Hur många dagar innan tror ni man får sin möhippa/Svensexa?

ingen som vill ge en röst? :P
PUFF!

Åh vad svårt!
Jag anordnade min väns möhippa två veckor innan bröllopet. Men det var mest för att det var så svårt att få ett datum som passade henne, hennes sambo, min sambo osv.. Fanns inte många datum att välja mellan.
Men annars hade jag nog valt att ha det lite tidigare.
Kanske runt tre- fyra veckor innan.
Men jag vet egentligen inte :) Har inte så mycket erfarenheter kring det.

Låter inte roligt att du känner så inför din möhippa. Har du pratat med din tärna om det? Hon måste ju känna dig väl och veta vad du tycker om och inte, men kanske måste du vara övertydlig.
Hoppas det löser sig och att ni får en mysig dag som du önskar.

Skönt att höra att det verkar vara så långt innan i alla fall!
Trodde verkligen det handlade om dagen innan eller så :)
Man vill ju inte vara bakis..
Jag är mest orolig för min blivande man, hans kompisar är jättevilda och mycket för att "supa slåss"..  eller vad man ska kalla det..
Min sambo har flertalet gånger kommit hem med blåtiror och annat förr om åren då han blivit nersupen av sina "vänner" och typ ramlat och slagit sig..
Jag är så rädd att dom ska supa ner honom rejält innan bröllopet!
Blåmärken försvinner ju inte heller så snabbt..

Så därför är det skönt OM det skulle vara mer än en månad innan! :P

jahaa,, ja usch, hade blivit galen själv om möhippan el svensexan hade varit dagen innan bröllopet.
Men så mycket hoppas jag de förstår att de inte ordnar den då.
Varje amerikansk film har ju deras svensexor/möhippor dagen innan, men tror inte att det är så vanligt i Sverige.
Han kommer säkert ha några veckor på sig att nyktra till och bli av med eventuella blåtiror. haha..

Skulle inte vilja se min man i kyrkan efter en svensexa. Lukta sprit och se sliten ut... Bläää

Jag har aldrig hört om någon som haft sin svensexa eller möhippa tätare än en vecka innan. Vanligtvis är det nog några veckor innan så det ska du inte vara orolig för. Många killar kör ju paint ball och sånt och då vill man ju inte att de har ett stort blåmärke på halsen. Jag hoppas också att jag och min sambo har det samma dag (ur ren planeringssynpunkt) men det kan man ju tyvärr inte styra över.

Men nu är det tyvärr så att hans kompisar aldrig vatt på ett bröllop,
och vad gör man då?
Man följer det som man sett de på tv.. tyvärr är det nog så :/

ja, får verkligen hoppas dom antingen struntar i det eller at det är någon ÄLDRE som tar tag i svensexan :P

Jag hoppas på 3-5 veckor innan. Vill inte ha det för snart inpå då jag säkert kommer snubbla och få en blåtira eller så. Är lite olycksfågel på det viset...

Apropå detta. Min MB är lite nervös över vad killarna ska hitta på. De har också lätt för att gå överstyr och det är han inte intresserad av. Han skulle vilja att jag "godkände" hans svensexa innan, så att det killarna hittar på inte är något jag vet att han inte skulle gilla. Dvs, jag "godkänner" om jag tror att det är sådant han kan gilla, och "godkänner" inte om det är något jag vet att han inte vill. Dessutom har han slitit av korsbandet och ska vänta med operation till efter bröllopet, vilket gör att han inte kan göra allt fysiskt som grabbarna kan tänkas hitta på. Detta kanske de inte tänker på, men jag har mer koll på vad som funkar för MBs knä... Kan man göra så tycker ni?

Hoppas dina farhågor inte besannas utan att båda era vänkretsar kan uppföra sig!

Jag är inte ett dugg orolig för egen del utan ser mest fram emot vad de ska hitta på för trevligt. Det enda jag är rädd för är att bli kidnappad någon dag när jag är riktigt illa klädd, så jag får väl se till att stiga upp tidigt och piffa till mig varje dag månaden innan och inte sitta och drälla i pyjamas till 12! De som jag gissar kommer att ta tag i det är vettiga personer som känner mig väl, och de som möjligen skulle kunna ha idéer jag inte skulle gilla kommer att vara mer perifera och förmodligen inte ha så mycket inflytande.

Lite mer bekymrad är jag för svensexan eftersom fästmannen har en eller två vänner vars omdöme jag inte riktigt litar på, och om den mest påstridige av dem får för sig nåt fånigt som att gå på strippklubb kommer de andra inte att kunna få honom att ändra sig. Men tack och lov är de inte i närheten av Emblas mammas mans vänner! Oavsett vad de hittar på kommer de i alla fall att ta hand om honom.

