Adoption trots möjlighet att få egna barn

Intressant diskussion om ärftliga sjukdomar och barn. Jag tycker att det är varje par val att välja om de vill skaffa ett biologiskt barn trots att det finns en risk att vissa anlag förs vidare. Och ingen bör i efterhand ifrågasätta deras val. På samma sätt som att det finns 50% risk så finns det 50% chans... Och för er som gillar statistik så har adopterade barn högre risk för psykisk ohälsa...

Till TS vill jag säga att det är ett val du bör tänka igenom noga. Om man har ett biologiskt och ett adopterat barn så kommer de att fundera, varför skaffade de ett barn efter de adopterade mig? Varför adopterade de ett barn, vad är det för fel på mig när de inte ville ha ett biologiskt barn till? Jag tror att de frågorna kommer oavsett hur älskade och önskade barnen är. Men i en familj med mycket kärlek och där man kan prata om allt tror jag att man kan prata om de frågorna

Det finns bra litteratur, mycket skönlitteratur om hur det är att växa upp som adopterad. Det kan vara bra att läsa innan man tar ställning.

Att man inte får adoptera när man har en kronisk sjukdom tror jag handlar om att inte utsätta barnet för risken att förlora en förälder tidigt. Som FN´s barnkonvention säger; Barnets bästa ska sättas i fösta hand i alla lägen.