Att acceptera vår önskan på vårat bröllop verkar vara svårt!!??

Folk är fan helt hjärntvättade, det är som att allt vett går ur kroppen när de får barn. Visst, jag kanske blir likadan själv om jag får några, men ändå...

Hur oförskämd kan man bli, typ som det där snigel bee skrev om att hota med att ta med ungarna till kyrkan! Om man nu inte kan acceptera att ens välsignade ungar inte är bjudna kan man väl snyggt och prydligt tacka nej till bröllopet och släppa alltihop!

Folk tänker verkligen inte, här har jag pratat vitt och brett på jobbet om hur gärna jag vill ha det barnfritt både i kyrkan och på festen, och hur mina vänner med spädbarn dyrt och heligt lovat att gå ut med barnen under vigseln om de blir ledsna. Då säger min kollega: "Jag är nyfiken, så jag tänkte komma till kyrkan. Kan ju vara roligt för tjejerna att få se dig i brudklänning, så jag tar med mig dem!" Tjejerna är hennes tvillingflickor på sex år... Nej det kan hon glömma, jag ska förklara att hon är välkommen men att det faktiskt ser väldigt illa ut om någon som inte ens är bjuden tar med sig sina ungar när alla andra har lovat att komma utan sina barn!

Det borde inte bli några som helst problem, det är allmänt accepterat att brudparets egna barn (och syskonbarn faktiskt) är bjudna även om man i övrigt vill ha det barnfritt. Så har det varit på alla fem bröllopen jag varit på, inga sura miner nånstans. Stå på dig och hänvisa gärna till denna tråd om folk börjar gnälla! =) 

Visst, vem som helst får droppa in om de nu är nyfikna, jag fattar att kyrkan är en samlingslokal och att gudstjänster är öppna för allmänheten. Men jag har faktiskt rätt att komma med önskemål kring min egen vigsel. Och hade jag haft barn hade jag aldrig kunnat med att släpa med dem till en kollegas vigsel.

Det hade varit ok om folk kunde lära ungarna att man är tyst i kyrkan, så som vi lärde oss när vi var små. Men nu för tiden är det tydligen helt ok att låta ungarna skrika "titta mamma!" om allt man ser i kyrkan. Under flera år hörde jag inte nånting av vad kören sjöng på luciatåget, det slamrades med leksaker och gapades om allt stup i kvarten. 
I julas blev det luciatåg kl åtta på kvällen när de flesta barn var hemma och sov. Passade mig perfekt.

Jag tänker på när jag själv var liten: Vi var på semester i bohuslän och såg ett brudpar anlända till kyrkan. Inte fan hade mina föräldrar sagt "ja men det vore ju jätteroligt!" om jag hade bett om att få följa med in och titta. Tidigare var det vanligt hyfs och vett att låta bli, har inte ens reflekterat över att det skulle kunna bli ett problem med främmande familjer som tittar in på vår vigsel. Du skriver ju också "rent teoretiskt" och man kan ju hoppas att det stannar vid det...

I hear you! Håller med till 100%, och hur kul tycker småbarn det är att tvingas sitta tysta en lååååång stund? Alla tjänar på att INTE ta med barn till vare sig kyrka eller fest, inte minst barnen själva som garanterat har roligare med mormor eller någon annan barnkär person. Och passar det inte familjen i fråga kan man ju faktiskt tacka nej till inbjudan. Mina vänner som har barn i åldrarna 10 månader till fyra år är bara glada och nöjda att de får vara vuxna och njuta av en barnfri dag och kväll!

Ingen av mina vänner ammar när barnen blivit tio månader, självklart får spädbarn i liggvagn komma på bröllopet.

Tror inte det är särskilt vanligt att man enbart ammar när de är så gamla. De flesta börjar med puréer långt tidigare, och ingen jag pratat med ser detta som ett problem. Barnets mormor tycker det ska bli så roligt att passa sitt barnbarn i tio-tolv timmar (vi snackar faktiskt inte ens om en hel helg eller liknande) medan föräldrarna får gå på bröllop.

Helt rätt!! Har funderat kring hur vi skulle göra om man inte får barnvakt vid såna här tillfällen, lite svårt att sätta sig in i när man inte har barn, men man blir ju inte en heeelt annan person åtminstone. Tror faktiskt att jag skulle föredra att vi som par delar på oss. Till exempel om min blivande mans kompis gifter sig, då får jag vara hemma om det inte går att lösa med barnvakt. 

Nu handlar det inte om vad man får eller ej, det handlar om huruvida ens gäster har lärt sig vanligt hyfs och folkvett.
Har man ett önskemål om att det ska vara barnfritt även i kyrkan, då är det oförskämt av gästerna att inte tillgodose detta önskemål.

Som jag skrivit tidigare så förstår jag helt och hållet att vigseln är en gudstjänst och att kyrkan är en samlingslokal, men precis som jag har rätt att önska mig pengar till en bröllopsresa har jag även rätt att önska mig en barnfri vigsel, utan att behöva ta en massa skit för det.

Jag hänvisar fortfarande till det jag skrev om önskelistan. Vill folk hellre ge oss prylar då gör de det, snyggt och prydligt, inga sura miner. Samma sak med kyrkan, vill folk prompt ta med sig sina barn (och kanske även sina föräldrar och halva världen) då gör de det. Inga sura miner där heller. MEN folk blir ju uppenbarligen helt rabiata när detta med barn kommer på tal. Kolla bara på det Snigel Bee skrev om ett 40 min långt ilsket samtal som avrundades med ett triumferande "ni kan minsann inte hindra barnen från att komma till kyrkan i alla fall!" DET är oförskämt så det bara smäller om det!!

