Hur tackla svärmors tårar?

Oj, vet inte vad man ska säga... Du tror inte att hon själv genomgår något jobbigt just nu så det här blev bägaren som rann över och bekräftelsen på hennes eget misslyckande. Eller har ni nån annan fnurra på tråden sedan tidigare, är ni väldigt unga eller har varit tillsammans väldigt kort tid? Låter ju onekligen som om det ligger nåt annat bakom med väldigt mkt instängda känslor som rann över vid det här tillfället.

Har ni träffats igen sen dess, hur var det då? Misstänker du att hon sa något mer, något värre till din sambo i enrum?

Känner verkligen med dig, hade en del bekymmer med blivande svärmor i början men det har förändrats helt sista året. Men många, många tårar gick åt från bådas håll även om vi sällan grät när den andre var med. Men det hände oxå. Men det finns hopp...

Jag kan ju berätta att min blivande svärmor blev helt knäckt och storgrät när sambon berättade för henne att vi tänkte börja titta på lägenheter tillsammans för 4 år sen (hade då känt varann i ungefär ett år). Han har haft det tufft på många sätt och varit den som hon hållt under sina vingar i alla år. Jättejobbigt och jag har gått många år och känt att jag var tjuven som stal hennes guldgosse. Ändå har hon hela tiden haft ett hjärta av guld och varit SÅ glada för oss men hon hade själv sån separationsångest att allt annat kom i skumundan. Tror du inte det kan vara nåt sånt i din svärmors fall oxå? Hon kanske känner att hon "förlorar" honom (som min svärmor kände när han flyttade ihop med mig och samtidigt hemifrån) och behöver tid att landa i det nya?