Brudöverlämning - hit eller shit?

Svarade annat då jag på ett sätt tycker att det är en HIT, men eftersom jag själv inte ska överlämnas så kan jag inte leva upp till det ;)

Jag har en väldigt fin relation med min pappa och jag vet tt han skulle bli jätteglad om jag frågade honom om han ville 'överlämna' mig. Men nu har jag och pojkvännen stått sida vid sida i mer än fjorton år, så vi vill gå fram tillsammans.

Brudöverlämning, i mitt fall, hade varit pappas sätt att vara så delaktig i bröllopet som möjligt. Att med glädje hålla sin dotter sällskap när hon går fram till den som hon själv valt att dela resten av sitt liv med.

Burre Präst: Visst ligger det något i det du säger, men det innebär ju att det är låååångt tidigare än på själva bröllopsdagen som denna påverkan kommer  ...-och bör man inte slopa det mesta traditionella (brudens far ska hålla det första talet, hur burdsplaceringen ska vara, vilken sida hane och hona sitter på osv)?

Jag förstår att konceptet är urgammalt.. men var och när bör förändringen ske.. ...egentligen?

Jisses vad elak den här tråden blev...   ..försöker även jag att dra tillbaka till topic.

Burre Präst: För att svara på din fråga; Jag har aldrig ens reflekterat över det som något symboliskt för kvinnans 'underlägsenhet' faktiskt. Må så vara att det enligt argument är så, men i mitt fall (om jag nu inte redan bestämt med min blivande att vi ska gå fram tillsammans -han vill inte stå själv därframme :)  ) hade det varit en  (oj hur ska jag formulera det så att det inte blir missförstånd..) motprestation(?) då det var JAG, och inte min mor, som gick vid pappas sida när hans mamma (min farmor) begravdes.

Låter det jättedumt?

Synd att allt ska målas så svart eller vitt. Ibland känns det som att man måste välja sida som rödstrumpa eller 'motsträvande traditionalist'....

Jag tycker också att det vore 'trevligt' om man bara kunde ta tillbaka många symboler och sånger som 'stulits' av grupper med ideologier som är mindre önskvärda, men tyvärr så är nog just det sammanhanget som solkorset cirkulerat mest i lite för stort, hemskt och nära i tiden att man inte lätt och slätt kan 'glömma' vad det har stått för.

Världen i stort är nog inte lika 'villig att glömma' som din värld :)

Försök gärna, det hade varit trevligt om du lyckades förknippa den med något fin och fredligt.

*haha* Som om inte stora delar av hela vigseln ter sig som ett skådespel när man läser om alla konstiga och obetydliga riter och attiraljer som ska vara med ;)

Sverige är ett land som är väldigt bra på att snabbt snappa upp och testa saker från andra kulturer (kolla bara alla olika maträtter som numera är vardagsmat) -så indirekt skulle man kunna säga att det är väldigt kulturellt korrekt att plötsligt testa något som t.ex. brudöverlämning.
Dessutom så är det nog svårt att komma ifrån det faktum att man sett betydligt fler amerikanska vigslar på tv än man fått uppleva i verkliga livet här i Sverige och då kan det nog vara lätt att gränserna vad man bör, vad man, kan och vad man gör -suddas ut.

Men det är bra, forsätt debattera - det här är riktigt intressant!

Det här kanske är helt galet tolkat av mig, men jag skulle kunna tänka mig att de som vill ha en 'brudöverlämning' kanske inte ser det som en 'överämning' utan mer som 'sällskap fram till maken'. Sen att det nog är lite filmromantik att mannen skulle stå därframme och vänta är en annan historia. MEN det jag vill komma till är att jag tror att det faktiskt lite kan vara något så ytligt att om man går fram med sin far /eller någon annan manlig släkting (släkt -> kan inte misstolkas som brudgum) och inte en kvinna är att man själv står mer i centrum som kvinna/brud/den i klänning.

Bara en idé, många frågor har ofta löjliga svar :)

...och då menar jag så klart inte att bruden 'väljer' det för att ta så mycket plats som möjligt, utan att det blir ett omedvetet val för att det absolut inte ska vara några oklarheter vem det är som är brud..

*suck* Jisses vad det är svårt att förklara saker över forum när man inte kan lägga in nyanser i tal och gester..

Lissie84 har en poäng i omröstningsidén där.

F.ö. tycker jag att det är lustigt att så många som inte är direkt kristna väljer kyrkobröllop för att 'det ska vara så' eller att det anses vara en vacker lokal.

*haha* Kom just att tänka på en rätt lustig sak; Jag har faktiskt personligen varit med om något som kan liknas vid brudgumsöverlämning!

När jag och pojkvännen förlovade oss så hade vi lite familjemiddag med närmsta familjen. Mitt under allt så reser sig pojkvännens mamma och går fram till mig, tar mina händer och ser mig djupt i ögonen och säger: -Nu är det din tur att försöka uppfostra honom. Jag orkar inte mera (sista meningen med glimten i ögonen).

Kvinnor är alltså ägodelar eller troféer och män är barn som ska uppfostras och formas.

Sjukkt...   ..och lite lustigt.

Vad säger ni om det? Har intre reflekterat över det förrän nu att hon faktiskt gjorde och sa som hon gjorde ;)

Allvarligt - tror du att en enda kille verkligen ser det så? Om nu tjejerna har den här tv-romantiken i huvudet så kan väl lika gärna killarna ha det?

Lite OT men jag fick en 'aha' upplevelse idag när jag kollade på film med sonen: MIN första bild av bröllop kommer från filmen trolltyg i tomteskogen och DÄR hämtar brudens far bruden och går med henne ner för trappen till brudgummen.

Det är alltså därför jag aldrig sett det som någon 'ägande pryl' eller 'underkastelse grej'. Brudens mamma lämnar henne med klänningen och säger 'din far hämtar dig snart..' -jag har alltid trott att brudens mor hade något 'viktigare' att göra och att hon därför skickar upp brudens far för att hämta ner henne när förberedelserna är klara.

..Säkert helt ointressant för er antar jag, men jag fattade plötsligt varför jag inte sett det som något konstigt att bruden kan gå in med sin far.