11 juni 2011

Vi ska gifta oss den 11e Juni :) Har blivit lite, eh, intressant då vi fick göra "om" en hel del  nu i januari. Men är rätt exalterad av att börja komma igång med detaljerna :) 

Det går. 
Fick byta mottagningslokal nu i januari, lagom, eh, stressigt.
Den gamle begick kontraktsbrott och då de hade färdig menu som bröllopstårtan ingick i så får jag nu sätta mig med catering och bestämma allt i detalj och välja tårta (avdelningen "couldn´t care less" från början...). Byta florist och tänka om helt för de två ställena vi har från då till nu är helt natt och dag, så hela upplägget blir annorlunda.

Sånt som händer ;)
(i keep telling myself)

I mitten av mars ska jag ha fyra dagar med total immersion, haha, florist och catering och tårta (denna jäkla tårta..). Som tur är har jag iallafall brudgummen som är densamme. ;)

Och klänningen.
Och fotografen.

Ja just det. Göra om inbjudningarna.
Helt nya.
Skitkul. (Ursäkta språket.)

Så jag ligger lite efter i vissa saker, haha, känns kanske sådär när vi har haft en 18 månaders-förlovning och allt var visst det fixat i tid, men jag tycker ju att det kunde ha varit värre - och hoppas att det inte blir det!

 

Jag känner mig stressad på allvar nu, för första gången.
Tjejen som gör mina inbjudningar har försvunnit, hon kan ha dött för allt jag vet. Bara *poff* borta. Inte ett pip har jag hört på två veckor, från att ha mailat konstant och skickat mig två omgångar med prototyper.

Mina inbjudningar skulle redan ha kommit. Jag sitter alltså fortfarande utan inbjudningar, och Plan B den 20e mars börjar känns som elfte timmen.....

Annars har helgen varit produktiv, vi har hittat klädsel till blivande maken (en pärs, sammanfattat http://lasoleromana.blogspot.com/2011/03/jag-vs-det-italienska.html), 
vi har bestämt catering och blommor, dekoration etc.

Saknas bara......inbjudningarna?  

Hur går det för alla andra 11. - Juni brudar??  

Vi har graverat våra ringar med varandras namn och 11.06 - 2011. Klassiskt så det dånar, men hade väl inte återhämtat mig från chocken av att ha valt en slät guldring än, när vi valde graveringarna 
Min förlovningsring är i platina, och jag var såå säker på att ringen skulle vara samma, men nehej då. Fästmannen har sin farfars ring som han fick för några år sedan innan farfar gick bort, och det var även den han friade med, och den är i guld. Så jag stod där i butiken, tittade på hans hand, tittade på min, fram och tillbaka i hundra år ungefär.. och jag vet inte hur jag ska förklara magkänslan, men jag valde likadan. Det kändes mer rätt, helt enkelt.

Nu är det 6 veckor kvar.
Galet.

Jag har fyllt 100 påsar med italiensk chokladkonfetti och 100 presentaskar med dito.
Jag har svurit mina värdelösa weddingplanners åt h-e och tilbaka då de hade missat att boka hotellrum till mina 40 gäster, och jag får reda på det för att mina vänner ringer mig och undrar lite försiktigt varför de inte kan boka rum på hotellet jag har angett i inbjudan?

Needless to say, arg som ett bi. Sedan ringde jag upp ett annat hotell i närheten, och som tur var är de större och vi ska vara där istället.
Men är inte poängen med weddingplanners att de ska göra ens liv enklare..? Mina har missat poängen helt.

Annars.....klänning och make up-prov nästa lördag!