Dåligt samvete över gåva

Berätta för dom hur du känner.
För jag tycker att det låter som att du känner det som att du utnyttjar dom. Och det är ju säkert inte alls tanken.
25 tusen är en stor gåva ju. Och jag förstår om du tycker att det är olustigt att ta emot.
Är ni flera syskon så kanske du ska fråga dina föräldrar om dom andra syskonen kan förvänta sig samma sak när dom gifter sig, just för att du inte vill känna att du favoritiseras på något sätt, eller att dina syskon ska tycka att du "mjölkar mamma och pappa på pengar".
Det där med att få dåligt samvete och känna sig otacksam bottnar ju ofta i rädslan för vad andra ska tycka.

Stora pengagåvor brukar kunna vara dubbelbottnade.
Man känner sig tacksam och man behöver ju verkligen pengarna. Samtidigt som man inte vill känna sig som en utsugare och en girig person.
Dom kanske kan få hjälpa till på ett annat sätt, som inte är en specifik summa om det känns bättre för er alla?

Kan inte dom få köpa din klänning exempelvis, och om det inte är någon dyr klänning så kanske dom kan betala håruppsättning, blombukett och skor också... 
Dom vill ju hjälpa och dom är uppenbart lyckliga för din skull. Så att neka kan ju göra att dom känner sig svikna.
Så prata med dom som sagt... 

Jag har varit i liknande situation. De vill ju ge er pengarna för att dom vill, inte för att de känner att de måste. Det är svårt men du får tacka och ta emot. Du ska inte tacka nej iaf!

Mina föräldrar har sagt att de vill bidraga med halva kostnaden för bröllopet. Precis som du, har vi sagt att vi klarar att få ihop pengarna själv, att det känns roligare att bjuda för egna pengar och att de gärna får ge oss ett resebidrag istället. Efter lite diskussioner fram och tillbaka har jag dock kommit fram till att, precis som det är viktigt för mig att stå på egna ben och klara av att betala för allt, så är det viktigt för mina föräldrar att få känna sig delaktiga och bidraga i den mån de kan till sin dotters stora dag. Så jag tycker att Ni ska tacka ja till dina föräldrars erbjudande och glädja dem med att visa uppskattning. En vacker dag är det de som behöver hjälp, och då kanske Ni kan bidra åt andra hållet?

Vi har fått ekonomisk hjälp från båda föräldraparen,  så vi kommer i att betala en tredjedel var ungefär ( har en budget på 30 000). Men jag känner att det är okej, eftersom att vi hade inte förväntat oss det, och absolut inte frågat om hjälp utan de erbjöd sig, båda oberoende av varandra dessutom. 

Vi har fått ekonomisk hjälp av våra föräldrar. Både till bröllopet + att vi fick vår bröllopsresa. Sen har mina föräldrar betalat en hel del utöver detta då dom är iväg och köper saker och fixar till bröllopet med sånt som dom tycker är kul som jag kanske inte har full koll på. Så dom har verkligen gett, gett, gett!
Men sen är det deras bröllopspresent till oss , så på så vis är det ju ändå fint, för det är inte att dom ska betala för att vi inte klarar oss utan det är en gåva. Hade dom inte gett detta så hade vi fått någon bröllopspresent istället, så jag tycker att detta är mycket roligare :)

Försök att uppskatta det istället.  Även om man kan betala själv så är det inte fel med lite hjälp närt det kostar så mycket. Dina föräldrar bryr sig om dig och vill vara delaktiga, och dom vill ge en summa för att dom vill och för att dom faktiskt har råd.  (Jag vet inte hur mycket pengar dom har men eftersom dom ger er mycket, reser, och köper nya prylar så antar jag att dom inte kämpar sig igenom månaderna, och då är det klart roligt att dela det med någon man älskar!! )

Frågan är väl bara om det är en stor uppoffring för dem eller inte. Har de gott om pengar och inte lider nämnvärt av att ge bort en del av dem utan fortfarande kan unna sig själva det de vill i livet, så är det väl inget problem. Likaså om de inte behandlar ev. syskon olika förstås. Däremot om du misstänker att de snålar in på sig själva, avstår från resor och saker de skulle vilja ha (fast så låter det ju inte iom att din pappa ofta har teknikprylar han tröttnat på), eller om de rentav tar lån i smyg för att kunna vara så generösa, så är det ju inte ok.

