Bara säga ja till varandra i kyrkan????

Som fler tidigare sagt: ja, löften är ett måste i den svenskkyrkliga vigselordningen. Men som någon sa: man måste inte säga dem i mikrofon eller högra än att partnern samt prästen hör. Vill man säger man efter prästen, vill man läser man innantill, vill man säger man utantill. Man kan skriva egna, men det finns vissa saker de då ska uppfylla,

Att den ena parten (eller båda) är nervösa för att stå inför folk är inte ovanligt. Men jag har bara goda erfarenheter som präst i snart 11 år och otaliga vigslar. Man tittar inte på församlingen utan på varandra (brudparet) vid löftena (och egentligen under hela vigseln, man måste inte vända sig om förrän man ska gå ut igen!).

Prata med er präst när det närmar sig så hittar ni kanske fler knep för att hålla nervositeten i schack tillsammans.

Nej, det kan inte bero på präst. Men det kan vara så att man inte minns allt som händer. Särskilt inte när det kommer efter varandra -man liksom väntar på jaet. Löftena kommer därefter, innan ringväxlingen. Och det är inte alltid alla hör vad de säger därframme -särskilt om man läser löftena själv för då blir det ju inte så tydligt som när man ska härma nån annan.

Apropå att glömma: hade en brud som gifte sig för andra gången -hon var helt övertygad om att de inte hade haft hindersprövning på det första bröllopet. Det är jag hundra på att de hade även om jag inte var där. Men det hade blivit en rätt stor grej om de inte haft det...

En välsignelse över borgerligt äktenskap får inte utge sig för att vara annat än just vad det är, därför har den ordningen inte med frågorna, löftena, ringväxlingen och tillkännagivandet. Det som är kvar är lovprisning, inledningsord, bibelläsning, bön över ringarna (vilket iofs innebär att man sedan måste sätta dem på varandra igen), förbön, Fadervår/Vår Fader och välsignelsen -och så psalmer då.

Jag är säker på att det löser sig! Antingen så läser han innantill på en lapp, eller så säger prästen före. Och som sagt, det behöver inte höras särskilt högt.

Det ser ut som vigselordningen, med undantag av det jag skrev ovan.

Att förnya sina löften finns ingen fastlagd ordning för så den kan prästen och paret utforma lite som man vill.