HBT-vänligt bemötande från den annars så hetero bröllopsbranschen?

Nu råkar jag vara hetero men har oxå tänkt på detta många gånger.  Men blev glad när jag i ett nr av en bröllopstidning såg ett repotage om ett homo bröllop.  Det var inte så att det var något speciellt med detta bröllopet, det var som vilket annat bröllop som helst men med två av samma kön. Och jag har ägnat lite tid dem sista dagarna åt att kolla upp fotograf till bröllopet och blev glad när jag såg att en hade delat in sina visningsbilder i olika kategorier, familj, barn, porträtt, bröllop osv och samkönade bröllop. Jätte kul tycker jag. Nu är jag som person alltid väldigt mån om att alla oavsett vad ska vara lika värda och att man ska få vara precis som man är. Dvs är man homo, är man punkare, är man mörkhyad, är man hippie, är man blyg, är man handikappad so what??!! alla är vi lika värda och ingen ska någonsin behöva bli annorlunda behandlad.

Jag håller helt med om att bröllopsbranchen är väldigt hetero, den är oxå väldigt traditionsbunden. Det är fortfarande 99 % vita klänningar. Jag tänker ha en RÖD. Det har börjat bli lite mer färger i klänningarna och på band och broderi, det har tagit måååånga år. Och samma är det väl med att få in homo tänkadet i bröllopsbranchen, det lär väl ta sin lilla tid. Mycket tror jag hänger på brist på erfarenhet.

Var i vårt avlånga land bor du??
Jag skulle tycka det är jätte spännande att få höra hur du blir bemöt av alla olika tänkbara personer under din resa till bröllopet.

Jag har oxå sett att många skriver "den mindre ringen" numera. Men en och annan skriver fortfarande" hennes ring" och i det fallet har jag oxå fått det att dem ansett att det är tjejen som har mindre storlek än mannen, vilket oxå blir fel tycker jag. Det är inte givet att man som tjej har små smala fingrar.

Jag funderade oxå lite på just att det nog är lite lättare i storstäderna.Härligt att ni fick det bemötandet!! Det finns hopp för mänskligheten

Just åldern har oftast betydelse precis som du skriver.  Min sambos morbror som idag är 75 år har levt hela sitt vuxna liv som en ganska hemlig homo. Vi bor i malmö och hans morbror i stockholm, i alla år han kommit och hälsat på och firat jul odyl har han haft sin manliga vän med sig. När jag träffade min sambo för 15 år sedan och jag fick träffa denna morbrorn så var det första jag sa till min sambo "är dem gay?" men nä, så var det inte enligt honom. Jag fortsatte att envisas med att dem var gay i många år. Och för ett par år sedan dog tyvärr den här manliga vännen och då helt plötsligt kom det fram att dem varit ett par i 39 år. Men just för att det har varit så tabu så har dem aldrig bott ihop och aldrig visat något offentligt. Så tråkigt tycker jag, tänkt så mycket bättre dem skulle fått ha det om dem hade vågat bo ihop och stå för vem dem är, slippa smyga.