En sten föll från mitt bröst...
Underbart att höra, klart att det är hemskt att behöva säga upp kontakten med folk, men du kommer må så bra som du mår nu för all framtid, jag lovar! Modigt av dig, delar verkligen din glädje! 
Inlägg från: MrsT2011
|
-
-
Tycker du gör helt rätt, har aldrig förstått mig på folk som lånar till höger och vänster men aldrig betalar tillbaka!Kattpoet skrev 2011-03-06 10:07:55 följande:Då ska du skriva av dem från vänlistan. Jag är tjejen som har berättat för folks föräldrar om deras barns skulder, när jag kännt mig utnyttjad.
Men det är jag det, jag brukar bara säga ja jo vi är inte vänner längre eftersom hon/han bara lånade av mig hela tiden och aldrig betalade tillbaka. -
Helt perfekt, skönt att föräldrarna är vettiga. Gillade även din idé med att efterskänka skulder via presentkort, där får de så de tiger! =)Kattpoet skrev 2011-03-06 11:53:34 följande:Jag faktiskt fått tillbaka pengar på så satt av föräldrar, en kille skulle åkt till Mallorca med sin föräldrar, de istället gav mig pengarna och så var lånet löst och han fick vara hundvakt istället.
-
Hemska människa! Tur att du aldrig mer behöver ha med henne att göra... Egentligen borde du låta några bandidos-snubbar driva in skulden åt dig...!Chicita skrev 2011-03-06 12:35:28 följande:Ja om man lånar så ska man betala tillbaka...
Här var det snarare att hon inte betalade sin del av vad det kostade att ha hästen.
Jag minns en månad som hyresvärden var på oss om hyran (vi var inte sena eller så men hon undrade när hon såg mig om jag hade pengar på mig) och vi skulle ha ut tillsammans dagen därpå för att betala...
Jag råkade ha pengar på mig så jag gav hyresvärden och sa till min kompis att hon kunde ge sin del till mig.
Och jag får till svar "vad bra, då är det ju betalt. Då behöver jag inte betala den här månaden för jag har lite ont om pengar"
Va???
Jamen jag då? Pengar växer inte på träd för mig heller *suck*
-
Precis, och dåligt samvete ska man bara slänga ut genom fönstret utan att öppna det. Man ska ALDRIG ha dåligt samvete för att man prioriterar sitt eget välmående när den andra personen bara beter sig uselt.
Jag sa upp bekantskapen med en tjej för tio år sedan. Hennes självgoda beteende var väl ok så länge vi bodde på varsitt håll, men när jag träffade en kille som bodde i samma stad som hon och jag flyttade dit för hans skull, då orkade jag inte längre. Hon hörde av sig hela tiden och till slut sa jag att vi inte hade något gemensamt och att jag föredrog att inte träffas.
Jävlar vad ledsen hon blev. Och inte blev det bättre när en annan tjej från samma gäng gjorde exakt samma sak mot henne två år senare. Endast en tjej i vårt gamla gäng har hållit kontakten med den jobbiga tjejen, och en massa folk (bland annat tjejens pojkvän) har gjort sitt bästa för att få oss att må skit över hur vi behandlade henne.
Men när jag tvingades umgås med henne en hel dag på vår gemensamma väns möhippa, då insåg jag att jag gjort rätt från början. Jag hade gått under av irritation och frustration om jag skulle fortsatt umgås med denna människa.
Man ska följa sina instinkter, rensa i sina relationer och satsa allt man orkar på de relationer som verkligen betyder något, de relationer där man känner att man verkligen vill ge av sig själv och där man får tillräckligt mycket tillbaka.