Hur tackla svärmors tårar?

Jag förstår inte denna ständiga diskussion om ålder överallt. Jag är 23 och har en dotter på 18 månader, planerar en till samt bröllop nästa år. Ständigt får jag höra om hur jag kommer ångra mig senare i livet och känna att jag missat alldeles för mycket; att jag borde vara ute och supa skallen av mig, resa till diverse partyländer och ligga runt. Sedan ska jag plugga tills jag är 30+ & kanske, kanske, kanske, om jag hittat någon stabil person att vara med, så får jag sedan lov att börja starta familj när jag är en sisådär 36-37 år. Jag respekterar att alla inte vill/kan/är mogna för att starta familj tidigt, men jag önskar att folk kunde respektera att jag absolut inte skulle kunna tänka mig att få mitt första barn vid 30+. & bara för att man är redo för äktenskap är det såklart inte säkert att man är redo för barn, oavsett ålder på brud och brudgum! Det är så himla olika; ClaraH's son kanske behöver 10 år till på sig för att bli redo för dessa saker, medan min sambo var redo när han var 22. En del av charmen med oss människor är ju att vi alla är unika, med olika viljor och utveckling ;) Sedan måste jag bara tillägga att jag hunnit med att ta studenten, bo, jobba & plugga utomlands, resa, partaja, leva livet... Känner verkligen inte att jag missat något!

Förövrigt tycker jag det var en himla tråkig reaktion från din svärmors sida, Lilique! Jag förstår att du mådde dåligt i den situationen, jag får magont bara över att läsa om det. Hoppas hon skärper till sig!