Adoption trots möjlighet att få egna barn

Som svar till att man skulle "stjäla en plats i kön" har jag mycket svårt att tro på med tanke på hur ofantligt många barn det finns på vår jord som behöver en mamma och pappa.

Ser inget konstigt alls i att man skulle ha både bioloiska och icke biologiska barn, ens barn är de ju och lika kära vilket som. Tillhör man den typen av människa som vill både och har man nog i sig att älska lika mycket och att inte se skillnad.. 

Har ju viss erfarenhet av detta om ej i adoptions syfte men som fosterförälder. För mig är alla mina barn lika värda och lika älskade. Och med stor glädje kan jag även säga att så har hela min släkt oc bekantskap sett på alla mina barn.

Min åsikt är alltså att har man tänkt igenom saken noga, kännt efter ordentligt, så man är säker på vad man gör. finns det absolut inga som helst hinder att ha egna, foster eller adopterade barn i samma familj.
Barn är livets gåva till livet självt och till oss att vårda.
Så kan du och vill du låt inget hindra dig. 

Nu hoppas jag att inte ngn tog mitt prat om fosterbarn på fel sätt. Inget av det jag skrev var menat negativt åt ngt håll. Vad jag menade var att jag anser inte det vara fel att adoptera om man vet vad man vill.
Är man osäker på ens känslor för att barnet inte är biologiskt och inte tror sig om att kunna älska det på samma sätt skall man nog inte överväga adoption.

Jag hade turen att få ett biologiskt barn innan sjukdom och läkarslarv satte stopp på den möjligheten, hade gladeligen adopterat men ansågs inte lämplig då jag var ensam mamma vid tillfället, däremot blev jag accpeterad och ansedd god nog att vara fostermor till min stora lycka.
Visst är det tufft att vara tvungen att lämna "tillbaka" barnet men samtidigt är det en enorm lycka att veta barnet har det bra och förhoppningsvis har en bättre grund till sitt fortsatta liv. Sen finns det ju ggr när det inte varit lyckat, och sorgen tung men jag vet ändock att den kärlek och värme jag lyckades ge stannar kvar och kan ge en god grund till mera positivitet. Minsta lilla lycka kan ibland överväga många mörka stunder.

Med detta vill jag inte påstå man måste adoptera eller vara fosterfamilj, utan tycker bara man skall vara öppen för alla möjligheter, vill man ha barn och p ga sjukdom eller annat inte kan få biologiska och inte provrör eller annat hjälper, eller om man har egna och vill ha fler eller vilken anledning man nu en har att man skall följa sitt hjärta.

Det är ju framtidens vuxna vi talar om de små liven som förgyller vår tid. Och visst är känslan av ett nyfött barn på ens arm helt underbar men för mig ger alla barn en speciell känsla om än dock på lite olika sätt.

Som ett tillägg till debatten, känner jag ibland att alla föräldrar borde få genomgå samma rigorösa genomgång inför barna skaffandet som adoptions/fosterföräldrar får då kanske framtiden ger att vi inte behöver fosterföräldrar mera. För visst är livet bra märkligt när det som så gärna vill och som skulle bli underbara föräldrar inga får medans de som inga borde ha ynglar av sig som ......(ursäkta språket)

Eller dem som gör abort för att barnet är av fel kön...man kan ju bara undra...