Om ni är oroliga över er blivandes svensexa så ta kontakt med någon av killarna i bekantskapskretsen och tala om att ni inte vill att dom har en svensexa senare än x veckor innan. Säg att ni helt enkelt inte har tid då och att han inte kommer kunna ställa upp.

När det gäller dom avslitna ledbanden så är det ju en utmärkt  anledning att be killarna kolla av med dig om det är något som han faktiskt kan vara med på, så dom inte står och betalar för saker som han sen kommer att vägra utföra. Eller att dom förstör honom så illa att han blir invalidiserad efteråt. 
Det borde dom ju förstå och acceptera...

Själv tror vi att vi kommer få en väldigt lugn svensexa / möhippa nu efter att jag gjort mig av med min väldigt krångliga tärna.
Dom som är kvar i bröllopsföljet vet vad vi gillar och kommer garanterat följa våra önskemål och idéer eftersom dom vet att vi faktiskt har möjlighet att hämnas annars, då vi är först av dom att gifta oss  

Ja, jag får försöka ta reda på sedan vilka som styr och ställer mest kring detta och avråda de från ev fysisk aktivitet de har inriktat sig på om det inte funkar. Så tråkigt detta för MB är väldigt fysiskt aktiv annars men nu kan ha bara springa (inga snäva svängar), cykla och simmar typ... Från 10-12 timmar träning i veckan till 0.. Stackarn, han får träningsabstinens! Och just detta kan ju göra att killarna tänker ut någon fysisk aktivitet som han  egentligen skulle gilla, men som inte funkar med knät

Kan du inte prata med din sambos bm? Du måste väl ändå veta om när det sker av praktiska skäl när ni har barn, ifall någon av er jobbar etc..
Det skulle jag gjort ifall jag var orolig. Så har du ett moment mindre att tänka på i dessa stressiga tider :)

Jo jag vet hur det är...
Jag gick från att mocka och fodra 38 hästar om dagen, rida/ rida in upp till 10 hästar varje dag (för det mesta bara 5-6 st, annars får dom inte ens en hel timmes ridning ju)... Till att vara totalt stillasittande i 3 år efter en olycka där jag pulveriserade ett ben i foten och det tog massa operationer och över ett år i gips för att benet ens skulle läka ihop någotsånär...
Skadan hade inte blivit så allvarlig om jag inte hade lyssnat på chefen och låtit bli att åka in till akuten samma dag...

Så det är inte att underskatta farorna av att inte lyssna på doktorerna och på kroppen.
Det är bra om hans vänner vet att det inte är för att göra det tråkigt för dom och din blivande make, som du vill bromsa lite. Utan för att det kan gå riktigt illa om du INTE gör det.
Och det vill dom ju knappast. Även om dom kanske inte tänker så långt på egen hand 

jag blev kidnappad IGÅR!!! Cirka 5 veckor innan bröllopet. det är jag glad för!!
Men killarna har inte ens bestämt nåt än.....

Ja då vet du hur det är! Lät inte alls roligt med pulviserat ben. Är det bra nu? :-/ Ja usch. Man borde strunta i vad chefer säger och följa känslan av att det är något som är fel och åka och kolla upp det iaf... Tyvärr gör ju folk ofta som du och struntar i att söka läkarhjälp fort...

Exakt. Tror inte att de vill göra något som skadar honom men det är ju lätt att glömma det när man inte lever med det varje dag. Vore verkligen synd om de betalar för något som vore jättekul men så får MB bara stå och se på.

Det var 1996 och jag har fortfarande problem.
Kan inte ha högklackat mer än korta stunder i taget (om dom inte är väldigt väldigt bekväma och inte belastar bara tramdynan). Om jag trampar på en sten när jag går barfota så spricker all broskbeläggning jag har fått i foten upp och jag bryter i princip foten igen.
Har fått nervskador efter alla operationer så att jag kan känna smärta trots att jag inte borde ha det, och jag har känningar av foten dygnet runt.
Har inte haft en smärtfri dag sen dess. (det gör ju inte saken bättre att jag är resistent mot smärtstillande heller)... Och till råga på allt är den foten extra bred nu eftersom dom fick lov att ta ben från höften till sist eftersom benet var för skadat för att kunna läka ihop igen...
Men men, man vänjer sig efter ett tag...
Så jag klagar inte. Det är en erfarenhet som gjort mig till den jag är i dag...
 

Precis, det är ju det jag menar...
Man kan göra mycket av ren tanklöshet. Och om din blivande har blivit lite lullig så kan han glömma bort att han inte borde göra vissa saker också... 

Oj vilken skadehistoria! Lät inte alls trevligt att leva med detta. Jobbigt att du dessutom blivit resistent mot smärtstillande. Hua, låter inte som att det kan bli helt bra detta men jag hoppas ändå på någon mirakeluppfinning som kan hjälpa dig! :-/

Exakt

Tack... Hoppas gör man ju alltid 

Hoppas din blivande får en bra svensexa nu, som anpassas till hans förmåga