De kanske bara tycker det är roligt att få dela med sig av sitt överflöd?

Vi får ingenting av våra föräldrar till bröllopet, mer än deras hjälp med att duka, städa osv. Den ekonomiska biten får vi klara själva och vi har en budget på ca 15 000kr. Vi känner oss otroligt tacksamma över det iaf.

Hade mina föräldrar haft möjligheten att skänka oss en pengagåva som bidrag till bröllopet, för att de verkligen ville hjälpa till på det sättet, så hade jag nog faktiskt inte tackat nej.

Är det nu så att ni definitivt klarar er helt utan de pengar, så kanske ni kan hitta på något annat för dom, där dina föräldrar blir inkluderade? Boka en weedend på ett hotell inte alltför långt borta för er, dina föräldrar och din blivandes föräldrar där ni kan slappna av och ha det mysigt efter bröllopet?

Nej, jag vet inte, jag förstår att du tycker det känns lite obekvämt, även om jag själv aldrig varit i en liknande situation.

Tror inte jag har så mkt nytt att säga...Alla har sagt så visa ord :) Känner du att de kanske egentligen inte har råd? Eller att dina ev syskon kommer stå utan? I så fall har du anledning att tacka nej. Har de pengarna och du vet att dina syskon kommer få samma ynnest så tycker jag ni ska känna efter om ni inte ändå ska tacka ja. Min familj känner att de verkligen vill hjälpa till och vara delaktiga, både pengamässigt och med att fixa saker kring bröllopet. De ser det som en familjefest =)

Min blivande make har äldre syskon där de fått mkt stora bidrag till sina bröllop och hans familj ser det som självklart att ge sin yngsta son samma sak.  Självklart hade vi dock inte tagit pengarna om vi känt att de inte kunnat avvara dem.  De ser det som att vi är i början av våra karriärer och ska starta våra liv ihop och då finns det så mkt annat att spara till som också kostar pengar. Jag är ytterst tacksam för deras hjälp och det är verkligen inget vi räknat med utan har sparat så att vi kan täcka alla utgifterna för bröllopet.

Jag vet att dom har ett bra sparkonto. Samtidigt vet jag också att mamma är medelinkomsttagare och pappa har ett eget företag som just nu inte går så bra. Att min syster skulle få samma bidrag tvivlar jag inte på, i våran familj favoriseras ingen.

Jag har flera gånger påpekat att dom VERKLIGEN inte behöver ge oss pengar, och att jag tycker att det känns olustigt att ta emot dom. Dom ger sig verkligen inte. Tänkte prata med dom ikväll och förklara igen min oro att dom inte unnar sig själva saker för att istället kunna ge ett så stort bidrag till vårat bröllop. Är det så att dom fortfarande insisterar på att ge dom kan jag nog inte med att neka dom.

Jag och min blivande pratade om att i såfall försöka ordna någon rolig trip i sommar, och att boka ett fint hotellrum i anslutning till bröllopet.

Inlovewetrust: Att ni bjuder dem på ngt sådant i sommar tycker jag låter utomordentligt! Som tack för att de ställt upp så fint. Vi kommer göra ngt liknande för våra familjer.

Våra föräldrar bidrar till vårt bröllop också och det är vi jätteglada för. De vet att de inte måste och att vi hade klarat av att fixa ett fint bröllop för de pengar vi sparat ihop själva. Vi vet också att de klarar sig med pengar själva ändå. Mina föräldrar vet också att det alltid varit viktigt för mig att stå på egna ben och att deras gåva absolut inte är något jag förväntar mig utan bara något jag blir glad av.

Jag tänker också på hur jag tänkt göra i framtiden med mina barn. Vill självklart bidra till deras bröllop eller vad det nu kan vara de vill hitta på och då vill jag ju att de ska tacka ja utan att få dåligt samvete. 

Efter en långt och bra samtal igår kommer jag inte ifrågasätta gåvan mer, utan bara tacksamt ta emot den - lycklig över vilka underbart generösa föräldrar jag har. Och då menar jag inte bara ekonomiskt.