Adoxa skrev 2011-03-28 21:15:15 följande:
Oj vad olika det kan vara! Man har ju hört om folk som inte gärna pratar pengar med sina vänner, men att bli ARG för att någon frågar? Det tycker jag låter obehagligt faktiskt, tur att inte någon av mina vänner har den inställningen - vad jag vet. :)
Senast igår var våra grannar här och fikade och de berättade att de åkt till Tyskland med bil tur och retur. Jag frågade vad det kostar ungefär, för att jag var nyfiken. Hade känts ganska konstigt om de blivit arga.
Vi berättade att vi tänker gifta oss nästa sommar, och de skrattade och sa "oj, har ni vunnit på lotto eller?", vilket jag tyckte var väldigt roligt så jag asgarvade bara. Inte blev jag arg! Jag har inget emot att diskutera våran budget för bröllop och resa, och jag har väldigt svårt att förstå varför det skulle vara hemskt, obehagligt eller ohyfsat att göra det heller.... Konstigt det där, att synsättet att "pengar pratar man inte om" lever kvar idag.
Vi umgås med både vänner som tjänar mer och med vänner som tjänar mindre än oss, och ingenstans har vi upplevt att folk är så värst hemliga... Inte blir jag förolämpad över om någon frågar vad jag tjänar i månaden heller.
Självklart är det inte någon utomstående som "har med det att göra", men det är inte samma sak som att inte tillåta någon att få insyn enligt mig...
Ingen har med att göra vart vi kommer att åka på bröllopsresa heller, eller vilken mat vi väljer att servera, eller vilja sånger vi väljer att ha under ceremonin osv. Blir ni som blir arga över frågor om budgeten arga över frågor om sådana saker också? Varför är just pengarna så känsligt?
Citerar du mig nu eller någon annan?
För jag har aldrig sagt att jag skulle bli arg för att någon frågar!
Det jag känner är mest obehag, pinsamt, småjobbigt, privatgrejer.. inför
vissa personer.
Anne på Grönkulla kom med bra exempel som stämmer ganska bra in på verkligheten:
anne på grönkulla skrev 2011-03-28 22:12:59 följande:
Alltså det är ju lite olika kan jag tycka om det verkar som att folk frågar för att 1) själva få en uppfattning om ett rimligt pris på en resa eller en bil eller nåt eller 2) om de frågar för att kunna ge syrliga kommentarer efteråt eller 3) om de frågar av ren skvallrig nyfikenhet o för att kunna berätta vidare.
Om någon skulle fråga mig av själv nr 1, så skulle jag givetvis inte tycka det var jobbigt att svara!
Då handlar det kanske om att den som frågar själv planerar bröllop och vill ha tips, eller liknande, eller så kanske bara man är just allmänt nyfiken på en grej som personen själv skulle vilja ha.
Och då tycker jag det är okej att svara! Utan baktankar!
Men är det alternativ 2 eller 3 så är det ju inte så roligt..
Jag har själv en gammal kompis som jag inte är kompis med nu, utan vi "umgås" kanske lite lätt va internet.
Denna f.d kompisen har alltid varit den som skulle vraa bäst, rikast, starkast - ja ni fattar.
Aldrig ha fel om något!
Nu är det så att hon är redan gift, och har pratat väldigt myck tom hur mycket pengar dom la på sitt bröllop. På ett skrytigt och halvjobbigt vis.
Nu undrar hon exakt vad vårt kommer kosta (banne mig om det skulle vara mer än deras) - oc hjag har faktistk inte svarat riktigt än, sagt att vi vet inte riktigt.
Sanningen är den att vi kommer lägga exakt de dubbla av vad dom la på sitt bröllop - dessutom har vi 20-talet mindre gäster.
Men bara för att vi ska lägga mer och kanske ha det större så vill ju inte jag sätta henne på plats och skryta över henne. Bara för att hon gör det så vill jag liksom inte sjunka till den nivån..
Känns jättejobbigt faktiskt!
För hade jag sagt som det var aå hade hon antagligen 1. sagt elaka kommentarer om hur onödiga vi är eller 2. Pratat runt och skvallrat om hur konstigt det är att vi har råd med det och det, eller 3. Ljugit ihop någon historia om att deras bröllop visst var ÄNNU dyrare bara för att hon hatar att "förlora"
ja, helt sjukt - jag vet! Men som sagt.. jag vill inte hamna där!
11juni2011 skrev 2011-03-28 21:16:08 följande:
Sen upplever jag det också som att ju mer pengar man har, ju mindre pratar man om det. Fast det kan jag iofs förstå, man kanske inte vill framstå som skrytig.
Visst är det så!
Ju mer vi har fått in på kontot - desto mer håller jag faktiskt tyst om det!
Jag tycker t.o.m det är pinsamt att skriva om på internet numera!
Och numera ringer jag inte runt till min mormor och farmor och berättar överlyckligt hur bra vi har klarat oss med sparandet :) Vilket var ganska oskyldigt i början!
Nu bekänner jag för min mamma och svärmor OM dom frågar!
jag har en nära vän som går på soc och har allmänt skitdålgit med pengar, och detta kan hon skriva ut på internet var och varannan dag om hur hon vänder på alla pengarna! På något sätt är detta mer okej att göra än att skryta vitt och brett om hur mycket man har..
Som sagt, det handlar inte om att inte vilja berätta, mest att inte vilja framstå som skrytsam och förmer än alla andra! För det är man ju inte bara för att man har pengar.
Jättekänsligt ämne!
Och som jag GÄRNA berättar om för de allra närmaste och till dom som jag VET vill mig väl och inte ont!
man har känn på vilka som vill gott och inte, så man känner ju vilka man kan berätta för med..
