Min bror ligger på sjukhus
Hur han hamnade där spelar ingen roll, jag tycker bara att det är så tungt just nu...
Han kommer troligen inte behöva vara kvar där så länge, och kanske blir han frisk innan vårt bröllop. Det känns ju som en tröst såklart, men man blir ju halvt schizofren av detta.
Tack och lov för min kärlek, han är ett ovärderligt stöd. Men om JAG känner mig splittrad i sorgen över att min bror är sjuk och den samtidiga glädjen över bröllopet, då är det ingenting mot hur mina föräldrar mår.
Ni kan ju föreställa er, enda sonen ligger på sjukhus och enda dottern ska gifta sig. Splittrade känslor är bara förnamnet.
Förra måndagen skickade jag inbjudningarna, på tisdagen fick jag beskedet om min bror. Hela veckan har vännerna hört av sig och varit eld och lågor över inbjudan, snacka om att de blir snopna när man berättar vad som hänt...
Ville bara skriva av mig lite, är så ledsen just nu. (och samtidigt så glad... kärleken till nära och kära rymmer många dimensioner...)