Ja du, vad kan jag säga... som du ser så har jag redan svarat på din fråga, det är flera dagar sen nu...

Det är just därför jag inte förstår varför TS och hennes blivande fick så mkt skit av denna släkting, deras 15-årige son behöver ju ingen barnvakt? Det måste vara detta med att folk prompt ska göra allting familjevis och aldrig dela på sig.

Ju mer jag tänker på det TS desto mer ledsen blir jag för er skull. Min mamma har fem syskon och när min kusin gifte sig var alla mostrar och morbröder med respektive bjudna, men de enda kusinerna var jag och min bror, på grund av att våra mammor dessutom råkar vara bästa vänner och vi har därför åkt på mängder av semestrar ihop när vi var små. Plus det faktum att jag var toastmaster. Vi var för övrigt 26 och 23 år gamla så diskussionen där handlar ju om hur man prioriterar när man har stor släkt.

Visst fanns det några som lite besviket sa "åh vad synd, jag vet att min son/min dotter var sugen på att vara med". Men alla var finkänsliga nog att uttrycka detta till brudens mor eller till mig istället för direkt till brudparet, och det var inga sura miner nånstans, de var bara lite snopna.

Nu är jag så "ful" att jag inte bjuder igen, den enda släkting som är bjuden på mitt bröllop är mormor. Min blivande man har ingen kontakt alls med sin släkt, därav denna nedskärning och fullt fokus på familj och vänner.
Klart att min kusin och henns föräldrar & syster gärna hade kommit, men de är så glada för vår skull och inte det minsta sura!

Stå på er, ni behöver inte ha dåligt samvete och det är helt och hållet deras förlust att de väljer att vara så ohyfsade...

Men det är väl bara trevligt med ett alkoholfritt bröllop! Ställ motfrågan "Varför är det så viktigt med alkohol?" Då brukar folk tystna. Eller klassikern "Är det ditt eller mitt bröllop?"

Om det blir reaktioner på detta med barnen tycker jag att ni ska försöka förklara att det i så fall behövs ett extra barnrum med en "barnflicka" som fixar aktiviteter för barnen etc (vanligast att man gör så när man bjuder barn) och att ni inte har möjlighet att ordna detta. Eller också kan du säga att du hellre ville satsa på en vuxenfest där föräldrarna kan slappna av och bara vara gäster. Blir det bråk kan du ju nämna att det kändes viktigare att bjuda respektive, men det är kanske bara provocerande...

Alla har sina skäl och folk har ingen rätt att bli förbannade, de ska bara bli glada över inbjudan och tacka nej om det inte passar.

Håller med till 100% i allt du säger, folk är fan inte kloka och har inte utrustats med något som helst folkvett...
Tycker det är så sorgligt att många blivande brudpar ska behöva stångas och slåss med nära och kära, dvs de människor de helst av allt vill ska förgylla deras fest med glädje och uppvaktning. Det är verkligen ett privilegium att bli bjuden på ett bröllop, det är ju helt sjukt att det finns vissa som i efterhand ångrar att de bjöd en enda människa och istället önskar att de hade lagt de pengarna på en resa till maldiverna...

Har dessutom en känsla av att det bara är när det kommer till bröllop som folk beter sig som dårar, jag har då aldrig hört talas om en 30-årsfest eller liknande som har samma grad av utskällningar, har ni? Där kan man ju till och med skriva "medtag egen dricka" utan att nån blir sur.

Det är delvis därför jag inte fattar vitsen med att sitta och pilla med femtielva godispåsar och lekar till gästerna...
Sura kommentarer verkar man inte komma undan hur mycket man än anstränger sig...
Vi får inte ens ha valet att gifta oss ifred utan det ska gnällas över att vi väljer att ta detta kliv innan vi köper hus och försöker få barn...

Men jag inser att det till viss del är helt andra diskussioner, som också har visat sig vara heta potatisar här på BT...

Klart att de allra flesta kommer dyka upp! =) Folk är bara disträ och glömmer att höra av sig, eller också väntar de med att höra av sig till sista OSA-datumet, det är väldigt vanligt!

Alltså det är så himla långsökt vilka grejer gästerna kan komma dragandes med. Idag fick jag ett mail från min blivande mans pappas fru där hon berättade att de var eld och lågor och glatt tackar ja till att komma på bröllopet. Sen kommer det: "Hur mycket släkt har ni bjudit? XX (min blivande man) har ju en faster som bor i stan."

Så trött blir jag... Vad har folk för rätt att ifrågasätta att vi bara bjudit våra familjer?
Jag begärde att få göra ett undantag för min mormor och det hade min blivande ingenting emot.
Men han har själv sagt att han inte har några som helst planer på att ta upp kontakten med sin släkt, punkt slut.

Min stora släkt som jag har hyfsat nära kontakt med har inte gnällt alls, de verkar vara glada för vår skull och tycker vi gör helt rätt som väljer ett litet bröllop.

Ett tillägg till mitt inlägg ovan: När jag visade min blivande mailet log han lite och sa "Äsch, det är väl bara att svara att släkten inte är bjuden!" Tack och lov för min kärlek, han vet hur lätt jag har att hetsa upp mig över smågrejer och precis lika lätt för att göra mig på gott humör igen!