här. Så under någon vecka pratade vi och sen blev det flört osv. Sen en lördag visste jag att han skulle gå ner på stan så jag gick upp tidigt för att kunna "bara springa på honom" men han kom ju aldrig så jag
gick till dansskolan för att heja på andra tjejer som tränade men när jag gick ut därifrån,på andra sidan gatan såg jag honom. Då hade han varit på systemet och handlat inför kvällen. Så jag skyndade efter honom.Kom tillslut ifatt och han hade haft känslan av att vara följföljd och han tittade åt sidan men jag ahde på mig tighta jeans, svart väst och solglasögon - lite skillnad från kläder man har på jobbet- såhan kände inte igen mig. Jag tog av mig solglasögonen och då sa han hej ochatt han inte kände igen mig osv.

Jag gick med honom och vi pratade lite. Han frågade omjag ville följa med upp, klart jag ville det. Jag är fröken NYFIKEN! Den lägenheten var den mest städade lägenhet jag någonsin sett!!!! Ingen strumpa som låg någonstans, inga kläder utan allt låg på plats. Pluset är att han hade inte väntat besök så då visste jag att detta är en killa som gillar rent. Ska tillägga att han kan dammsuga fem gånger omdagen bara han ser en lite dammtuss :)

Vi såg en film, han la sitt huvud mot min axel- eller han halvlåg i soffan. Sen gick jag hem och han frågade efter mitt nr och jag rabblade det snabbt för att retas :D Sen efter att jag hade kommit en bit fock jag ett sms om "tack för trevligt sällskap..."

Dagen därpå var jag på dansskolan för att stå i luckan då det var betalningsvecka. Jag smsade lite med älsklingen, och han sa att han hade en orörd princesstårta i kylskåpet. En av hans kompisar jobbade på ett fik nämligen. Så sen på eftermiddagen kom han till dansskolan med en bit av princesstårtan (stor bit) plus rosen <3

Sen blev det måndag och vi tävlade om vem som kunde bli klar fortast, inte förstgången. Jag vann (!) och satt i solen och väntade på honom. Skrev ett sms och frågade när jag skulle få äta mer tårta, till var:"Nu?" Så vi åkte hem till honom och åt lite tårta. Sen blev det att rulla runt i sänge, kittlas och "fajtas" :) Våra munnar var så nära flera gånger utan att  något hände men sen så ;)

Så gick jag hem och sen ja....så har det rullat på.

Min mysiga kille!

va härligt att ha kvar det du skrev när ni precis träffats! Önskar jag hade bloggat när jag träffade min stora kärlek, hade varit mysigt att läsa sina tankar igen nu så långt efter.

Min pappa skulle ha konferens för sina säljare på Oslobåten. En av dem ställde in i sista stund och eftersom jag var arbetslös följde jag med istället.
Andra kvällen när vi åt i en av restaurangerna så fick vi en servitör som under hela middagen stirrade på mig och jag kunde knappt äta på grund av det. Själv tyckte jag att han var lite snygg men kunde inte rikitgt bestämma mig. Efter middagen frågade han mig i alla fall om vi skulle träffas en annan dag eller ikväll. Han pratade danska och det enda ordet jag förstod var ikväll så jag svarade ikväll. Kl 24.00 väntade jag utanför restaurangen på honom och när han kom smög vi ner till hans hytt eftersom de anställde inte får umgås privat med passagerarna.

Vi pratade (och kysstes) i några timmar. Dagen efter åt jag frukost i hans restaurang och åkte hem. En vecka senare, när han skulle gå land efter ha varit ute i två veckor, väntade jag på hans samtal eftersom han sa att han skulle ringa. Han försökte få tag i mig men han hade problem med sitt abonnemang och jag tänkte inte vänta på att han hörde av sig eftersom jag kände att vi verkligen klickat. Jag ringde upp honom och en vecka senare kom han upp och besökte mig.

Sen den dagen är vi tillsammans och nu 7 år senare ska vi äntligen förlova oss.

www.motesplatsen.se var det som gällde för oss, och sedan möttes ni i Berzelie park och hade en helkväll och på den vägen är det.

