Fler som inte är omtyckt av partners familjemedlemmar?

Men fy vad hemskt att tala illa om någon på det viset!
Varför är människor alltid så fixerade vid någon annans vikt?
Jag blir så less på sånt!
Hoppas du mår bättre snart!

Vad trist att läsa om hur ni haft det.

Men, jag kan verkligen tipsa om att byta preventivmedel för det kan i oerhört stor utsträckning påverka hur man mår och känner sig samt problem med viktnedgång!

Sen håller jag tummarna för att ni kommer hitta en bra relation till de som ni tycker är viktiga att ha i er familj och bland vänner.

Vad tråkigt att höra!
Jag blir mest irriterad över att dom pratar om er vikt!?
Varför måste dom bry sig om det?
Även om ni ÄR överviktiga, vad gör det? Ni kanske är jättenöjda med det, och varför måste det vara konstigt att vara lite mullig?
Själv tycker jag det är fint att vara lite större, har många överviktiga kompisar och tycker allihop är jättevackra! Det bästa är att två av dom är  helt nöjda med sitt utseende!

Förstår inte varför man måste lägga sig i hur andra ser ut!
Nej stå på er!
Ni är säkert jättevackra och jättetrevliga hur ni än ser ut! :)

Själv har jag lite problem med svärmor.. eller inte så lite! Men hon är trevlig ibland i alla fall..
om det nu inte är falskhet, men det får man leva med!

Hoppas ni löser situationen på något sätt!

I mitt förhållande är det min mamma som har problem med min sambo, men det är ju lika jobbigt för det... Hon tycker att han och hans familj är så olika min familj (en anledning till att våra familjer aldrig träffats trots att vi varit tillsammans i 1,5 år idag) och hon förstår inte vad jag ser i honom. Försöker att förklara att det är jag som är tillsammans med honom och undrar varför hon inte är glad för min skull...

Det är ju bra att de andra bröderna är justa i alla fall. Förstår inte hur så nära släktingar kan prata skit bakom ryggen. Verkligen dålig stil. Det man egentligen borde göra är väl att, utan aggressivitet, fråga dem varför de gör det, men det är inte så lätt. Det andra alternativet är att strunta i det och det är ju inte heller så lätt.

Styrkekram!

Starkt att ni sa till, en del gör ju bara så att de ser åt ett annat håll (vilket kan funkar bra det med ibland) såheja heja!! :)

Min karl har med en äldre bror och han är verkligen anit allt som har med förhållanden att göra och allt puttenuttigt med alla hjärtans dag som är på väg nu.. Egentligen är det väl att han inte är nöjd med sitt liv, eller jag vet ju att det är så. Han skämtar alltid så vulgärt om vissa saker tex om tjejer och behandlar min karl(sin bror) som skit vissa gånger och tror att vi ska ställa upp för honom jämt och ständigt medan han inte gör ett skvatt för oss.

Hans föräldrar däremot som är skilda.. Pappan är störtskön och rolig och glad hela tiden, dock lite velig med sina förhållanden. Vi kommer iaf bra överens.
Mamman och hennes gubbe är lagom. Vi är där och fikar/äter middag ibland och vi kommer överens..
Men vad jag tycker är svårt med mamman och hennes gubbe, är att prata med dom.. Dom tycker om motorcyklar och bilar och pratar gärna om gamla grannar och vänner och om gubbens jobb som jag inte vet något om :S Jag är väl inte den mest pratsamma människan, jag lider inte av tysthet direkt.. Men det är lite jobbigt ibland när man sitter helt tyst och inte har något att tillföra konversationen eftersom man inte vet något om det.. Och om jag börjar prata om något blir det helt tyst, så börjas det prata om något annat -.-

Jag fick inte heller någon gratulation när jag fyllde år haha,, det var 2 veckor sen nu och jag hade kalas då men ingen från karlns sida kom. Dom har inte tagit upp frågan om/när de kan komma heller.
De kom inte heller på min student eller ens sin egen sons kalas. Vet egentligen inte om det har att göra med att de inte gillar min släkt eller som de säger " ni har alltid kalas på så dåliga tider". De tycker inte man har kalas kl 14.00 på en söndag. De vill ha kalas på kvällen.. Men jag har många syskonbarn som är trötta och ska sova på kvällen så det funkar inte riktigt..
Det känns som att de inte gillar min familj/släkt faktiskt.. :/ undra hur det blir på bröllopet då!! Hahahaha om de dyker upp eller stannar hemma för tiden inte passar dom eller de inte vill vara i närheten av min familj/släkt x)

När det är vår dag, så förhoppningsvis får vi ett grattis från hans familj. Från hans bror blir det la ett "ahaa, vad ska det vara bra för, dumheter".. x) Tråkigt om det blir så, men vad ska man göra. Jag kommer vara glad iaf!

