• Chicita

    Blir lite trött...

    Man kan ha varit sambos i 30 år innan man gifter sig och det kan kracha efter ett år...
    Man kan gifta sig på en impuls med en främling i Las Vegas och det kan hålla en livstid...

    Tidsaspekten är inte det viktiga här, det viktiga är att du känner att det är rätt.

    Det finns inga garantier i livet, men man kan alltid göra det bästa man har för stunden.
    Försök strunta i dom negativa människorna runtom dig och fokusera på det som är bra, och dom vänner och släktingar som är glada för din skull.
    Det är ju DOM som du bjuder på bröllopet i alla fall.
    Gnällpellarna kan du ju hoppa över i inbjudan Flört 

    Lycka till 

  • Chicita
    MrsT2011 skrev 2011-02-14 16:22:49 följande:
    Åh vad roligt, grattis till frieriet och det kommande bröllopet!! =) Skit i vad folk säger, men jag förstår att det är lättare sagt än gjort... 

    Jag har lite samma problem som du fast ändå inte. Det är många runt omkring som inte kan begripa hur vi kan välja att gifta oss innan vi försöker bli med barn. De verkar tycka att vi är gamla som gatan (jag är 30 och min blivande 36) och att det är HÖG tid att vi satsar på barn om det nånsin ska bli några. Visst, vi har varit ihop i tre år, men hur kan folk anse att det angår dem i vilken ordning detta sker?

    Det är inte våra familjer som gnäller utan de är istället eld och lågor över bröllopet. Utan det är mina så kallade vänner som bundit upp sig med barn och hus och inte har råd att gifta sig längre... Anar jag en viss avundsjuka från deras sida eller vad är det frågan om?

    Tycker du ska stå på dig och klippa av allt gnäll med kommentarer som "och på vilket sätt angår det dig?" eller "är det du eller jag som ska gifta sig?" Det brukar hjälpa! =)

    Lycka till med allt, det kommer bli underbart!!
    Oj.. har vi samma vänner Förvånad
    Jag och min M2B är 37, vi kommer att ha fyllt 38 precis dagarna innan bröllopet.

    Jag har flera jobbiga förhållanden bakom mig, och även flera missfall, bland annat ett där jag fick en druvbörd och alltså förbud för att skaffa barn under det närmaste året...
    Jag och min sambo ville först stadga oss, och sen eventuellt skaffa barn.
    Vi tycker att det är viktigare att känna att vi verkligen hör ihop först och ta dom där "skaffa hus"-problemen mm innan vi drar in några barn i det hela.
    Så därför har vi väntat.
    Men vissa av mina vänner tjatar konstant. Och nu när dom fick veta att vi skulle gifta oss så tror dom att det är för att jag är gravid. Vilket inte stämmer alls...

    Dom som är värst är ju dom ogifta med barn, de som så att säga "fastnat i barn-stadiet" och eventuellt köpt hus för "barnens skull" och därigenom nästan tappat bort varandra.

    Jag anser fullt ut att om man inte har en stabil grund så kommer inte barn att få förhållandet att funka. Och om man HAR en stabil grund så spelar det ingen roll i vilken ordning man tar saker och ting.
    Jag vet inte om jag kan få fler barn efter druvbörden, dom gjorde en miss när dom tog bort den efter missfallet. Men det visar sig när vi börjar försöka på allvar.
    Pressen från vännerna är dock det bästa preventivmedlet.

    Så det ens vänner bör tänka på är att leva sitt eget liv och låta oss leva vårt.
    Stötta och var där för varandra men lämna avundsjukan hemma... 
  • Chicita
    MrsT2011 skrev 2011-02-14 19:10:45 följande:
    Ursäkta att jag klipper hejvilt i ditt inlägg men du satte verkligen huvudet på spiken, hade lika gärna kunnat skriva detta själv!

    Vi "dårar" som väljer att gifta oss först får stötta varann istället! =)

    Och du, önskar er all lycka och håller tummarna för er i kommande försök att få barn!
    Klipp du, jag lider av "mundiarre" eller motsvarigheten (fingerdiarre? *S*...)

    Jepp, vi får hålla ihop ;) 
    Känns ju faktiskt rätt skönt att någon mer känner likadant som man själv gör...

    Tack Solig
    FrökenLG skrev 2011-02-14 21:46:20 följande:
    Tusen tack för alla peppningar!! Såklart struntar jag i vad alla tycker egentligen, allt finns där o det stämmer så otroligt bra o det känns bara bättre o bättre, men ibland blir man bara matt..

    Det där med att skaffa barn först har jag också hört.. skaffa barn kan man tydligen göra direkt, men inte gifta sig! Jag inser ju att vid 32 är det inte givet att det blir barn, men jag har ju aldrig förr ens velat försöka, så det har inte varit så mkt att fundera på, hoppas att det är min tur nu, man ska väl ha bröllopsnatten till nåt  :)
    Ja snacka om prioriteringar liksom...
    Ett äktenskap kan man ju alltid avsluta om det visar sig att ens partner var en idiot.
    Men barnen kan man ju inte "radera" liksom... Varför stressa med det som är det viktigaste av allt... Ett barns liv och uppväxt?
    Jag förstår inte hur vissa tänker... verkligen inte...

    Lycka till med både man och eventuella barn :) 
     
Svar på tråden Blir lite trött...