Det här med porto, suck...

Vi hade lite tur med frimärkena...
Hade räknat med att vi skulle behöva köpa två frimärken per brev, alltså 12:-/styck inom Sverige och Europa, eftersom vi ska ha kort + informationsblad + lacksigill + kuvert. Och eftersom lack går sönder i posten (frankeringsmaskinerna förstör tydligen sigillen) hade vi räknat med att få lämna in alltsammans på Postmuseet i Gamla stan. Och eftersom vi är i USA under våren hade vi tänkt ordna med att vänner skulle få frakta de färdiglackerade inbjudningarna till Stockholm, där en marskalk skulle ta över och ta med dem till Postmuseet manuell hantering.
Tala om komplicerat!
Som tur är har vi nu hittat fint lack i USA som ska klara postgången, och breven visar sig väga 23 gram -- d v s ligga under den amerikanska gränsen för normalbrev (som är ≈28 gram, inte 20). Så nu klarar vi breven för 98 cent styck (drygt 6 kronor) som är den internationella taxan, d v s det blir ungefär halva budgeten, eller en fjärdedel av vad brev till t ex Asien kostar (98 cent mot 24:- från Sverige). Och vi slipper involvera bekantskapskretsen med att fixa med våra Bridezillish inbjudningar..!
Men, amerikanska Posten är inte att leka med. Otroligt svårt var det bara att klura ut vad portot skulle bli till olika länder -- och även om det finns mängder av fest- och bröllopsfrimärken är valörerna bara anpassade till inrikesportot 44 c, så vi får pussla lite med andra (tristare) motiv.