HBT-vänligt bemötande från den annars så hetero bröllopsbranschen?

Hej TS.

gissar att heteronormen är norm just för att hetero är fler i %.

Är anställd inom sv ky som kyrkväktare, har alltså ingen vigningstjänst eller teologisk bakgrund, jobbat många år...

Vår uppgift är att serva de som kommer till oss. Tycker ibland att media blåser upp bilden om hur efterblivna Svky är, visst finns det bakåtsträvare som tyvärr hörs och får lite väl mkt utrymme i förhållande till hur få de faktiskt är.

Jobbar i landsorten i en liten håla, finns några HBTQpar som "alltid" har funnits här, de har redan ingått partnerskap innan vigelordningen ändrades.

Jag vill påpeka att jag är här som privatperson och svaren är min personliga åsikt om hur läget är:

Kan säga att 90% av oss som jobbar tycker inte att det är en big deal med HBTQ personer, Kärlek är kärlek. (vigslar) Föräldrar är föräldrar.(dopfamiljer) Sorg är sorg (begravningar), oavsett kön...

8% är ovana och kan fråga "fel" (heteronormativa) frågor av misstag. Vi försöker lära dem hur man beter sig

(sista 2% hoppas jag att de tas under upptuktning, snarast. Man får skämmas, de känns som en black om foten, ärligt, ungefär som släktens svarta får...)

så jag hoppas verkligen att ni träffar på någon av de första 90%, i annat fall beklagar jag djupt Annars, kräv att få byta.

Väntar fortfarande på vår första HBTQvigsel så jag tänkte passa på o fråga:

Saker att tänka på som har dykt upp hos mig: Vi har bara 1 brudkrona, hur löser man detta? Alltså, vi kan låna in från grannförsamlingen men de är inte likadana. Är det ett problem?

Traditionellt så placeras släkt o vänner i kyrkan: Tjejen vä o killen hö. Det är gamla traditioner. Bör man fråga paret om de vill ha sin släkt på "sin" sida? Alltså, så måste jag som ståri dörren få veta i förväg vem som går till hö/vä. Eftersom gästerna ibland frågar om vilken sida som gäller. Så man slipper svara "vet inte - spelar ingen roll- vart ni vill utom i mitt knä..."