Brudöverlämning - hit eller shit?

Eftersom det är en lite bortglömd tradition, men ack så romantisk så här är en gammal svensk tradition till:

Mannen skaffar brudbuketten som kvinnan inte får se innan. På kyrktrappan lämnar han över den till sin blivande fru.
Det är ett vackert alternativ till er som inte vill ses före vigseln. Han kan vänta på kyrktrappan med blommorna och du kommer framskridande så att han får se dig för första gången i klänning, hår och smink. 
Istället för att låta den stunden bli ett skådespel för andra blir det till ett privat ögonblick för er båda att minnas resten av livet. 
Att efter denna känslosamma lilla stund tillsammans ta varandras händer och gemensamt gå mot altaret tror jag är en oslagbar känsla!
Ärligt talat så är de sista skälvande sekunderna innan man börjar gå in hand i hand det allra starkaste minnet av vigseln som jag har. Allt annat går så snabbt förbi, inte minst just för att man har publik vilket får en att inte riktigt fokusera på sig själv som när man är helt ensam. 

Att kasta sig in i en diskussion och hitta på svar för att provocera eller att utge sig för att vara någon annan är väl att vara ett troll.
Emblas mamma t ex har synts här på BT länge och såvida inte någon har tagit över hennes dator så är hon nog på riktigt.

OT: Jag har själv i ett annat forum kallats för troll, ett PK-troll. Det vara av den enkla anledningen att jag gav mig in i en mycket rasistisk diskussion och började skriva faktabaserade inlägg med källhänvisningar samt begära detsamma av övriga som bara kastade ur sig hat och fördomar. Det var inte populärt, men jag är ändå inget troll, jag tycker att alla är lika värda. Alltså kan man inte för att man anser att någon har åsikter som är uppåt väggarna direkt anta att de är ett troll.

Vad roligt!

Ja, man hittar en massa kul när man läser gamla etikettböcker!  

De flesta småtjejer brukar vilja gifta sig med sin pappa, det var ju kul att du fick göra det på riktigt när du var liten då.
Vår tjej var brudnäbb och hon tycker att vi gifte oss alla tre!

Som du beskriver det tycker jag att du och din pappa borde stå framme vid altaret och ta emot din blivande istället. Det skulle vara annorlunda och personligt!

Och som sagt, det är inte den enskilda handlingen som visar på en personlig ojämlikhet utan helheten i samhället som vi diskuterar. 

Men varför måste det vara just en man till varje pris!

Vill du att kvinnor och män ska ha olika lön för lika arbete?

Vill du att kvinnor inte ska få rösta?

Vill du kanske att kvinnor ska vara omyndiga hela livet?

Vill du gå tillbaka till den tid när man ansåg att kvinnor blev sterila av att tänka för mycket?

Allvarligt?

Män och kvinnor är mycket olika - jättemycket! MEN varje individ är lika mycket värd och förtjänar samma rättigheter och möjligheter att forma sitt liv ändå - trots olikheterna.

Bra med en förklaring, skulle ha läst lite till innan jag svarade.
Nej, det är du som inte läser ordentligt, eller förstår problematiken.

VI kan vara precis hur olika som helst men det spelar ingen roll. VARFÖR ska vi inte ha samma rättigheter och möjligheter i livet för det? För det är det jag tycker att du säger.

VI ser helt olika ut kroppsligt. På vilket sätt ska det på verka vårt värde?
Själsligen håller jag med de andra att man inte lika lätt kan dela in män och kvinnor i ett fack. Det var något av det värsta min man visste när han var liten. Att behöva brottas med jobbiga småkillar - usch, han ville lira musik eller hitta på något kreativt. Och jag ville inte leka med klippdockor, fy vad tråkigt! Mycket roligare att skruva isär en väckarklocka och några prylar till och sedan uppfinna något nytt.

Att det finns kvinnliga och manliga sysslor stämde nog på stenåldern, men jag ser ingen praktisk nytta av det idag. Nu borde intresset få styra istället.

Gärna!

För min del skulle jag bli lika upprörd om vi hade det tvärtom o samhället. Alltså att män kämpade för att komma upp i samma nivå som kvinnor vad gäller jämlikhet. Så svar JA!
(Min man t ex skulle anse sig ha misslyckats med uppfostran om någon av våra döttrar föreslog brudöverlämning trots en insikt i betydelsen.)

Om överlämningarna lika ofta skedde av hundar, mammor, pappor, papegojor osv. och det varierade om det var mannen eller kvinnan som blev överlämnad så skulle symboliken urvattnas och försvinna anser jag.

Jag har inte full förståelse för hur alla som vill bli överlämnade tänker. I så fall skulle jag inte vara intresserad av att försöka lära mig det i t ex den här tråden.
Alla måste inte göra eller tänka som jag, men jag blir glad om alla tar välinformerade beslut och både känner till samt väger in olika fakta. Många verkar inte känna till traditioner, betydelser, ursprung och symbolik.
Att vi sedan har olika värderingar som leder till olika beslut är en del av livet. Ingen blir sämre eller bättre för det.

Just den här lilla promenaden är ett mycket intressant fenomen som vid diskussioner lyfter fram så otroligt mycket mer! Det skapar tankar och ifrågasättande. Varför gör vi på vissa sätt, varför ifrågasätter vissa inte. Varför ifrågasätter andra. Vad gäller jämlikhetsaspekten så tycker jag t ex också att de spelar roll att man säljer tajta, färgglada flickkläder som inte håller till fyraåringar medan pojkkläderna är murriga, rymliga och hållbara. Allt sådant hör ihop på något sätt - hur vi ser på män och kvinnor.

