darkHorse skrev 2011-01-30 19:48:58 följande:
Jag försökte hålla mig ifrån tråden, men det kliar för mycket i fingrarna.
Brudöverlämning gör mig upprörd eftersom den så tydligt ger en bild av hur vårt samhälle ser ut. Om man jämför med exempelvis föräldraledighetsuttaget hör man ofta att "I just vår familj passar det bäst att mamman tar ut mest föräldraledighet, men givetvis har pappor lika stor rätt till att vara hemma med sina barn". Men när 80% av all föräldraledighet tas ut av mammorna signalerar det om ett samhälle där kvinnornas roll är att ta hand om barnen, vilket begränsar mig som yrkeskvinna då företag ställer sig tveksamma till att anställa en kvinna i fertil ålder. Det begränsar även män som föräldrar eftersom de hyser betydligt minder chanser att vinna vårdnadstvister.
Samma sak gäller namnbyte. När så få som 8% av gifta par tar kvinnans efternamn och 69% mannens efternamn kan man inte längre tala om slump, eftersom det rimligtvis borde vara hyfsat jämnt fördelat med män med vanliga efternamn, män med ovanliga efternamn, kvinnor med vanliga efternamn etc. Argumenten lyder oftast: "Vi vill ha hans/hennes ovaliga efternamn", "jag är less på mitt jätteovanliga efternamn" etc. Detta visar på att mannen är norm i samhället och det gör mig arg.
På samma sätt talar många brudar om att "Jag väljer detta för att jag vill". Jag tvivlar inte alls på att dom lever i underbara förhållanden med underbara män, men när 95% av alla överlämningar är på formen brud+brudens far ger detta en bild av att fadern är den viktiga personen i familjen som förtjänas att hedras och att mannen som står ensam därframme och väntar minsann inte behöver något stöd.
Det är inte en sån värld jag vill leva i. Jag vill att min man ska få behöva andra, att få visa känslor. Jag vill att såväl jag som min man ska visas samma heder och respekt om vi någon gång får barn som gifter sig. Jag vill inte sy någon klänning och stå i skuggan. Jag vill inte signalera till omvärlden att män och kvinnor har olika roller och förtjänar olika mycket respekt.
Jag vill bara inflika på att om vi någon gång får barn, så kommer mammaledigheten vara aktuell så länge jag ammar barnet (om jag nu gör det) annars går jag och min m2b om varandra rätt bra med arbetetsriderna så att även när barnet blir äldre så kommer oftast en av oss vara hemma.
Vi kommer ta MITT efternamn, just för att mina m2b tycker att mitt efternamn är trevligare än hans. Alltså var det hans förslag och jag är glad att slippa få ett "son-namn"
Att min pappa ska lämna över mig har inget att göra med att hedra min pappa, utan dels för att vi (jag och min m2b) har bestämt att vi inte ska ses innan vi hamnar i kyrkan, han ska inte se brudklänning innan t ex. Men också för att min syster gjorde så vid sitt bröllo och jag anser det lite mysigt att göra som henne och hennes man och kanske införa en ny tradition i familjen. Min m2b står inte ensam framme vid altaret utan tillsammans med sin bror (bestmannen) så han får nog stöd, om han nu behöver detta.
Jag tycker ditt (och flera andras) synsätt är lite inskränkt då det är NI som drar upp den snedvridna synen på kvinnor. Jag har inte alls tänkt som flera av er antyder att man borde ha tänkt om man använder sig av brudöverlämning så det finns fler sätt att se det på. Ta bort skygglapparna och välkomna in i 2011 :)
