En sten föll från mitt bröst...

Tack 

Aniara: Vi har hängt ihop sen 96 då hon började hjälpa mig med min häst efter att jag pulveriserat ett ben i foten.
Efter det så har vi haft häst tillsammans och hängt i samma kompisgäng. Vi har varit mer eller mindre som syskon. Mer syskon än vänner nästan.

Men jag har nästan hela tiden haft dåligt samvete för att innerst inne så har jag stört mig liiiite på hennes sätt.
Hon är ju så snäll och go för det mesta så jag har förlåtit och ursäktat och till och med försvarat henne när andra har stört sig på henne...
Men det har bara blivit värre och värre.
När hon flyttade tror jag att jag började få upp ögonen för hur hon faktiskt är.
Men det har tagit flera år ändå. Och nu var det liksom bara droppen.
Jag har känt dåligt samvete för att jag har tyckt att hon varit krånglig och för att jag har klagat över henne.

Men nu så känns det bara underbart och jag inser vilken black om foten hon har varit för mig  

Det svåraste är ju skuldkänslorna jag haft och som ni andra säkert känner igen er i (ni som haft liknande problem).
Tankarna om att "det kanske är JAG som är problemet... XX är ju faktiskt snäll, vad gör jag för fel?"

Jag mådde verkligen skit i går när jag tackade för mig, ångest och skuldkänslor hela dagen.
Tankar om "vad ska andra säga?" kom och gick.
Men dels kom en revloution i går kväll när jag och min M2B var ute och gick med hunden och jag pratade om henne och att jag valt bort henne nu. Och insikten om att hon nog har varit en sorts snuttefilt...
Vi har haft så fullt upp med husbygge och allt sånt nu så att vi har inte orkat tagit tag i nya vänskapsförbindelser och jag har ju alltid haft henne att falla tillbaka på liksom. EN vän i alla fall, så att säga...
Men insikten när jag pratade med sambon i går var att vi har många potentiella vänner som vi inte ens har tagit tag i. Dom finns där, vi har bara inte haft tid att bjuda hem dom eller umgås med dom utan vi har rullat på i gamla vanor och ovanor förutom husbygge och jobb.
Och nu har vi ju tid och plats för dom istället för att försöka bolla med hennes humörsvängningar hela tiden... 

Kattpoet: Jag har en dopklänning hemma som jag sydde åt hennes son, av det tyg som blev över när jag sydde hennes bröllopsklänning. Det var en av gåvorna hon fick på sin bröllopsdag av mig.
Den ska jag brodera hans namn och dop-datum på som jag har lovat, och sen tänkte jag skicka den till henne med en önskan om att få tillbaka det som är mitt.
Hon har fått med sig kläder till sin make som han skulle haft på vårt bröllop bland annat. Och det vill jag ju ha tillbaka nu.
Tänkte där också skriva något om att jag vet att jag ändå aldrig kommer få tillbaka dom där pengarna, så hon kan behålla dom. Bara jag får tillbaka det andra som är mitt eftersom jag behöver det...
Pengarna har jag insett för länge sen att jag aldrig kommer få tillbaka. Skulden var på nästan 7000 från början, men jag har dragit av massa saker på den genom åren. Hon passade mina marsvin när vi var på semester (hon har ca 50 st själv, så mina 2 har ju knappt märkts + att jag skickade med mat åt dom och pengar att handla mer grönsaker för om dom tog slut. Men jag drog ÄNDÅ av 500:- för varje gång hon passade dom. Bara för att få skulden att minska så hon kanske i alla fall skulle göra ett försök att betala lite på den NÅN gång)
Men som du säger så måste jag släppa det där för att kunna gå vidare...

Olga: precis... Det har alltid varit nåt, men jag har förlåtit. Försökt komma underfund med vad i det hela som varit MITT fel osv... Och det långt innan bröllopet ens kom på tal.
Alltså jag fick knappt ett tack för allt jobb jag la ner på hennes bröllop. Och nu har hon försökt förändra mitt eller bara klagat...
Så nu blev det bara droppen som fick bägaren att rinna över...

På den andra sida jag finns på på nätet så har hon nu raderat tjafset där jag säger till att jag inte vill ha något mer med henne att göra och önskar henne lycka till med sitt liv i framtiden.
Och så beter hon sig som om det aldrig hänt. Få se hur lång tid det tar innan hon märker att jag inte svarar henne i de trådar hon skriver...

Han är rätt bestämd på att hon ska sköta sin egen ekonomi. Så jag tror inte att han kommer att hjälpa till något där. Speciellt inte sen skulden är sen innan dom träffades...
och det gör det ju ännu surare för mig nu då... Eftersom jag hjälpte dom så mycket med deras bröllop, deras sons dop mm mm.

Det är ditåt det är på väg, jag ska bara klippa dom sista banden till dom...
Som att skicka dopklänningen.
Trots hennes beteende så ska jag göra klar det jag lovat. Dvs brodera in hans namn och datum för dopet

Ja om man lånar så ska man betala tillbaka...

Här var det snarare att hon inte betalade sin del av vad det kostade att ha hästen.
Jag minns en månad som hyresvärden var på oss om hyran (vi var inte sena eller så men hon undrade när hon såg mig om jag hade pengar på mig) och vi skulle ha ut tillsammans dagen därpå för att betala...
Jag råkade ha pengar på mig så jag gav hyresvärden och sa till min kompis att hon kunde ge sin del till mig.
Och jag får till svar "vad bra, då är det ju betalt. Då behöver jag inte betala den här månaden för jag har lite ont om pengar"  Va???
Jamen jag då? Pengar växer inte på träd för mig heller *suck*

Kattpoet... jo jag förstår hur du resonerar där... Vissa kan behöva få tänka över vad dom gjort för fel (som dom säkert gör när man slutar höra av sig) och ibland kan dom säkert bättra sig av det.
Och nästan alla är ju värda en till chans. Men långt ifrån alla

Millemoj: jo precis, det började kännas jobbigt.
Det var bökigt, jag måste tänka på hur jag uttryckte mig konstant. Hon tog illa upp för skitsaker och klampade själv i klaveret flera gånger utan att fatta osv...
Så det har gnagt länge nu.
Så en annan liknelse är ju den där sårskorven som man pillar och pillar på... Och till slut ramlar den bort  

MrsT2011: Ja det är ju en stor del det där med hur ANDRA ser på ens handlingar...
Ibland är det svårt att rättfärdiga eftersom att vissa inte vet bakgrunden eller känner personen så väl och ändå drar sina slutsatser...

Men det gäller ju att försöka stå på sig i alla fall :)
Du gjorde rätt som bröt med henne, och du fick ju det bekräftat genom att även en annan gjorde samma sak... :)