Vilket dilemma.. kuvertavgift, hur ska vi göra?

Vi ska inte ha kuvertavgift utan bjuder cirka 150 personer på rubbet – och sparar istället på ringar och bröllopsresa (den senare får gå till våra respektive familjers sommarstugor! riktigt lågbudget, men lite romantiskt...).

Men vi har märkt att flera av våra gäster, när bröllopsfest-ekonomi kommit på tal, inte skulle ha haft något emot en kuvertavgift. En vän (som varit på ovanligt många bröllop) skrev, apropå en annan inbjudan han fick i samma veva, exempelvis:

”I got a wedding invitation to a wedding in XXXXXX. It says 'Vi önskar oss inga bröllopspresenter. Istället ber vi om 250kr per kuvert.' To me that feels very contemporary. I like not having to scramble around and buy a gift I *hope* they won't hate, plus being able to contribute directly to the overheads. Weddings are expensive!’

I många länder/kulturer – Israel och Italien är de exempel jag vet – är det ofta självklart att gästerna ger pengar i gåva för att hjälpa brudparet med ekonomin. (Valfria belopp dock, tror jag.)

Det är heller inget modernt påfund med kuvertavgifter, som en del på BT skrivit (kanske inte i denna tråd, men i andra). Knytkalas och s k ”subskriberade fester” har gamla anor och är ingenting att skämmas över. Självklart skulle man vilja bjuda alla på allt, men det blir alltid en avvägning mot hur många man vill/kan bjuda.

Bra att det löst sig för er, TS!
200:-/person är så pass lite att den som har dålig ekonomi ändå kan kosta på sig det utan att det blir alltför kännbart, i alla fall med lite planering, och den som har gott om pengar tillåter sig nog att dessutom köpa någon liten present då också.

Bara det inte blir som på det enda bröllop jag varit på där man som gäst skulle betala (500:-/man, tror jag – det var 15 år sedan så minnet sviker mig). Där gick brudgummen runt efter middagen och samlade in pengar, åtminstone från flera som inte betalat. Det blev en lite trist känsla, hade varit bättre om det skett genom gireringar i förväg eller så. Men jag vet att det är svårt att få folk att faktiskt betala in det de ska/har lovat...

Ja, det kändes riktigt pinsamt! Jag minns inte omständigheterna, det kan ha varit så att han bara samlade in pengar från några få och att jag råkade stå bredvid just då. Brudparet bodde utomlands och hade inte så många vänner kvar i Stockholm, men det kändes lite sorgligt att inte någon annan kunde sköta det.