Att känna sig illa omtyckt av familjemedlemmar är jobbigt och oerhört sårande. Jag har själv haft problem med min svärmor, men med hjälp av min sambo tog tjuren vid hornen (fast det var otroligt jobbigt) och vi satte oss ner med henne och jag sa som det var att hon sårade mig och inte var snäll... vi sa oxå att varken jag eller hennes son accepterar detta. hon bad aldrig om ursäkt, men allt blev bättre... och om hon skulle börja igen så säger jag till igen..  Man måste se till allt bra alla männinskor har/är inte det som är dåligt, för vi alla har ju dåliga sidor..
Jag hoppas det ordnar upp sig för dig!! Stå på dig.

Som en klok kvinna sa en gång : släkten har man för att lära sig hur man inte ska vara, plocka det som är bra och resten slänger ni bort.
Nu menar jag inte att ni ska slänga bort släkten utan att man kan ta lärdom om hur man ska bete sig

jag har haft så pass mycket problem med min pojkväns familj att vi sköt upp vår förlovning för att inte starta ett tredje världskrig...

Nu har det blivit bättre mellan mig och hans mamma sen i julas när vi gjorde knäck och pratade lite allmänt och vi kom in på vad min familj tycker om hennes son (alla älskar honom) och vad jag tycker. sen dess är vi på nästan samma plan.  Jag och min pojkvän har varit ihop i 2 år nu.

Dock har vi hans pappa kvar... och det vet jag inte riktigt hur jag ska göra med utan får försöka ta honom med en nypa salt och är han för otrevlig så får jag ge tillbaka med samma mynt...

dock har det också blivit bättre nu och både min pojkvän och hans mamma går in och biter ifrån när det behövs...

Utan att gå in på detaljer förstår jag definitivt hur det är. MIN bror grattade inte mig på min 20 årsdag. Han bjöd ingen i familjen på sin 30 årsdag. Jag hade i flera år ångest på nyårsdagen för att jag inte visste om/hur jag skulle gratta min bror på hans födelsedagar, som är på hösten. Jag har spillt många tårar pga vår bristande relation. Nu är den okej. Vi ses någon gång om året och då är det rätt bra men annars visar han inget intresse alls för mig (tex frågar våra föräldrar hur det är med syskonen). Facebookvänner? Tss icke! Men avlägsna släktingar går bra tydligen. :-/ Så visst vet jag hur det är att inte vara "omtyckt" av en familjemedlem...

usch, jaa,  när det är helt tyst och man inte vet är det jobbigt..

Min pojkväns familj (hela) tycker inte om mig och de pratar knappt med oss, knappt med min pojkvän ens. Detta på grund av att jag inte är medlem i deras kristna sekt och att min pojkvän inte är aktiv där . Vi är mycket toleranta och vänliga med dem, men trots det kommer ingen från hans släkt att gratta eller ens närvara på vårt bröllop.. Suck.. Tänk att folk kan bli så låsta vid sin övertygelse så att de väljer bort sina familjer och barn.

Jag har tyvärr helt räknat bort dem ur mitt liv, jag förväntar inte att träffa dem en enda gång, men skulle bli glad om de ändrade sig någongång och förstod att de har ett barn och en svärdotter som bryr sig. De behöver inte prata religion med oss bara komma och träffa oss för att vi är familj.  

sorgligt.

Mina före detta svärföräldrar var som hämtade ur en annan värld. Exemplen är många men bland annat fick jag skäll för att jag hade mage att ta ut min egen tekopp ur skåpet på morgonen (detta var när vi båda fortfarande bodde hemma och därför bodde en del hos varandra), jag skulle minsann inte rota i hennes skåp! Hon kallade mig flicksnärta, inte till mig diekt men via min dåvarande pojkvän som fick en föreläsning om hur hemsk jag var.

Dessa hemska människor hade brutit med de flesta av släktmedlemmarna på grund av gud vet vad. När det skulle flytta in någon ny på gatan antog de redan innan de nya grannarna visat sig att de skulle vara hemska grannar och gud föbjude om de skulle vara kärringar med höcklen(slöja)!

Samma människor nekade sin egen dotter ett lån med motiveringen att de inte hade råd, dock hade de nyss lånat ut ca 50.000:- till min expojkvän och när detta uppdagades visade det sig att de nekat henne lånet på grund av att systern hade stått på min sida vid en ganska hetsig diskussion vid en middag några veckor tidigare... Mamman tyckte att dottern skulle straffas (hon sa detta ordagrant...). Helt galen människa.

Detta är bara en bråkdel av allt de människorna hittade på under de fyra år jag och exet var tillsammans.