Jag kommer nog aldrig få gifta mig =(

är då inte tjejerna lika sviniga som inte bryr sig om att deras stora kärlek i livet inte vill gifta sig? de kanske har fullt förståeliga skäl till detta? jag blir faktiskt lite irriterad på att det alltid per automatik är männen som är svin och kvinnorna de gråtande offren - det kan precis lika gärna vara så att det är männen som fallit offer för kvinnan.

framförallt tror jag att detta blir ett problem om man inte redan på ett tidigt stadie diskuterar ens personliga inställningar till denna typ av val i livet; bröllop, barn, hus osv.

TS, jag har inga smarta universalråd att komma med. kanske ni helt enkelt behöver sätta er ner och diskutera era respektive förväntningar på ett liv ihop? bröllop behöver ju inte innebära ett stort hål på kontot - man kan göra det enkelt och vackert, precis som du beskriver här i tråden. har du beskrivit det så för honom? har han gett några klara anledningar till att inte gifta sig? vad är det som gör att han känner att det är ett steg han vill hoppa över?

min blivande man var så otroligt anti både att gifta sig och att skaffa barn, vilket vi diskuterade redan en av de första gångerna vi träffades, så jag trodde det var nånting jag helt enkelt fick lägga på hyllan. jag accepterade också att behöva lägga det på hyllan, det var ju just honom jag ville ha och leva mitt liv med. men uppenbarligen hade samtalet satt nån form av sten i rullning hos honom; för knappt två år senare friade han och till sommaren gifter vi oss. dessutom har han så smått börjat prata om barn, så rätt som det är sitter vi där med barn också. 

fast just här på BT så är väl dessutom kvinnor överrepresenterade som användare?
det är dessutom bara den ena sidan av historien som vi får - nämligen (oftast) kvinnans subjektiva upplevelse av det som händer eller har hänt, eller för den delen inte kommer att hända.
jag tycker inte att vi övriga egentligen har några som helst möjligheter att göra en bedömning kring "vems fel" o.s.v. - vi har ju inte hela bilden klar för oss.
därför är det också helt förkastligt att döma ut människor som vi inte haft en möjlighet att höra.

när det gäller den här typen av inlägg är det snarare så att vad vi kan göra är att lyssna, uppmuntra, berätta om egna erfarenheter och ge eventuella råd utifrån dem utan att lägga någon värdering i huruvida den andra parten i förhållandet utgör någon form av "problem", har "fel" osv.

det är inte okej att kalla folk för svin, idioter och utan förståelse för andras känslor utan att ha någon aning om vilka motiv de har för sina livsval. då är det snarare vi som är svin, idioter och utan förståelse för andras känslor. 

men jag tycker att kvinnan lika gärna isåfall skulle kunna innefattas under det begreppet - det finns ju även många kvinnor som inte tar hänsyn till männens känslor, eller hur?

enligt min egen erfarenhet brukar "jag är för gammal" och dylika argument dessutom dyka upp när man känner sig trängd eller inte vill ange det "riktiga" skälet.

tänkte inte hon på att han kanske inte ville gifta sig när hon valde honom? ska han straffas bara för att hon inte vill ge sig angående bröllop? om hans stora dröm är att leva ett lugnt samboliv i ett hus på landet - vill inte hon förverkliga den?

jag skulle mycket väl kunna tänka mig att man även denna gång inte har pratat igenom ordentligt vad ens respektive inställningar till "stora val" i livet är. jag tror att vi alldeles för ofta skippar just denna diskussion, kanske för att man är rädd att få svar man inte vill ha, kanske för att man drar sig för att ge sig in i en diskussion som har en tendens att bli lite eldfängd. likväl är det av yttersta vikt att man diskuterar hur man ställer sig till äktenskap, skaffa barn, skaffa hus, flytta nån annanstans osv. konsekvensen blir att man har två parter i ett förhållande med två olika sätt att se på förhållandet och ens gemensamma framtid. det brukar inte vara nån höjdare.