Vi träffades över nätet av en ren slump. Jag var med på en chatt sida för att lära känna lite nya människor och för att hålla kontakten med ett par av mina gamla kompisar, då jag hade brutit upp ett förhållande ett halvår tidigare, dejtat en kille som det inte blev något av, kände då att jag inte var redo att träffa någon ny. Hade tänkt lägga ner min chatt och klickade på slumpa knapp och upp kom en kille som verkade intressant men skickade inte något meddelande. Dagen efter fick jag ett mail att jag hade ett brev i min inkorg på chattsidan, vilket visade sig vara ett A4 långt brev av just den killen. Han var inte heller han ute efter ett förhållande utan var på samma sida för att hålla kontakt med en som han kände då han såg att jag hade varit inne på hans sida. Efter att ha skrivit till varandra på nätet ett par gånger fick han mitt nummer det sa klick. Jag trodde inte man kunde vara så kär som jag blev inte heller min M2B utan det är sånt man läser om i böcker. Han gick omkring med fjärliar i magen pch det gjorde ont i bröstet, hans kompisar sa att det bara lös om honom och att han var som en ägg sjukhöna... Den första tiden gick jag på moln men man måste ner på jorden igen. Vi lever nu lyckliga alle sammans barnen är så glada att vi nu ska bli en riktig familj i maj. 

Vi träffades på nätet, på passagen dejting. Vi skrev till varandra i några veckor innan vi bestämde oss för att träffas. Första gången vi träffades var i staden där jag bodde. Vi gick på en promenad tillsammans, jag var jättetyst, skakade för jag var så himla nervös. Men han pratade rätt mycket. Efter promenaden skildes vi åt men det dröjde inte länge innan han skickade ett sms. Där han skrev att han var osäker på om han är min typ, att han föstod om jag inte ville träffas igen. Men jag skrev tillbaka att han var min typ och att jag gärna ville fortsätta träffas. Vi fortsatte träffas och det sa klick rätt snart. Jag kände att det fanns något där redan från början men det var svårt i början för jag hade svår social fobi. Jag blev så förvånad för att han ville fortsätta träffas trots mina problem. Han stannade hos mig fast det var svårt och då insåg vi båda att vi funnit rätt. Han rev ner dom murar som jag hade byggt upp runt mig. Pga mobbning och all skit jag fått ta så litade jag inte på folk, jag håll alla på avstånd. Men han förstod verkligen, hade oxå gått igenom ett helvete så då blev det så mycket lättare för mig att släppa han in på livet. Han fick mig att känna tillit och livsglädje igen, nåt jag inte hade kännt på länge.
Jag hade trott att jag skulle leva resten av livet ensam och olycklig. Men sen jag träffade han, min själsfrände så känner jag mig verkligen inte ensam och vi är så himla lyckliga tillsammans. Midsommar förra året förlovade vi oss.
Nu har vi varit tillsammans i 3 år och vi letar efter vårt drömhus.

Hela 2009 är häftigt att läsa, jag var så euforisk så jag komme rju inte ihåg någonting - förutom just att jag var helt euforisk :D

Läste även ett email som jag skickade veckan efter till alla mina tjejkompisar, och det är kul att läsa små detaljer man har glömt, och ännu roligare, såklart, att det sedan visade sig vara precis så som jag kände då.
:) 

Det började när vi var väldigt små, eftersom vi växte upp i samma område. Eftersom han var god vän med min bror så lekte dom väldigt mycket. Och jag ville alltid vara med, så även han och jag blev goda vänner. Och så blev det i många år, även om vi var på lite olika håll ofta.
Han var alltid den som jag kunde öppna mig för. En riktig själsfrände.

I början av gymnasiet föll jag pladask för en kille. Han visade sig vara mer intresserad av att få mig på rygg, vilket jag vägrade. Han lovade dock att vänta tills jag var redo. Ungefär samtidigt började jag också att återfå kontakten med min själsfrände, vilket skulle visa sig ha rätt fin timing. För som jag tidigare sa så var just han den som jag kunde öppna mig för. När det tog slut med min pojkvän så fanns han där för att trösta mig förutom mina vänner. Han var den första som fick mig att skratta när jag var som ledsnast. Han var den jag hade börjat ringa oftare och oftare på kvällarna.

Jag gick till KTH och letade upp honom en eftermiddag efter skolan. Den eftermiddagen ägde vår första "date" rum på bibliotekscafeterian. Sedan sågs vi mer och mer. Och efter massor av kramar, pussar, kyssar och handhållande under den följande månaden, blev det till slut vi. Jag hade utvecklat starka känslor för honom, så jag gick hem till honom och talade ut om det. Vi bestämde oss helt enkelt för att det är vi och att vi är tillsammans. Vi älskade inte den natten, för det dröjde. Det gick hur bra som helst att bara mysa och jag gick inte hem förrän eftermiddagen därpå.

Två barn, en lägenhet och över sex år senare är det fortfarande vi och i sommar säger vi ja till varandra. :)