Brudöverlämning - hit eller shit?
Jag försökte hålla mig ifrån tråden, men det kliar för mycket i fingrarna.
Brudöverlämning gör mig upprörd eftersom den så tydligt ger en bild av hur vårt samhälle ser ut. Om man jämför med exempelvis föräldraledighetsuttaget hör man ofta att "I just vår familj passar det bäst att mamman tar ut mest föräldraledighet, men givetvis har pappor lika stor rätt till att vara hemma med sina barn". Men när 80% av all föräldraledighet tas ut av mammorna signalerar det om ett samhälle där kvinnornas roll är att ta hand om barnen, vilket begränsar mig som yrkeskvinna då företag ställer sig tveksamma till att anställa en kvinna i fertil ålder. Det begränsar även män som föräldrar eftersom de hyser betydligt minder chanser att vinna vårdnadstvister.
Samma sak gäller namnbyte. När så få som 8% av gifta par tar kvinnans efternamn och 69% mannens efternamn kan man inte längre tala om slump, eftersom det rimligtvis borde vara hyfsat jämnt fördelat med män med vanliga efternamn, män med ovanliga efternamn, kvinnor med vanliga efternamn etc. Argumenten lyder oftast: "Vi vill ha hans/hennes ovaliga efternamn", "jag är less på mitt jätteovanliga efternamn" etc. Detta visar på att mannen är norm i samhället och det gör mig arg.
På samma sätt talar många brudar om att "Jag väljer detta för att jag vill". Jag tvivlar inte alls på att dom lever i underbara förhållanden med underbara män, men när 95% av alla överlämningar är på formen brud+brudens far ger detta en bild av att fadern är den viktiga personen i familjen som förtjänas att hedras och att mannen som står ensam därframme och väntar minsann inte behöver något stöd.
Det är inte en sån värld jag vill leva i. Jag vill att min man ska få behöva andra, att få visa känslor. Jag vill att såväl jag som min man ska visas samma heder och respekt om vi någon gång får barn som gifter sig. Jag vill inte sy någon klänning och stå i skuggan. Jag vill inte signalera till omvärlden att män och kvinnor har olika roller och förtjänar olika mycket respekt.