Jo, jag....

Jag har en fundering till som skulle vara intressant att gå igenom.

Man kan se en tendens, tycker jag, att motståndare till brudöverlämning efterfrågar konkreta anledningar och gärna redovisar sina egna åsikter. De brukar inte så lätt bli upprörda eller läsa in egna tolkningar i andras inlägg.

Förespråkare till överlämning känner sig personligen påhoppade därför att de tolkar in lite extra i det som skrivs. De har oftast bara en känsla att redovisa och är inte heller intresserade av att lyssna eller argumentera med motståndare.

OBS! OBS! OBS! Detta gäller inte alla, det går inte att dela in folk i fack på det viset, men det känns ( ) som om det är lika ofta som när man säger: "jamen, det är för att han är man" eller "det är för att hon är kvinna". (Ni vet män är från Mars, kvinnor är från Venus.)
Har vi upptäckt en ny underkategori? Vi bor på olika sidor av Venus!

Intressant tanke, skulle vara kul att höra någon mer utveckla det. 

Ja, jag tycker ju att vi ska tänka på det också. Alla måste ta ett ansvar för sina handlingar annars går det åt skogen helt enkelt.
Om vi inte slutar förbruka jordens resurser i den här farten så lämnar vi inget till våra barnbarn och barnbarnsbarn. Det är jobbigt, men vi får inte blunda för det.

Om alla börjar ta sina första stapplande steg till en mer ansvarsfull livsföring så kanske det blir lättare och lättare.
Jag orkar inte heller tänka på att över 20 000 människor dör i bomullsindustrin varje år. Men jag är ansvarig, precis som du! Varje gång jag köper ett billigt bomullsplagg så medverkar jag till att någon dör. Jag kan ju faktiskt begära ekologisk bomull eller att arbetarna får betalt osv.

I det sammanhanget är brudöverlämning en piss i Nilen kanske, men just i den här tråden är det det som diskuteras. Sedan har jag inte sagt att man inte får (utom i kyrkan) och jag respekterar olikheter, men om man inte kan tåla att diskutera sina beslut eller innebörden av dem som det uppfattas av andra så är man lite överkänslig tycker jag.

Min mans kläder kostade mer än mina.

Att låta hela följet dansa in i en kyrka känns mer show och mindre gudstjänst. Det är ett typiskt tillfälle att välja en privat borgerlig vigsel.

En vigselgudstjänst är offentligt, inte privat. Vem som helst har rätt att närvara så att det finns regler för hur de ska gå till är inte speciellt konstigt.

Blommans förslag var bra. Om man tycker att det är jätteviktigt att brudöverlämningar sker i kyrkan så kan man engagera sig, till en början lokalt.  

Ja, bakgrunden är inte så konstig, den känner nog de flesta till även om jag faktiskt tror att väldigt många inte tänker på innebörden.

Däremot så säger många att de vill vara annorlunda och därför väljer brudöverlämning. Eller så skriver de som Burre säger att i just deras fall så passar pappa bäst, trots att han kanske inte ens har funnits med under ens uppväxt!

Man kunde tycka att om det var ett eget originellt val så skulle lika många komma fram till att de står sin mamma närmast och vill gå fram till henne. Eller en bästis som man har haft sedan man var liten. 
Men nej, om inte pappa finns tillgänglig så hoppas väldigt ofta mamma över och det blir en bror, farbror eller annan manlig släkting. Det verkar vara väldigt undermedvetet styrt till att en man ska lämna över kvinnan. Alltså inget fritt, eget genomtänkt val.

Någon tyckte ju här att mannen var familjens överhuvud och viktigast, så då är det ju inte så konstigt att man väljer så, men de allra flesta säger klart och tydligt att de är helt jämställda och självständiga. Frågan är om man verkligen är så självständig som man tror när det undermedvetna och gamla normer har ett så starkt grepp om ens tankar utan att man ens är medveten om det.

Jag vet att det tidigare har varit brudar som ändrat sig efter dessa diskussioner. De har inte tänkt på symboliken innan eller kanske inte känt till hur unik i världen den svenska traditionen är.

Några har tyckt att den nästan bortglömda traditionen att mötas på kyrktrappan där mannen lämnar över buketten som bruden inte har sett tidigare och där få ses för första gången under dagen har varit ett fint alternativ när man inte vill ses i förväg.

Andra har givetvis sin överlämning som planerat. 

Nu inspirerade du mig att damma av den här gamla tråden.
www.brollopstorget.se/Forum-1-4/m3292559.html 

Då undrar man vad marskalkarna betydde?
Skulle de gifta sig med bruden om brudgummen fick kalla fötter?
Jag tror att jag har hört något liknande, men precis lika vagt som det JustMeAndMyLove beskriver angående tärnorna.

Har någon några faktiska källor så skulle det vara jättekul att få höra. Annars kommer jag att tro att det är en faktoid till vidare.  

Fast jag tror inte att midsommarstänger har varit uppe på tapeten alls...så hur kan du vara så säker på att ingen tycker det?

Fast det där kan lika gärna vara någon 1800-talsforskares våta dröm...