Det här med tärna

Efter några års medlemskap på det här forumet undrar jag mer och mer vad brudarna tror att tärnuppdraget bör innebära egentligen. En del verkar behandla sina stackars tärnor som Askungen, som obetalt ska slita med inbjudningar, klänningsletande, möhippa, festprogram och gud vet allt bara för att det är en ära att få vara tärna.

En del säger upp bekantskapen med barndomsvänninan bara för att hon antytt att hon inte gillar klänningen bruden letat upp till henne. Ett tag hade jag tänkt ha handskar till min klänning. Både tärnan och min mor tyckte att det var onödigt. Blev jag sur på dem för det? Nej, varför skulle jag det? De har väl rätt att ha sin åsikt... och nu ett halvår senare har jag insett att de hade rätt. Jag har provat klänningen med handskar till och det såg för****ligt ut.

Min tärna, som är min syster, har ett enda uppdrag som hon MÅSTE utföra och det är att gå in bakom oss i kyrkan och hålla min bukett under ringväxlingen. Kanhända blir det hon som sammankallar till möhippa, vad vet jag. Vi har inget färgtema som hon måste anpassa sig till. Hon valde ut klänning för flera månader sedan och den passar henne och hennes stil perfekt.

Jag hoppas att hon vill följa med mig när jag sitter hos frisören, det är alltid trevligt med sällskap.

Sebastiána

Äldre 8 Feb 08:13

#7

MrsT2011 skrev 2011-02-07 15:58:46 följande:

Håller också med! Har reagerat starkt på att så mycket ska delegeras hela tiden, inte bara till tärnan utan till alla nära och kära. Bröllopstidningarnas vanligaste fråga till folk som gift sig är "vilket är ert bästa tips till blivande brudpar?"
Så gott som ALLA svarar "ta hjälp av bekantskapskretsen!" Ska ingen få vara enbart gäst utan att även pyssla trycksaker, fixa hår, ta bilder, laga mat, baka eller spela musik?

Precis! Det blir såklart lättare för brudparet om man tar hjälp av sin bekantskapskrets, men det är ju kul om det finns en bekanskapskrets kvar även efter bröllopet.

Att inte bjuda en i ett kompisgäng för att man inte gillar dennes flickvän eller inte bjuda en viss släkting för att denne inte stöttat en till 120% under bröllopaplaneringen eller att köra slut på vänner och bekanta innan festen ens har börjat är kanske inte en så bra start för framtiden. Bröllopet är ju inte någon slutpunkt utan början på en framtid. Man vill väl ha vännerna med i den.

Sebastiána

Äldre 8 Feb 08:22

#8

Det är ju inte fel att delegera saker, om det nu finns de som vill och kan hjälpa till, men man ska inte ta det för givet och man ska inte lägga för mycket på folk. Jag kommer att tänka på TV3:s "Vårt bröllop i era händer" som ett skräckexempel när familj och släkt jobbade nästan heltid med bröllopet en vecka: gjode om ett stinkande bussgarage till exotiskt indiskt palats och allt vad det var. Det var ett inspirerande program att titta på men jag kunde inte låta bli att tänka på hur trötta alla som hjälpt till långt in på småtimmarna i en hel vecka måste ha varit. Visst, de ställde upp frivilligt, men de hade nog inte kunnat gissa att det skulle bli så mycket jobb.

Man måste ha lite proportioner också. Jag tycker verkligen att det är deprimerande när brudar säger upp bekantskapen med gamla väninnor för att de sagt något dumt, inte gillat tärnklänningen, påpekat att det kan vara opraktiskt med släp på brudklänningen, inte varit intresserad/haft tid att sitta och göra hemmagjorda inbjudningar till 70 personer en helg. Orimliga krav på tärnan och lättkränkthet är ingen bra kombo.

Sebastiána

Äldre 8 Feb 10:07

#11

Chicita skrev 2011-02-08 09:39:32 följande:

Jag färstår tanken bakom detta.
Men jag tror att det tolkas in för mycket i det hela...
Att man vill ha lite engagemang av tärnan behöver inte betyda att man vill att hon ska GÖRA saker.

Jag har en tärna som sätter sig på tvären hela tiden. Hon tog inte ansvar för att titta på modell till sin klänning, hon hade 1000 ursäkter för att inte följa med och titta på tyg till klänningen. Men om jag ifrågasätter om hon verkligen VILL vara tärna så blir hon översvallande och säger att JA JA JA det vill hon VERKLIGEN, det ska bli SÅÅÅÅ roligt osv....
Jag har två krav. Klänningen ska gå i grönt (det behöver inte betyda att det är en grön klänning, hon kan ha en vinröd med grönt dekorband eller om hon vill ha vida ärmar så kan vi fodra dom i grönt och / eller ha ett grönt bälte eller hur hon nu vill göra) och det andra kravet är att det ska vara en 1300-talsmodell.
Och där finns det MYCKET att välja bland.
Jag kommer att sy hennes klänning och hon tycker att jag kan sy den sist av allt, när hon vet om hon kommer eller inte (!?!?).
När jag har sagt att jag inte kommer sy något annat när jag väl har börjat på MIN klänning så blir hon sur och menar att jag vill att hon ska ha en klänning som inte passar bara för att jag ska överglänsa henne (ja det är min dag, jag tänker inte lägga mest tid på hur HON ser ut)...
Jag har till och med erbjudit mig att sy om klänningen efter bröllopet till en vanlig festklänning eller till kjol och väst eller nåt liknande... Men hon bromsar ändå...

Det jag vill ha av henne är lite engagemang.
Jag vill i alla fall känna att hon VILL vara tärna, och inte bara säger det när jag pressar henne pga hennes ointresse.
Hon behöver inte GÖRA saker, men hon kan väl visa sig lite intresserad i alla fall?
Är det för stora krav?

Hmmm... det är ju lite märkligt att tacka ja till att vara tärna om man inte ens vet om man kommer till bröllopet.

Det här med tärna

INNEHÅLL